Många medlemmar vänder sig till Vårdförbundet med frågor om delegering. Oavsett om du själv ska utföra arbetsuppgifter efter delegering eller är den som delegerar till andra, bör du komma ihåg att delegering bara kan användas i undantagsfall eller om det framgår av en särskild författning att delegering får ske. Delegering är inte avsett att användas för att lösa brist på personal eller av ekonomiska skäl. Här reder vi ut vad som gäller.

Av patientsäkerhetslagen framgår att hälso- och sjukvårdspersonal bara får överlåta en arbetsuppgift till någon annan när det är förenligt med kravet på en god och säker vård.

Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd, SOSFS 1997:14, om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård (delegeringsföreskriften). I delegeringsföreskriften finns bestämmelser om förutsättningar för delegering, hur delegeringsförfarandet ska gå till, dokumentation av delegeringsbeslut, omprövning och uppföljning, upphörande av delegeringsbeslut samt ansvar i samband med delegering. Det finns också värdefull information på Socialstyrelsens webbplats Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården? Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården?

Vad innebär delegering?

Att delegera betyder att ge någon rätt att göra en arbetsuppgift som den annars inte får göra. I delegeringsföreskriften anges att man med delegering i föreskriften avser att någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och som är såväl formellt som reellt kompetent för en medicinsk arbetsuppgift överlåter denna till en person som saknar formell kompetens, men som i praktiken kan utföra uppgiften på fullgott sätt. För formell kompetens i delegeringsföreskriftens mening krävs att man har legitimation för yrke inom hälso- och sjukvården eller yrkesexamen på högskolenivå.

Ansvar för delegering

Den som överlåter en arbetsuppgift till någon annan ansvarar för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften. Både den som delegerar och den som tar emot en delegering har ett personligt yrkesansvar i delegeringsförfarandet.

En vårdgivare kan aldrig kräva att någon ska delegera en medicinsk arbetsuppgift. Det krävs alltid en individuell, professionell bedömning av både behov och lämplighet. Bedömningen gör den som delegerar. Ingen är heller tvungen att ta emot en delegering. Om mottagens anser att hen saknar den kunskap och den förmåga som krävs ska detta respekteras.

När får man inte delegera?

Delegering får inte användas för att lösa brist på personal, av slentrian eller av ekonomiska skäl. Delegering får alltså inte användas för att lösa bemanningsproblem. Enligt hälso- och sjukvårdslagen, HSL, ska det där vård bedrivs vård finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att en god vård ska kunna ges. Av delegeringsföreskriften framgår också att det i varje enhet ska finnas tillräckligt med formellt och reellt kompetenta yrkesutövare. Om en vårdenhet är bemannad på det sätt som HSL och delegeringsföreskriften kräver, borde det inte finnas så stort utrymme för delegering av arbetsuppgifter. Om man måste ta till delegeringar för att lösa bemanningsfrågan är det ett skäl att se över personalsituationen.

Arbetsuppgifter med särskilda regler om vem som får göra dem, och som inte har någon regel som tillåter delegering, får aldrig delegeras eller fördelas till någon som inte får göra dem. Det finns flera exempel på sådana arbetsuppgifter. De handlar bland annat om att vissa intyg, fastställa dödsfall, assisterad befruktning, abort, sterilisering, omskärelse av pojkar med mera.

När får man delegera?

Delegeringsmöjligheten kan bara användas i undantagsfall och om det är förenligt med god och säker vård eller om det framgår av särskild författning att man får delegera. Det finns exempelvis särskilda regler om delegering av iordningställande och administrering eller överlämnande av läkemedel i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:37) om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården. Även om det finns tillräckligt med formellt kompetent personal kan delegering vara en lösning om det bättre motsvarar patienternas behov och samtidigt ger en trygg och säker vård.

Är du fortfarande osäker på vad som gäller? Kontakta Vårdförbundet Direkt!

Delegering av iordningställande och administrering eller överlämnande av läkemedel

Delegering av iordningställande och administrering eller överlämnande av läkemedel regleras särskilt i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:37) om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården (läkemedelshanteringsföreskriften). De reglerna kompletterar bestämmelsen om delegering i patientsäkerhetslagen och i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1997:14) om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård.

Delegering av iordningställande och administrering eller överlämnande av läkemedel är tillåten i all hälso- och sjukvård utom ambulanssjukvård. Det finns inga regler som begränsar delegeringsmöjligheten till vissa läkemedel eller administrationssätt.

Endast läkare, tandläkare och sjuksköterskor får delegera iordningställande och administrering eller överlämnande av läkemedel till någon annan.

Den man delegerar till ska ha dokumenterade kunskaper om hantering av läkemedel och de risker som är förenade med hanteringen. Av vårdgivarens rutiner för ordination och hantering av läkemedel ska det framgå vilken kompetens och kunskap som krävs för delegering. Av Socialstyrelsens handbok till läkemedelshanteringsföreskriften framgår att en viktig aspekt är att den man delegerar till har kunskaper och praktiska förutsättningar att uppfylla kraven på exempelvis kontroller mot ordination, rimlighetsbedömning av dos samt dokumentation.

Av vårdgivarens rutiner ska det även framgå i vilka situationer och under vilka förutsättningar som det är förenligt med en god och säker vård att delegera iordningställande och administrering eller överlämnande av läkemedel i verksamheten.

Vid delegering av iordningställande, administration och överlämnande av läkemedel bör man fundera över följande frågor:

  • Går det att delegera med bibehållen patientsäkerhet i verksamheten?
  • Vad innebär delegering ur ett arbetsmiljöperspektiv?
  • Vilka ska utgångspunkterna för delegering av läkemedelshantering vara?
  • I vilka situationer och när kan man delegera?
  • Vad kan delegeras utifrån ett kvalitets- och säkerhetsperspektiv? Iordningsställande och/eller administrering? Begränsningar till typ av läkemedel? Administreringssätt? Eller annat?
  • Vilken kunskap och kompetens krävs av den som ska få delegering? Hur ska detta kontrolleras?
  • Vad innebär ”dokumenterade” kunskaper?
  • Vilka alternativ finns det till att delegera? Utökad bemanning? Fler egenvårdsbedömningar?
  • Hur kan vi garantera att regelverket följs och inte används för att lösa brist på personal eller av ekonomiska skäl?
  • Hur kan vi säkerställa att delegeringarna följs upp?
  • Hur agerar vi när vi ser att det inte fungera bra?
Uppdaterad: