Ordförande har ordet - Är vår arbetsmiljö mindre värd?

Sen tidernas begynnelse, eller åtminstone sen fackförbunden bildades, har arbetsmiljöfrågorna varit väldigt viktiga. En fråga som vi aldrig kan slappna av kring. Under pandemin har vår arbetsmiljö inom hälso- och sjukvården blivit än mer utsatt än i vanliga fall. Och här undrar jag om Arbetsmiljöverket (AV) gjort vad de ska i alla lägen…

Rätten till adekvat skyddsutrustning kom tidigt på tapeten i pandemin. Många arbetsgivare försökte glida på bedömningar och rekommendationer, där våra medlemmar var dem som fick utstå risken. Det som blev än mer skrämmande var när AV gjorde en bedömning kring skyddsutrustning, men efter ”samtal” med Sveriges regioner och kommuner (SKR) ändrade sin rekommendation till att det inte behövdes i samma utsträckning. Inom området Vård och omsorg och sociala tjänster visar AV statistik att det hittills inkommit nära 10 000 anmälningar om allvarliga tillbud relaterat till Covid -19. Hur många av dessa hade kunnat undvikas med bättre skyddsutrustning?

Det som är högaktuellt just nu är att Region Skåne och de privata aktörerna vill tumma på säkerheten när det gäller vaccinationer. De anser att man kan använda en annan kanyl, för att då få ut sju i stället för sex vaccinationer ur varje ampull. Men det sker på vår bekostnad. De kanyler som då används saknar integrerat stickskydd och alltså kan våra medlemmar utsättas för risk att sticka sig på den använda kanylen. Risken ökar av att vaccinationerna hålls i ett högt tempo, stress kan vara en bidragande orsak till att man blir oförsiktig. Regionen hävdar att de fått dispens av AV att använda andra kanyler. MEN det gäller enbart om inte stickintegrerade kanyler finns att tillgå, inte för att få ut fler doser.

I vanliga fall brukar vi inte stöta på så många problem med AV när det gäller den fysiska arbetsmiljön. Till exempel har de hanterat överbeläggningar utifrån ett fysiskt perspektiv. De har tyckt att det är väldigt svårt att hantera överbeläggningarna utifrån den psykiska arbetsbelastningen som det innebär för våra medlemmar, utan valt den fysiska arbetsmiljön. De har bestämt att det måste vara minst 80 cm runt patientsängen (ej vid huvudändan) för att personal ska kunna arbeta på ett ergonomiskt bättre sätt och det gör att det inte går att trycka in hur många patienter som helst.

För den sociala och organisatoriska arbetsmiljön, som till exempel stress och hög arbetsbelastning som våra medlemmar ofta har problem med, finns det en särskild föreskrift som tar upp hur man ska arbeta med de frågorna/problemen. Dock är det svårt att få till konkreta åtgärder och inte bara fina ord eller pappersdokument från arbetsgivaren. Och när vi tar hjälp av AV i dessa frågor upplever vi minskat stöd.

Jag är orolig och upprörd över hur man ser på arbetsmiljön för våra medlemmar, både från arbetsgivare och nu även tendenser från AV. Är den inte viktig!? Är det för att vi är kvinnodominerade grupper? För att vi arbetar inom offentlig sektor? För att inte tredje man (patienten) ska komma i kläm? En klok arbetsgivare förstår värdet i att ha en god och säker arbetsmiljö där medarbetarna hålls skadefria och friska. Vilka arbetsgivare är det?

 

Malin Tillgren
Ordförande Vårdförbundet avdelning Skåne