Sverige har byggt ett vårdsystem på principen om vård efter behov. Nu måste riksdagen försvara den principen, skriver forskaren Susanne Nielsen och Sineva Ribeiro, Vårdförbundet.
Statens utgifter för läkemedel som ingår i högkostnadsskyddet har ökat kraftigt och kommer att fortsätta göra det. Anledningen är bland annat decennier av stora framsteg i utvecklingen av nya medicinska behandlingsmetoder, som har lett till att fler sjukdomar och svåra tillstånd kan behandlas.
Nu vill regeringen höja den egenavgift som patienterna betalar med nästan tusen kronor. I praktiken innebär det att den som lever på marginalen och redan i dag har svårt att hämta ut sina ordinerade läkemedel ska betala notan för en friskare och hälsosammare befolkning i stort.
Regeringens förslag innebär att taket i högkostnadsskyddet höjs från 2900 till 3800 kronor. Patienterna ska från 1 juli betala upp till 900 kronor mer per år för sina receptbelagda läkemedel. Redan innan någon rabatt träder in ska man dessutom betala hela summan upp till 2000 kronor – en höjning med 550 kronor från dagens nivå. Samtidigt höjs patientens andel i det första rabattsteget till 75 procent.
Det här är ett djupt svek mot äldre med låg pension, kroniskt sjuka och personer med funktionsnedsättning – grupper som riskerar att drabbas särskilt hårt av det höjda kostnadstaket och den kraftigt ökade egenandelen innan rabatten ens träder in. För den som redan i dag kämpar med att få vardagen att gå ihop är det inte bara en försämring, utan en social och medicinsk tragedi.
Det här är ett systemskifte som inte bara är ineffektivt och oetiskt. Det står i direkt konflikt med både forskning och evidensbaserade riktlinjer för folkhälsa och jämlik vård. Vi är oroliga för att en höjning av egenavgiften inom högkostnadsskyddet skulle leda till att fler patienter med svag socioekonomi skulle drabbas hårdare.
I en omfattande registerstudie från Sahlgrenska universitetssjukhuset, med över 28000 hjärtpatienter, slogs det fast att personer med låg inkomst i betydligt lägre grad hämtar ut förebyggande läkemedel efter hjärtkirurgi, trots tydliga medicinska rekommendationer. De som inte följde rekommenderad läkemedelsbehandling löpte därmed större risk att återinsjukna eller att dö. Även om det inte går att säga att privatekonomin var den enda anledningen till att patienterna inte hämtade ut läkemedlen, så är det troligt att det spelade in. Även Folkhälsomyndigheten och flera regioner har varnat om att regeringens förslag kan leda till att vissa kommer att avstå helt från att hämta ut sina ordinerade läkemedel.
Att Vårdförbundet engagerar sig i frågan beror på att vi dagligen möts av vittnesmål från medlemmar om att patienter inte hämtar ut sina mediciner för att de helt enkelt inte har råd och måste prioritera hyra eller mat framför behandling.
När patienter inte följer sin behandling kan sjukdomar och tillstånd förvärras och kräva mer resurskrävande behandling längre fram. Det i sin tur riskerar att driva upp de totala kostnaderna för hälso- och sjukvården. Att höja egenavgiften kan tyckas ge snabba besparingar – men skapar i praktiken ökade kostnader i andra delar av vårdsystemet.
Hälso- och sjukvården i Sverige bygger på idén om jämlik tillgång efter behov. Förslaget om höjd egenavgift för läkemedel utmanar den principen. Regeringen påstår att det finns utrymme för patienter att ta en större del av finansieringen av de stigande läkemedelskostnaderna och ett återkommande argument är att ”annars finns det stöd att få av det sociala”. Man hänvisar också till att de som har de största behoven av läkemedel fortsatt skyddas mot alltför höga läkemedelskostnader genom att beloppet för frikortet kvarstår på samma summa som i dag. Det senare är direkt missvisande eftersom de flesta patienter aldrig når upp till frikortsgränsen. Kostnadsbördan är störst i de lägre trappstegen.
Regeringens åsikt att vanliga människor runt om i landet har det här ekonomiska utrymmet överensstämmer varken med forskningen eller med vittnesmålen från vården om att patienter – redan nu – inte hämtar ut läkemedel av ekonomiska anledningar. Det handlar om liv och död för den enskilda patienten, men också om Sveriges folkhälsa.
Vi tror och hoppas därför att våra politiker nu tar sitt förnuft till fånga och:
• I första hand sätter stopp för höjningen av egenavgiften i högkostnadsskyddet.
• I andra hand tillsätter en snabbutredning kring ett inkomstbaserat system, likt det som finns i Nederländerna, Tyskland och Finland.
Sverige har byggt ett vårdsystem på principen om vård efter behov – inte efter inkomst. Nu vilar ansvaret på riksdagen att försvara den principen.
Sineva Ribeiro, förbundsordförande för Vårdförbundet
Susanne Nielsen, operationssjuksköterska, docent i kardiovaskulär epidemiologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Artikeln publicerades i Dagens medicin 21/6