Möt det nya presidiet

Sophia Godau
– nyfikenheten, gemenskapen och viljan att påverka 

Tron på människors vilja att bidra, kraften i gemenskap och övertygelsen om att förändring skapas när många engagerar sig, går som en röd tråd genom hela samtalet med Sophia Godau. 

När Sophia berättar om vägen till sitt yrke börjar historien oväntat nog med kriminalserier. Som tonåring fascinerades hon av CSI och detektivarbete, men bakom intresset fanns något djupare: en stark nyfikenhet på hur världen fungerar.  
– Jag har alltid velat förstå samband. Hur kroppen fungerar, varför saker händer och hur allt hänger ihop. Nyfikenhet är nog en av mina starkaste drivkrafter, säger hon.  

Intresset för vård och medicin fanns tidigt. Båda hennes föräldrar är läkare och under gymnasietiden i Hälsingland läste hon naturvetenskap med inriktning mot medicin och kriminalteknik. Ett studiebesök på ett laboratorium blev avgörande. 
– Jag upptäckte hur spännande laboratorieverksamheten var. Efter gymnasiet arbetade jag ett år på labb för att känna efter om det var rätt väg för mig. Då bestämde jag mig för att bli biomedicinsk analytiker.  

Från Tyskland till Vårdförbundet

Sophia flyttade till Sverige från Tyskland 2007. När hon började studera till biomedicinsk analytiker vid Mittuniversitetet visste hon väldigt lite om både fackförbund och den svenska modellen. Den första aktiva kontakten med Vårdförbundet var att hjälpa studiekamrater som ordnade event för studentföreningen. 
– Det första som fångade mig var gemenskapen. Jag såg människor som verkade ha roligt tillsammans, som ville förändra saker och som brydde sig om varandra. Jag ville vara en del av det.  

Ju mer hon lärde sig om fackligt arbete, desto starkare blev engagemanget. Samtidigt växte en insikt fram om hur arbetsliv, jämställdhet och frihet hänger ihop. 
Sophia berättar om generationer av kvinnor i hennes familj som haft begränsade möjligheter att påverka sina liv. Hennes gammelmormor dog av en blyförgiftning från sitt arbete på en fabrik. Hennes mormor fick aldrig de utbildningsmöjligheter hon hade förtjänat. Hennes mamma utbildade sig till läkare men mötte den arbetsmarknadens förväntningar på att kvinnor skulle stanna hemma med barnen.  
– Jag är den första generationen som verkligen haft möjlighet att forma mitt eget liv fullt ut. Därför har frågor om arbete, villkor, inflytande och jämställdhet blivit väldigt viktiga för mig. Ju mer jag lärde mig om fackföreningsrörelsen, desto tydligare blev det hur viktig den är för människor och för samhället.  

Att påverka istället för att titta på 

Sophia beskriver sig själv som en person som hellre försöker förändra än accepterar att saker inte fungerar. 

Jag har alltid trott att det går att påverka till det bättre. Jag får energi av att vara med och forma framtiden tillsammans med andra.  

Det var också därför hon valde att stanna kvar inom professionen och engagera sig i Vårdförbundet. Under studietiden funderade hon till och med på att byta bana och söka läkarutbildningen, eftersom karriärvägarna för biomedicinska analytiker inte alltid varit tydliga. Men i stället bestämde hon sig för att vara med och förändra förutsättningarna för professionen.  
– Jag ville bidra till att skapa de möjligheter som jag själv saknade.

Relationer skapar förändring

När Sophia ser tillbaka på sitt yrkesliv är det inte en enskild händelse som format henne mest, utan de erfarenheter hon fått genom olika arbetsplatser och fackliga uppdrag. En viktig lärdom har varit att förändring sällan skapas genom att sätta hårt mot hårt. 
– Jag har lärt mig att man kommer längre genom att vara konstruktiv, komma med lösningar och bygga goda relationer. Det har varit en viktig utveckling för mig och något som hjälpt mig att lyckas bättre i de frågor jag drivit.  

Energi, optimism och nyfikenhet

Hur skulle då kollegor beskriva Sophia?

Själv tror hon att många skulle lyfta hennes energi, arbetskapacitet och optimism. 
– Jag tror verkligen på att saker går att förändra. Jag ser oftast möjligheter snarare än hinder och försöker bidra med energi i sammanhang där jag är.  
Nyfikenheten är fortfarande en stark drivkraft. Den som en gång ledde henne till laboratoriet hjälper henne idag att förstå större sammanhang. 
– Jag gillar att se samband. Hur hänger vården ihop? Hur påverkar villkor professionen? Hur hänger politiken ihop med människors vardag? Det är komplexa frågor, och jag tycker om att försöka förstå dem tillsammans med andra. 

Snabba till Sophia!

Morgonmänniska eller kvällsmänniska? 
Morgonmänniska – utan tvekan. Mest produktiv före klockan tio.

Planerad eller spontan? 
Både och.

Bok, podd eller promenad för att tänka klart? 
Bok. Gärna många – omkring 80 per år.

Beskriv ditt ledarskap?
För mig handlar ledarskap i grund och botten om människor – om att bygga tillit, visa omtanke och våga leda med mod. 

Sophias hälsning 

När Sophia får avsluta med ett budskap till medlemmar, förtroendevalda och medarbetare på kansliet blir svaret kort, men sammanfattar mycket av det som återkommer genom hela samtalet: 
– Vi gör det tillsammans. 

Madelene Meramveliotaki
– tydlighet, samarbete och tron på den fackliga idén  

När Madelene Meramveliotaki bläddrade i kurskatalogen våren 2006 visste hon inte ens att röntgensjuksköterska var ett eget yrke. Men kombinationen av människomöten, omvårdnad och teknik väckte hennes nyfikenhet direkt. I dag, tjugo år senare, har samma nyfikenhet och driv tagit henne hela vägen till Vårdförbundets presidium.  

En utbildning som fångade både människan och tekniken

Innan Madelene började sin utbildning hade hon redan hunnit prova på flera olika jobb inom vård och omsorg – från hemtjänst och nattpatrull till personlig assistans och LSS. Erfarenheterna gjorde att hon sökte sig mot vården, men hon ville också hitta något som kombinerade omvårdnad med teknik. 
– När jag läste om röntgensjuksköterskeutbildningen tänkte jag att det här låter superspännande. Det var just kombinationen av mötet med människor och den tekniska delen som lockade mig, berättar hon.  
Efter examen började hon arbeta på akutröntgen – en miljö som passade henne perfekt. 
– Jag gillar att ingen dag är den andra lik. Man vet inte vad som väntar efter lunch, och det är just det som gör arbetet så intressant. Man möter hela spektrat av patienter och situationer.  

En oväntad väg in i det fackliga engagemanget

Madelene blev inte medlem i Vårdförbundet som student. Faktum är att hon inte heller blev medlem när hon började arbeta. 
– Jag fick helt enkelt aldrig frågan, säger hon med ett skratt. 
Det som förändrade allt var en händelse tidigt i arbetslivet. Efter att ha arbetat extra en helg upptäckte hon att hon inte fått den ersättning hon hade rätt till enligt avtalet. 
– Jag hade en ganska naiv bild av att regler, avtal och lagar automatiskt följdes. När jag insåg att det behövs människor som ser till att de faktiskt gör det, då blev jag medlem. Kort därefter blev jag också förtroendevald. Engagemanget växte snabbt. Det som lockade henne var inte bara de fackliga frågorna utan också mötet med andra förtroendevalda. 
– Jag tyckte om att bygga nätverk, samarbeta och lära känna människor från andra verksamheter. Det gav perspektiv och gjorde att man kunde åstadkomma mer tillsammans.  

När hon får frågan om vad som fått henne att fortsätta engagera sig genom åren kommer svaret utan tvekan.

Jag tror på den fackliga idén i själ och hjärta. 

För Madelene handlar det om något större än enskilda frågor. 
– Möjligheten för arbetstagare att gå samman och påverka sina villkor är oerhört viktig. Självklart för våra medlemmar, men också för samhället i stort. Det är en kraft som gör skillnad.  

Formad av samarbete och korta möten

En erfarenhet som präglat henne genom hela yrkeslivet är insikten att man inte väljer sina arbetskamrater. 
– Man måste kunna samarbeta med alla. Vi är olika, men alla människor har något värdefullt att bidra med. Det gäller att hitta det och bygga vidare därifrån.  
Arbetet som röntgensjuksköterska har också lärt henne vikten av tydlighet. 
– På röntgen möter man människor under väldigt kort tid. Då måste man vara tydlig, skapa förtroende och hjälpa personen att förstå varför man ber dem göra på ett visst sätt. Det har jag haft nytta av i många andra sammanhang också.  

Tydlighet som kännetecken

Om kollegor och förtroendevalda skulle beskriva vad hon bidrar med återkommer ett ord gång på gång: tydlighet. 
– Jag tycker att det är bättre att säga ”det vet jag inte, men jag tar reda på det” än att gissa. Man ska kunna lita på de svar man får.  
Samtidigt beskriver hon sig själv som någon som står stadigt i den hon är. 
– Jag är den jag är. Sen får man gilla det eller inte, men det gör mig också ganska lätt att förhålla sig till.  

Snabba till Madde!

Morgon- eller kvällsmänniska? 
– Jag har varit kvällsmänniska, men blir mer och mer morgonmänniska ju äldre jag blir. 

Planerande eller spontan? 
– Planerande. 

Bok, podd eller promenad för att tänka klart? 
– Ljudbok. 

Vilket ord vill du att människor ska förknippa med ditt ledarskap? 
– Tydlighet.  

Maddes hälsning

När Madelene får skicka med en hälsning till förtroendevalda, kanslimedarbetare och medlemmar är budskapet enkelt – men viktigt. 
– Ni är jätteviktiga. Vi gör det här tillsammans.  

Det sammanfattar också mycket av det som präglar henne som person: tron på samarbete, tilliten till människor och övertygelsen om att förändring sker när vi arbetar tillsammans mot samma mål.  

Anna Seiborg Kidell
– med människan i centrum 

När Anna Seiborg Kidell berättar om sin väg till vården och Vårdförbundet finns en röd tråd som återkommer gång på gång: mötet med människor. Det är också där hennes engagemang har sin grund – i viljan att göra skillnad, ta ansvar och bidra till att utveckla både vården och villkoren för dem som arbetar i den.  

Från undersköterska till sjuksköterska

Vägen in i vården började tidigt. Under gymnasiet utbildade sig Anna till undersköterska, men visste redan då att hon ville vidare. 
– Jag ville lära mig mer, ta mer ansvar och kunna göra ännu större skillnad för patienterna, berättar hon.  
Målet var egentligen att bli barnmorska. Som äldst av fyra syskon hade hon tidigt fascinerats av det stora i att få vara med när ett nytt liv kommer till världen. 
Men när sjuksköterskeutbildningen var klar öppnade sig nya möjligheter. 
– Jag upptäckte hur mycket yrket hade att erbjuda. Jag blev kunskapshungrig och ville lära mig mer innan jag tog nästa steg.  
Den första anställningen fick hon inom kirurgin på Växjö lasarett, ett område hon snabbt kom att älska. 
– Jag var helt övertygad om att det var där jag skulle stanna resten av mitt yrkesliv. 

Att våga öppna nya dörrar

Livet tog dock en annan riktning. Efter några år inom kirurgin, två föräldraledigheter och en personlig förlust i familjen började Anna fundera över vad hon ville göra med sitt yrkesliv. När regionen startade en ny bemanningsenhet valde hon att söka. 
– Jag var trygg där jag var och tyckte att det verkade ganska läskigt att behöva lära sig så många olika verksamheter. Men jag hade lovat mig själv att inte stänga dörrar av rädsla.  
Beslutet blev avgörande. Under åren som följde arbetade hon inom allt från medicin och ortopedi till akutsjukvård och barnsjukvård. 
– Jag lärde mig hela sjukhuset, fick ett brett perspektiv och byggde relationer överallt. Det blev nästan en specialistkompetens i sig.  

Engagemanget som hittade sin riktning

Det var också under den här tiden som hennes fackliga resa började. 
En chef såg hennes drivkraft, engagemang och vilja att påverka. 
– Hon sa till mig: ”Du ska bli förtroendevald i Vårdförbundet.” Och så blev det.  
För Anna var det en helt ny värld. 
– Jag hade ingen föreningsvana hemifrån och ingen kunskap om fackligt arbete. Allt det har jag lärt mig genom Vårdförbundet.  
Kanske var det just därför engagemanget växte så starkt. Hon upptäckte möjligheten att påverka, förändra och skapa bättre förutsättningar för både patienter och profession.

Inspirerad av dem som visade vägen

När Anna får frågan om förebilder går tankarna direkt till de erfarna sjuksköterskor som tog sig tid att stötta henne när hon var ny i yrket. 
– Man vet precis vilka de där personerna är. De som stod bredvid en, hjälpte en att prioritera och visade vägen.  
Särskilt nämner hon sin handledare Gun Bromander och de ledare som såg vikten av introduktion, handledning och kunskapsöverföring. 
– Utbildningen fortsätter ju när man börjar arbeta. Man lär sig hantverket i yrket. 

Det som fortfarande driver 

Även om det nu är tio år sedan Anna arbetade kliniskt är det fortfarande mötet med patienten som ligger henne varmast om hjärtat. 

Att se människan framför sig och fråga: Vad kan jag göra för dig? Det har alltid varit min största drivkraft.  

Hon beskriver sjuksköterskans arbete som ett pussel där medicinsk kunskap, erfarenhet och omvårdnad vävs samman för att hitta den bästa lösningen för varje individ. 
– Att se hela människan och hjälpa någon att uppleva hälsa utifrån sina egna förutsättningar. Det är fortfarande kärnan i yrket för mig. 

Från vårdavdelningen till samhällspåverkan

Det som får Anna att fortsätta sitt engagemang i Vårdförbundet handlar idag om möjligheten att påverka i ett större sammanhang. 
– Uppdraget har väckt en enorm nyfikenhet på samhällsfrågor. Jag vill förstå mer, lära mig mer och påverka på en bredare nivå.  
Hon beskriver sig själv som relationsskapande och nyfiken, med en vilja att bygga broar även med människor som inte alltid tycker likadant. 
– Vi behöver förstå hur politiken fungerar för att kunna bidra med vår kunskap och hjälpa beslutsfattare att fatta kloka beslut som gynnar både patienter och medlemmar.  
Samtidigt finns samma drivkraft kvar som när hon tog sina första steg som förtroendevald. 
– Jag såg möjligheter till förbättring och tänkte: Hur svårt kan det vara? Nu vet jag att det ofta är ganska svårt. Men man måste behålla drivkraften att fortsätta försöka. 

Ett förbund som inspirerar

När Anna talar om framtidens medlemsengagemang återkommer hon till Vårdförbundets position som Inspiratören. För henne handlar det om att vara ett förbund som lyssnar, skapar möjligheter och hjälper medlemmar att utveckla sina idéer och sitt engagemang. 
– Våra experter finns ute i verksamheterna. Vår uppgift är inte att ta över deras engagemang utan att hjälpa det att växa.  
Hon ser professionsfrågorna som en särskilt viktig nyckel. 
– Där kan man engagera sig oavsett om man är ny i yrket, mitt i karriären eller har ett helt yrkesliv bakom sig. Vårdförbundet ska vara en medspelare som hjälper människor att utveckla sina idéer och sin profession. 

Snabba med Anna!

Morgonmänniska eller kvällsmänniska? 
Kvällsmänniska.

Planerad eller spontan? 
Spontan.

Bok, podd eller promenad för att tänka klart? 
Promenad.
 
Vilka ord vill du att människor ska förknippa med ditt ledarskap? 
– Att jag ser alla i rummet, skapar trygghet, förtroende och tillit.  

Och när människor som arbetat nära henne beskriver hennes ledarskap återkommer samma egenskaper: 
– Ett gott tonläge, rakt och tydligt, men samtidigt inlyssnande och nyfiket.

Annas hälsning

Om Anna får skicka med en enda hälsning till Vårdförbundets medlemmar och förtroendevalda är den enkel: 
– Lyft varandra och hjälp varandra tillsammans!