Vårdförbundet yttrar sig om promemorian även om förbundet inte är remissinstans i ärendet. Förbundet organiserar skolsköterskor samt de sjuksköterskor som idag är verksamma inom Kriminalvården. Utifrån detta yttrar sig förbundet om de delar av promemorian som handlar om hälso- och sjukvården inom Kriminalvården och om elevhälsans medicinska insatser.
Vårdförbundets utgångspunkter
Barn som begår brott bör i första hand få stöd av socialtjänsten och inte dömas till fängelse. Det pågår ett reformarbete inom socialtjänstens område och man bör avvakta resultatet av detta arbete innan straffrättsliga påföljder riktas mot barn. Utifrån ett barnrättsperspektiv och principen om barnets bästa finns det många starka skäl för att barn och unga inte ska kunna dömas till påföljder som ska avtjänas inom kriminalvården. Det finns inte heller något som talar för att detta skulle leda till minskad risk för återfall eller ha en i övrigt avskräckande effekt. Vårdförbundets grundläggande uppfattning är att barn och unga inte ska dömas till fängelse och att ev. straff inte ska verkställas inom Kriminalvården.
Om detta ändå genomförs anser förbundet att utbildningen för barn och unga ska motsvara den utbildning som ges inom ordinarie skolverksamhet. Avvikelser från läroplaner, m.m. och krav på rätt pedagogisk kompetens får bara ske när det är absolut nödvändigt. Det är också ytterst viktigt att det inom Kriminalvården finns en väl fungerande elevhälsa med tillgång till de insatser och kompetenser som finns inom det övriga skolväsendet.
När det gäller elevhälsans medicinska insatser har Vårdförbundet följande synpunkter:
Elevhälsans medicinska insatser inom Kriminalvården
I promemorian anges att elevhälsan inom Kriminalvården ska erbjuda samma medicinska insatser som i motsvarande skolformer inom skolväsendet samt att det ska finnas personer med samma kompetens som krävs inom skolväsendet. Detta innebär att det inom Kriminalvården exempelvis ska finnas tillgång till skolsköterska och skolläkare. I promemorian beskrivs inte hur de medicinska insatserna inom elevhälsan ska genomföras eller organiseras i praktiken. Det anges dock att ansvaret för dessa insatser ska kunna överlåtas till en kommun eller region om parterna är överens.
I Kriminalvårdens delredovisning av uppdraget om att förbereda inrättandet av särskilda enheter för unga i åldern 15 – 17 år inom Kriminalvården (Kv2023-22428) anges att Kriminalvården planerar för att den hälso- och sjukvård som finns etablerad för vuxna intagna även behöver finnas för barn och unga. Det anges också att Kriminalvården kan se fördelar om viss integrering mellan hälso- och sjukvård och elevhälsa kan ske.
Om detta innebär att Kriminalvården anser att ordinarie hälso- och sjukvård inom Kriminalvården också ska ta ansvar för elevhälsans medicinska insatser avråder Vårdförbundet från detta. Kriminalvårdens hälso- och sjukvård är redan idag hårt belastad och den har inte den kunskap, kompetens och resurser som krävs för att också ta ansvar för barn. Särskilt inte inom ramen för det lagreglerade uppdrag som elevhälsans medicinska insatser har.
Som framgår av skollagen ska elevhälsan omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. Elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och ske i samverkan med lärare och övrig personal. Elevhälsan ska vara en del av skolans kvalitetsarbete. De medicinska insatserna ska bl.a. ansvara för allmänna hälsokontroller och undersökning av syn och hörsel etc. Ovan beskrivna ansvarsområden finns inte inom Kriminalvårdens ordinarie hälso- och sjukvård idag och den ordinarie hälso- och sjukvården har då inte heller inte bemannats utifrån dessa krav.
Vidare krävs enligt skollagen tillgång till bl.a. skolläkare och skolsköterska. Skolsköterskor är ofta distriktsköterskor eller sjuksköterskor med specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Det finns också en särskild specialistutbildning för skolsköterskor. Det har tagits fram en kompetensbeskrivning för skolsköterskor (senast reviderad 2025) Kompetensbeskrivning för skolsköterskor | Svensk sjuksköterskeförening. I den beskrivs skolsköterskans kompetens, profession och yrkesroll inom elevhälsan. Skolsköterskans ansvarsområden är komplexa. Förutom att stödja och främja elevens hälsa och bidra till att eleven når målen för utbildningen, ska skolsköterskan leda omvårdnadsarbetet och bl.a. ansvara för hälsoundersökningar och vaccinationsverksamhet. Skolsköterskan har specifik kunskap och kompetens anpassad efter barns och ungdomars behov. Denna kompetens finns inte inom Kriminalvårdens ordinarie hälso- och sjukvårdsverksamhet. Detta har inte problematiserats i promemorian och frågan om hur Kriminalvården ska kunna organisera och bemanna med rätt kompetens av elevhälsans medicinska insatser behöver lösas innan man börjar ta emot barn inom Kriminalvården. En del av denna fråga handlar också om ledningsstrukturen för elevhälsans medicinska insatser. Det krävs att det finns en verksamhetschef. Om denne inte har tillräcklig kompetens och erfarenhet för uppdraget behöver det uppdras åt någon annan, exempelvis en medicinskt ledningsansvarig skolsköterska (MLA).
Tillgång till barn – och ungdomspsykiatrisk kompetens
Som framgår av promemorian har många av de barn och ungdomar som döms till sluten ungdomsvård idag minst en psykiatrisk eller neuropsykiatrisk diagnos (s. 104). Denna problematik är inte ovanlig inom Kriminalvården idag och det finns kunskap och kompetens om detta när det gäller vuxna. Däremot finns inte den specifika kunskap och kompetens som krävs för att möta barn och unga med denna problematik. Frågan om tillgång till barn- och ungdomspsykiatrisk kompetens behöver också en lösning innan barn kan tas emot inom Kriminalvården.
Delaktighet och samtycke
Hälso- och sjukvård ska ju så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten och om patienten är ett barn ska även vårdnadshavarna involveras så länge det inte finns sekretesshinder för det. Om och när barn och unga ska vara placerade inom Kriminalvården är det givet att det är viktigt att så långt möjligt upprätthålla kontakten med vårdnadshavarna och att ev. hälso- och sjukvård ges i samråd med dem. Att möjliggöra vårdnadshavares delaktighet kan dock vara en utmaning, särskilt om barnet befinner sig på en kriminalvårdsanstalt och vårdnadshavarna bor i en annan del av landet. Till detta kommer kraven på att hälso- och sjukvården så långt möjligt ska respektera barnets eller den unges självbestämmande och integritet. Barnets inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Det är en svår, men mycket viktig uppgift att göra individuella mognadsbedömningar av barn. Detta gäller särskilt barn och unga i de åldrar som skulle kunna bli aktuella inom Kriminalvården. Om en mognadsbedömning visar att barnet inte är tillräckligt moget för att exempelvis samtycka till vård själv, ska samtycket i stället komma från vårdnadshavare. Vid gemensam vårdnad krävs samtycke av båda vårdnadshavarna. Här behöver hälso- och sjukvården information om vem/vilka som är vårdnadshavare och hur man kommer i kontakt med dem. Samtycke till vård och behandling kan bli ytterligare komplicerat om en av två vårdnadshavare motsätter sig behandling. Det finns möjligheter att socialnämnden i vissa fall kan besluta om vård om vårdnadshavarna inte är överens, men detta är en också en tidskrävande och komplicerad process.
Något som också behöver uppmärksammas i detta sammanhang är Kriminalvårdens tillgång till information i patientjournaler. För detta krävs information om var det finns journaluppgifter samt att barnet och/eller vårdnadshavarna samtycker till att uppgifterna lämnas ut till Kriminalvården.
Frågor om hur samtycke och tillgång till journaler ska hanteras inom Kriminalvården är en praktisk fråga som också behöver lösas.
Som framgår ovan aktualiseras en rad juridiska frågeställningar när hälso- och sjukvård ska ges till barn inom Kriminalvården. Det kan handla om hur skollagens bestämmelser om elevhälsa ska tillämpas, regler om tystnadsplikt och sekretess, föräldrabalkens bestämmelser om vårdnadshavares roll och ansvar, hur man ska uppfylla kraven på samtycke och delaktighet i patientlagen etc. Inte minst handlar det om Barnkonventionen och hur man bäst uppfyller principen om barnets bästa i alla situationer. Här ser Vårdförbundet att en rad frågetecken behöver rätas ut innan Kriminalvården kan börja ta emot barn och unga.
Kriminalvårdens skolverksamhet för barn och unga
Vårdförbundet yttrar sig om promemorian även om förbundet inte är remissinstans i ärendet. Förbundet organiserar skolsköterskor samt de sjuksköterskor som idag är verksamma inom Kriminalvården. Utifrån detta yttrar sig förbundet om de delar av promemorian som handlar om hälso- och sjukvården inom Kriminalvården och om elevhälsans medicinska insatser.
Vårdförbundets utgångspunkter
Barn som begår brott bör i första hand få stöd av socialtjänsten och inte dömas till fängelse. Det pågår ett reformarbete inom socialtjänstens område och man bör avvakta resultatet av detta arbete innan straffrättsliga påföljder riktas mot barn. Utifrån ett barnrättsperspektiv och principen om barnets bästa finns det många starka skäl för att barn och unga inte ska kunna dömas till påföljder som ska avtjänas inom kriminalvården. Det finns inte heller något som talar för att detta skulle leda till minskad risk för återfall eller ha en i övrigt avskräckande effekt. Vårdförbundets grundläggande uppfattning är att barn och unga inte ska dömas till fängelse och att ev. straff inte ska verkställas inom Kriminalvården.
Om detta ändå genomförs anser förbundet att utbildningen för barn och unga ska motsvara den utbildning som ges inom ordinarie skolverksamhet. Avvikelser från läroplaner, m.m. och krav på rätt pedagogisk kompetens får bara ske när det är absolut nödvändigt. Det är också ytterst viktigt att det inom Kriminalvården finns en väl fungerande elevhälsa med tillgång till de insatser och kompetenser som finns inom det övriga skolväsendet.
När det gäller elevhälsans medicinska insatser har Vårdförbundet följande synpunkter:
Elevhälsans medicinska insatser inom Kriminalvården
I promemorian anges att elevhälsan inom Kriminalvården ska erbjuda samma medicinska insatser som i motsvarande skolformer inom skolväsendet samt att det ska finnas personer med samma kompetens som krävs inom skolväsendet. Detta innebär att det inom Kriminalvården exempelvis ska finnas tillgång till skolsköterska och skolläkare. I promemorian beskrivs inte hur de medicinska insatserna inom elevhälsan ska genomföras eller organiseras i praktiken. Det anges dock att ansvaret för dessa insatser ska kunna överlåtas till en kommun eller region om parterna är överens.
I Kriminalvårdens delredovisning av uppdraget om att förbereda inrättandet av särskilda enheter för unga i åldern 15 – 17 år inom Kriminalvården (Kv2023-22428) anges att Kriminalvården planerar för att den hälso- och sjukvård som finns etablerad för vuxna intagna även behöver finnas för barn och unga. Det anges också att Kriminalvården kan se fördelar om viss integrering mellan hälso- och sjukvård och elevhälsa kan ske.
Om detta innebär att Kriminalvården anser att ordinarie hälso- och sjukvård inom Kriminalvården också ska ta ansvar för elevhälsans medicinska insatser avråder Vårdförbundet från detta. Kriminalvårdens hälso- och sjukvård är redan idag hårt belastad och den har inte den kunskap, kompetens och resurser som krävs för att också ta ansvar för barn. Särskilt inte inom ramen för det lagreglerade uppdrag som elevhälsans medicinska insatser har.
Som framgår av skollagen ska elevhälsan omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. Elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och ske i samverkan med lärare och övrig personal. Elevhälsan ska vara en del av skolans kvalitetsarbete. De medicinska insatserna ska bl.a. ansvara för allmänna hälsokontroller och undersökning av syn och hörsel etc. Ovan beskrivna ansvarsområden finns inte inom Kriminalvårdens ordinarie hälso- och sjukvård idag och den ordinarie hälso- och sjukvården har då inte heller inte bemannats utifrån dessa krav.
Vidare krävs enligt skollagen tillgång till bl.a. skolläkare och skolsköterska. Skolsköterskor är ofta distriktsköterskor eller sjuksköterskor med specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Det finns också en särskild specialistutbildning för skolsköterskor. Det har tagits fram en kompetensbeskrivning för skolsköterskor (senast reviderad 2025) Kompetensbeskrivning för skolsköterskor | Svensk sjuksköterskeförening. I den beskrivs skolsköterskans kompetens, profession och yrkesroll inom elevhälsan. Skolsköterskans ansvarsområden är komplexa. Förutom att stödja och främja elevens hälsa och bidra till att eleven når målen för utbildningen, ska skolsköterskan leda omvårdnadsarbetet och bl.a. ansvara för hälsoundersökningar och vaccinationsverksamhet. Skolsköterskan har specifik kunskap och kompetens anpassad efter barns och ungdomars behov. Denna kompetens finns inte inom Kriminalvårdens ordinarie hälso- och sjukvårdsverksamhet. Detta har inte problematiserats i promemorian och frågan om hur Kriminalvården ska kunna organisera och bemanna med rätt kompetens av elevhälsans medicinska insatser behöver lösas innan man börjar ta emot barn inom Kriminalvården. En del av denna fråga handlar också om ledningsstrukturen för elevhälsans medicinska insatser. Det krävs att det finns en verksamhetschef. Om denne inte har tillräcklig kompetens och erfarenhet för uppdraget behöver det uppdras åt någon annan, exempelvis en medicinskt ledningsansvarig skolsköterska (MLA).
Tillgång till barn – och ungdomspsykiatrisk kompetens
Som framgår av promemorian har många av de barn och ungdomar som döms till sluten ungdomsvård idag minst en psykiatrisk eller neuropsykiatrisk diagnos (s. 104). Denna problematik är inte ovanlig inom Kriminalvården idag och det finns kunskap och kompetens om detta när det gäller vuxna. Däremot finns inte den specifika kunskap och kompetens som krävs för att möta barn och unga med denna problematik. Frågan om tillgång till barn- och ungdomspsykiatrisk kompetens behöver också en lösning innan barn kan tas emot inom Kriminalvården.
Delaktighet och samtycke
Hälso- och sjukvård ska ju så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten och om patienten är ett barn ska även vårdnadshavarna involveras så länge det inte finns sekretesshinder för det. Om och när barn och unga ska vara placerade inom Kriminalvården är det givet att det är viktigt att så långt möjligt upprätthålla kontakten med vårdnadshavarna och att ev. hälso- och sjukvård ges i samråd med dem. Att möjliggöra vårdnadshavares delaktighet kan dock vara en utmaning, särskilt om barnet befinner sig på en kriminalvårdsanstalt och vårdnadshavarna bor i en annan del av landet. Till detta kommer kraven på att hälso- och sjukvården så långt möjligt ska respektera barnets eller den unges självbestämmande och integritet. Barnets inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Det är en svår, men mycket viktig uppgift att göra individuella mognadsbedömningar av barn. Detta gäller särskilt barn och unga i de åldrar som skulle kunna bli aktuella inom Kriminalvården. Om en mognadsbedömning visar att barnet inte är tillräckligt moget för att exempelvis samtycka till vård själv, ska samtycket i stället komma från vårdnadshavare. Vid gemensam vårdnad krävs samtycke av båda vårdnadshavarna. Här behöver hälso- och sjukvården information om vem/vilka som är vårdnadshavare och hur man kommer i kontakt med dem. Samtycke till vård och behandling kan bli ytterligare komplicerat om en av två vårdnadshavare motsätter sig behandling. Det finns möjligheter att socialnämnden i vissa fall kan besluta om vård om vårdnadshavarna inte är överens, men detta är en också en tidskrävande och komplicerad process.
Något som också behöver uppmärksammas i detta sammanhang är Kriminalvårdens tillgång till information i patientjournaler. För detta krävs information om var det finns journaluppgifter samt att barnet och/eller vårdnadshavarna samtycker till att uppgifterna lämnas ut till Kriminalvården.
Frågor om hur samtycke och tillgång till journaler ska hanteras inom Kriminalvården är en praktisk fråga som också behöver lösas.
Som framgår ovan aktualiseras en rad juridiska frågeställningar när hälso- och sjukvård ska ges till barn inom Kriminalvården. Det kan handla om hur skollagens bestämmelser om elevhälsa ska tillämpas, regler om tystnadsplikt och sekretess, föräldrabalkens bestämmelser om vårdnadshavares roll och ansvar, hur man ska uppfylla kraven på samtycke och delaktighet i patientlagen etc. Inte minst handlar det om Barnkonventionen och hur man bäst uppfyller principen om barnets bästa i alla situationer. Här ser Vårdförbundet att en rad frågetecken behöver rätas ut innan Kriminalvården kan börja ta emot barn och unga.
VÅRDFÖRBUNDET
Sineva Ribeiro, Förbundsordförande