Lönegapet mellan kvinnor och män fortsätter att öka. I år jobbar kvinnor gratis från 16.11 – det är en minut mer än i fjol. Låt årets siffra bli en väckarklocka för alla: det är dags att jämställda löner blir en valfråga.
Debattartikel inför i Aftonbladet 2025-11-17
Sverige är inne på det femte året i rad med ökade löneskillnader mellan kvinnor och män. Lönegapet, omräknat till en arbetsdag mellan 08.00 och 17.00, innebär att kvinnor slutar få betalt klockan 16:11, medan män får lön för hela sin arbetsdag. I plånboken innebär det för kvinnor 4 500 kronor mindre i månaden – eller 54 000 kronor mindre om året.
Lägre löner följer kvinnor under hela livet genom lägre pension, mindre utrymme att spara och större svårigheter att ta makten över sin ekonomi. Att löneskillnaderna ökar i en tid då kvinnor redan bär de tyngsta konsekvenserna av ekonomisk osäkerhet med stigande priser, inflation och lågkonjunktur innebär press från två håll: utgifterna stiger samtidigt som inkomsterna halkar efter. Utrikes födda kvinnor, som redan innan den ekonomiska krisen hade både lägre löner och pensioner, har drabbats särskilt hårt.
Kvinnors arbete värderas lägre
Löneskillnaden mellan kvinnor och män handlar inte om att kvinnor ”väljer fel yrken”, utan om att kvinnors arbete värderas lägre. Det råder brist på arbetskraft i flera kvinnodominerade sektorer, som hälso- och sjukvård och skola, men lönerna ligger ändå kvar på låga nivåer. Det är ett tydligt uttryck för värdediskriminering. Förskollärare, undersköterskor och socialsekreterare bär vår välfärd men får inte betalt därefter.
Det är tydligt att jämställda löner inte kommer av sig självt. Tvärtom. Det krävs handling och ett tydligt ansvarstagande från politiker och arbetsmarknadens parter.
Lön hela dagen samlar politiska kvinnoförbund från höger och vänster, fackföreningar från olika sektorer och många kvinnoorganisationer. Att lönegapet fortsätter öka år efter år borde vara en väckarklocka som ingen politiker kan ignorera. Inför valet kräver vi som Sveriges bredaste allians för jämställda löner:
1. Att strukturella löneskillnader synliggörs och åtgärdas
I yrken där kvinnor är i majoritet är lönerna lägre än i andra jämförbara yrken. Politiker och arbetsmarknadens parter måste ta ansvar för att bryta värdediskrimineringen så att löneläget motsvarar yrkets krav på hela arbetsmarknaden.
2. Ökad tillsyn och skärpta sanktioner kopplat till kravet på lönekartläggning
Alltför många arbetsgivare struntar i lönekartläggningsbestämmelserna. När lagar inte följs och tillsynen är svag biter sig orättvisorna fast. Det nya lönetransparensdirektivet innebär en historisk möjlighet att komma åt de brister som gjort dagens kontroller tandlösa.
3. Jämställd föräldraförsäkring
Lönegapet uppstår inte bara på jobbet, utan också i hemmet. Män tar fortfarande ut en mindre del av föräldraledigheten och gör mindre av det obetalda hemarbetet. Det påverkar kvinnors löner tidigt i livet och följer med hela vägen till pensionen. Därför behöver föräldraförsäkringen reformeras och fler månader reserveras.
4. Heltidsarbete som norm och trygga arbetsvillkor
Kvinnodominerade branscher präglas av ofrivilligt deltidsarbete och otrygga anställningar. Det är ett hinder för både löneutveckling och ekonomisk självständighet. Heltid måste bli norm och arbetsvillkoren tryggare. Ingen ska behöva leva på deltidslön bara för att hon valt ett yrke som håller ihop samhället.
Den regering som väljs nästa höst måste leverera på det löfte som kvinnor i generationer har fått höra men ännu inte sett infrias: lika lön för lika och likvärdigt arbete. Nu är det dags för lön hela dagen.
Heike Erkers, ordförande, Akademikerförbundet SSR
Åsa Krug, ordförande, BPW Sverige
Mari-Louise Wernersson, förbundsordförande, Centerkvinnorna
Anna Troberg, förbundsordförande, DIK – facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor
Britta Lejon, förbundsordförande, Fackförbundet ST
Camilla Linder, förbundsordförande, Finansförbundet
Camilla Wagner, ordförande, Fredrika Bremer-förbundet
Ewa Larsson, ordförande, Fria Gröna Kvinnor
Annika Östling, ordförande, FQ Forum – Kvinnor och funktionshinder
Cecilia Winberg, förbundsordförande, Fysioterapeuterna
Linda Palmetzhofer, förbundsordförande, Handelsanställdas förbund
Sofia Kühner, vice ordförande, Kvinnliga Läkares Förening
Bodil Davidsson, ordförande, Kvinnor i Svenska kyrkan
Gunnel Hall, ordförande, Kvinnor Kan
Maria Rashidi, ordförande, Kvinnors rätt
Malin Sjöberg Högrell, ordförande, Liberala kvinnor
Marie Trollvik, ordförande, Lönelotsarna
Cindy Falquet Lindh, ordförande, Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté
Malin Ragnegård, förbundsordförande, Kommunal
Annika Strandhäll, ordförande, S-kvinnor
Liza di Paolo-Sandberg, förbundsordförande, SKPF Pensionärerna
Ida Kåhlin, förbundsordförande, Sveriges Arbetsterapeuter
Susannah Sjöberg, generalsekreterare, Sveriges Kvinnoorganisationer
Sanna Wolk, förbundsordförande, Sveriges universitetslärare och forskares förbund (SULF)
Olga Persson, förbundsordförande, Unizon
Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken Hora eller Kuvad
Veronica Magnusson, förbundsordförande, Vision
Sineva Ribeiro, förbundsordförande, Vårdförbundet
Gertrud Åström, ordförande, Östersjöfred