– förslag för att motverka oegentlig läkemedelsförskrivning (SOU 2026:19).
Vårdförbundet, som inte är remissinstans, yttrar sig om delar av förslagen i betänkandet. Förbundets yttrande begränsar sig till förslagen om interimistisk återkallelse av legitimation och indragen eller begränsad förskrivningsrätt för sjuksköterskor och barnmorskor. Förbundet avstyrker dessa förslag.
Inledning
Det är anmärkningsvärt att Vårdförbundet inte är remissinstans, trots att förbundet deltagit som expert i utredningen och organiserar fyra av de legitimationsyrken som berörs av förslagen i betänkandet. Förslagen om interimistisk återkallelse av legitimation och indragen eller begränsad förskrivningsrätt för sjuksköterskor och barnmorskor är principiellt viktiga för förbundet, varför förbundet lämnar synpunkter trots att det inte är remissinstans.
Vårdförbundets synpunkter
10.4.1 IVO bör ges möjlighet att fatta interimistiska beslut
Vårdförbundet avstyrker förslaget.
Beslut om återkallelse och interimistisk återkallelse av legitimationen är mycket ingripande för den enskilda yrkesutövaren. Det är absolut grundläggande för rättssäkerheten att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), med sin domstolsliknande funktion, ska fortsätta fatta beslut i ärenden om interimistisk återkallelse av legitimationen. Det finns uppenbara risker förknippade med att samma myndighet, Inspektionen för vård och omsorg (IVO), som tar emot anmälningar och utreder dem, också ska fatta beslut i ärendena. IVO kan inte uppfattas som någon oberoende och objektiv instans i de ärenden som de själv utreder och granskar.
Ur ett rättssäkerhets- och förtroendeperspektiv är det viktigt med en stark organisatorisk gräns mellan tillsynsmyndigheten IVO och den som beslutar om inskränkningar av behörigheter.
Betänkandet anger inte på vilket sätt besluten ska fattas och anger exempelvis inte några krav på juridisk eller medicinsk kompetens hos beslutsfattaren. Det är ur rättssäkerhetssynpunkt inte rimligt att beslut om återkallelse av legitimation kan fattas utan tydlig reglering av beslutsprocessen och vilken kompetens som krävs.
Detta kan jämföras med den reglering som idag gäller för HSAN:s beslutsfattande där ordföranden och vice ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Ledamöter har specifik sakkunskap inom hälso- och sjukvården, vilket bland annat innebär att professionerna i vården är representerade. Besluten fattas kollektivt, vilket bidrar till en säker och rättvis prövning med hög kvalitet.
Det är av också av stor betydelse att allmänheten och hälso- och sjukvårdspersonalen har stort förtroende för den instans som fattar beslut. Idag finns detta förtroende för HSAN med dess domstolsliknande funktion. Motsvarande gäller inte för IVO som har anmälts till Justitieombudsmannen (JO) vid flera tillfällen och som dessutom vid upprepade tillfällen fått kritik av JO för långsam handläggning och bristande hantering. Att då ge IVO ett utökat beslutsmandat skulle kunna påverka förtroendet för besluten.
Det kan ifrågasättas vilken faktisk effekt förslagen i betänkandet får på handläggningstiderna. Utredningen konstaterar själv att IVO endast i ett begränsat antal fall ansöker om interimistiska åtgärder, vilket talar för att tidsvinsten blir begränsad. I stället för så långtgående förändringar bör fokus ligga på åtgärder som effektiviserar den nuvarande processen hos HSAN, exempelvis digital delgivning, ökad administrativ kapacitet och fler sammanträden per år. Därmed kan handläggningstiderna kortas utan att den nuvarande uppdelningen mellan utredning och beslut, som bidrar till kvalitet och rättssäkerhet, går förlorad.
Angående överklagande av IVO:s beslut
Enligt förslaget i utredningen ska IVO:s beslut kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Som framgår av konsekvensutredningen, s. 427, innebär detta att överklagandena ska hanteras på de orter där IVO handlägger ärenden. Idag hanteras överklaganden av HSAN:s beslut av Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm. De har en upparbetad kunskap och kompetens gällande de ärenden som överklagas. Vårdförbundet ser en risk med att överklagande av IVO:s beslut sprids i landet till domstolar som aldrig tidigare hanterat denna typ av ärenden. Om betänkandets förslag går igenom anser Vårdförbundet därför att det behövs en reglering som anger att överklaganden ska prövas av Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm.
11.2.1 Förskrivningsrätten ska kunna dras in eller begränsas för samtliga yrkeskategorier med behörighet att förskriva läkemedel, jämväl interimistiskt
En indragen eller begränsad förskrivningsrätt föreslås kunna omfatta samtliga läkemedel och samtliga förskrivare. Dvs. inte så som idag särskilda läkemedel, narkotika och teknisk sprit utskrivna av läkare och tandläkare.
Vårdförbundet avstyrker förslaget om att en indragen eller begränsad förskrivningsrätt ska kunna omfatta samtliga läkemedel och samtliga förskrivare.
Vårdförbundet anser att utredningen inte visar att det finns något missbruk av sjuksköterskors eller barnmorskors förskrivningsrätt som motiverar de föreslagna förändringarna. När det gäller sjuksköterskor hänvisar betänkandet till Riksrevisionens iakttagelser om ökad förskrivning av mjukgörande salvor till barn. En ökning av förskrivningen kan dock inte i sig tas som intäkt för felaktig användning. En rimlig förklaring är att patienter i större utsträckning fått läkemedlen förskrivna av behöriga sjuksköterskor i stället för att själva bekosta dem som egenvård, vilket också ger tillgång till de läkemedelsförmåner som följer av en medicinsk ordination. De antaganden som framförs om att läkemedlen används av andra familjemedlemmar eller säljs vidare saknar stöd i det underlag som redovisas.
Förbundet vill också framhålla att sjuksköterskors och barnmorskors förskrivningsrätt är noggrant reglerad och begränsad till ett avgränsat sortiment av läkemedel. Dessa läkemedel utgör inte preparat som är beroendeframkallande eller särskilt eftertraktade på den illegala marknaden. Utredningen redovisar inte heller något underlag som visar att dessa professioners förskrivningsrätt medför sådana risker att ytterligare inskränkningar eller särskilda åtgärder är motiverade. Mot denna bakgrund anser Vårdförbundet att utredningen inte presenterar något underlag som motiverar att sjuksköterskors och barnmorskors förskrivningsrätt ska omfattas av de föreslagna åtgärderna i betänkandet.
Stärkt tillsyn och uppföljning
– förslag för att motverka oegentlig läkemedelsförskrivning (SOU 2026:19). Vårdförbundet, som inte är remissinstans, yttrar sig om delar av förslagen i betänkandet. Förbundets yttrande begränsar sig till förslagen om interimistisk återkallelse av legitimation och indragen eller begränsad förskrivningsrätt för sjuksköterskor och barnmorskor. Förbundet avstyrker dessa förslag.
Inledning
Det är anmärkningsvärt att Vårdförbundet inte är remissinstans, trots att förbundet deltagit som expert i utredningen och organiserar fyra av de legitimationsyrken som berörs av förslagen i betänkandet. Förslagen om interimistisk återkallelse av legitimation och indragen eller begränsad förskrivningsrätt för sjuksköterskor och barnmorskor är principiellt viktiga för förbundet, varför förbundet lämnar synpunkter trots att det inte är remissinstans.
Vårdförbundets synpunkter
10.4.1 IVO bör ges möjlighet att fatta interimistiska beslut
Vårdförbundet avstyrker förslaget.
Beslut om återkallelse och interimistisk återkallelse av legitimationen är mycket ingripande för den enskilda yrkesutövaren. Det är absolut grundläggande för rättssäkerheten att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), med sin domstolsliknande funktion, ska fortsätta fatta beslut i ärenden om interimistisk återkallelse av legitimationen. Det finns uppenbara risker förknippade med att samma myndighet, Inspektionen för vård och omsorg (IVO), som tar emot anmälningar och utreder dem, också ska fatta beslut i ärendena. IVO kan inte uppfattas som någon oberoende och objektiv instans i de ärenden som de själv utreder och granskar.
Ur ett rättssäkerhets- och förtroendeperspektiv är det viktigt med en stark organisatorisk gräns mellan tillsynsmyndigheten IVO och den som beslutar om inskränkningar av behörigheter.
Betänkandet anger inte på vilket sätt besluten ska fattas och anger exempelvis inte några krav på juridisk eller medicinsk kompetens hos beslutsfattaren. Det är ur rättssäkerhetssynpunkt inte rimligt att beslut om återkallelse av legitimation kan fattas utan tydlig reglering av beslutsprocessen och vilken kompetens som krävs.
Detta kan jämföras med den reglering som idag gäller för HSAN:s beslutsfattande där ordföranden och vice ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Ledamöter har specifik sakkunskap inom hälso- och sjukvården, vilket bland annat innebär att professionerna i vården är representerade. Besluten fattas kollektivt, vilket bidrar till en säker och rättvis prövning med hög kvalitet.
Det är av också av stor betydelse att allmänheten och hälso- och sjukvårdspersonalen har stort förtroende för den instans som fattar beslut. Idag finns detta förtroende för HSAN med dess domstolsliknande funktion. Motsvarande gäller inte för IVO som har anmälts till Justitieombudsmannen (JO) vid flera tillfällen och som dessutom vid upprepade tillfällen fått kritik av JO för långsam handläggning och bristande hantering. Att då ge IVO ett utökat beslutsmandat skulle kunna påverka förtroendet för besluten.
Det kan ifrågasättas vilken faktisk effekt förslagen i betänkandet får på handläggningstiderna. Utredningen konstaterar själv att IVO endast i ett begränsat antal fall ansöker om interimistiska åtgärder, vilket talar för att tidsvinsten blir begränsad. I stället för så långtgående förändringar bör fokus ligga på åtgärder som effektiviserar den nuvarande processen hos HSAN, exempelvis digital delgivning, ökad administrativ kapacitet och fler sammanträden per år. Därmed kan handläggningstiderna kortas utan att den nuvarande uppdelningen mellan utredning och beslut, som bidrar till kvalitet och rättssäkerhet, går förlorad.
Angående överklagande av IVO:s beslut
Enligt förslaget i utredningen ska IVO:s beslut kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Som framgår av konsekvensutredningen, s. 427, innebär detta att överklagandena ska hanteras på de orter där IVO handlägger ärenden. Idag hanteras överklaganden av HSAN:s beslut av Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm. De har en upparbetad kunskap och kompetens gällande de ärenden som överklagas. Vårdförbundet ser en risk med att överklagande av IVO:s beslut sprids i landet till domstolar som aldrig tidigare hanterat denna typ av ärenden. Om betänkandets förslag går igenom anser Vårdförbundet därför att det behövs en reglering som anger att överklaganden ska prövas av Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm.
11.2.1 Förskrivningsrätten ska kunna dras in eller begränsas för samtliga yrkeskategorier med behörighet att förskriva läkemedel, jämväl interimistiskt
En indragen eller begränsad förskrivningsrätt föreslås kunna omfatta samtliga läkemedel och samtliga förskrivare. Dvs. inte så som idag särskilda läkemedel, narkotika och teknisk sprit utskrivna av läkare och tandläkare.
Vårdförbundet avstyrker förslaget om att en indragen eller begränsad förskrivningsrätt ska kunna omfatta samtliga läkemedel och samtliga förskrivare.
Vårdförbundet anser att utredningen inte visar att det finns något missbruk av sjuksköterskors eller barnmorskors förskrivningsrätt som motiverar de föreslagna förändringarna. När det gäller sjuksköterskor hänvisar betänkandet till Riksrevisionens iakttagelser om ökad förskrivning av mjukgörande salvor till barn. En ökning av förskrivningen kan dock inte i sig tas som intäkt för felaktig användning. En rimlig förklaring är att patienter i större utsträckning fått läkemedlen förskrivna av behöriga sjuksköterskor i stället för att själva bekosta dem som egenvård, vilket också ger tillgång till de läkemedelsförmåner som följer av en medicinsk ordination. De antaganden som framförs om att läkemedlen används av andra familjemedlemmar eller säljs vidare saknar stöd i det underlag som redovisas.
Förbundet vill också framhålla att sjuksköterskors och barnmorskors förskrivningsrätt är noggrant reglerad och begränsad till ett avgränsat sortiment av läkemedel. Dessa läkemedel utgör inte preparat som är beroendeframkallande eller särskilt eftertraktade på den illegala marknaden. Utredningen redovisar inte heller något underlag som visar att dessa professioners förskrivningsrätt medför sådana risker att ytterligare inskränkningar eller särskilda åtgärder är motiverade. Mot denna bakgrund anser Vårdförbundet att utredningen inte presenterar något underlag som motiverar att sjuksköterskors och barnmorskors förskrivningsrätt ska omfattas av de föreslagna åtgärderna i betänkandet.
VÅRDFÖRBUNDET
Sophia Godau
Förbundsordförande