Förslag till ändringar i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:15) om abort
Vårdförbundet har beretts tillfälle att lämna synpunkter på förslaget till ändringar i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:15) om abort samt tillhörande konsekvensutredning. Vårdförbundet tillstyrker i huvudsak förslaget och bedömer att de föreslagna ändringarna bidrar till att anpassa regelverket till den nya abortlagen och stärker förutsättningarna för en god, säker och tillgänglig abortvård. Förbundet anser dock att vissa delar av föreskriftsförslaget bör revideras eller förtydligas för att bättre överensstämma med lagstiftarens intentioner. Vårdförbundet vill även framföra synpunkter avseende straffbestämmelserna, behovet av en översyn av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor (Rättsliga rådet) samt vikten av att föreskriftsregleringen utformas i överensstämmelse med intentionerna bakom den nya abortlagen.
Vårdförbundet är ett yrkesförbund som tillvaratar medlemmarnas fackliga intressen och utvecklingen av professionerna för legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Förbundet har 118 000 medlemmar, varav 92 000 är yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård. Vårdförbundet arbetar för en personcentrerad, säker och nära vård samt en jämlik hälsa.
Vårdförbundets synpunkter
Den som är gravid
Vårdförbundet avstyrker förslaget att genomgående använda formuleringen ”kvinna som är gravid” i föreskrifterna. Förbundet förordar i stället begreppet ”den som är gravid” vilket överensstämmer med betänkandet En förändrad abortlag – för en god, säker och tillgänglig abortvård (SOU 2025:10) bedömning och föreslagna terminologi.
Vårdförbundet har tidigare argumenterat för användningen av begreppet ”den som är gravid” i lagstiftningen och anser fortsatt att detta är den mest ändamålsenliga formuleringen. Begreppet är tydligt, inkluderande och rättssäkert samt säkerställer att samtliga personer som omfattas av lagstiftningen också omfattas av föreskrifternas bestämmelser.
Förbundet delar inte den uppfattningen, som framförts av andra aktörer, att användningen av begreppet ”den som är gravid” skulle minska eller försvaga abortlagstiftningens betydelse för jämställdheten och kvinnors rättigheter.
Vårdförbundet bedömer att rätten till abort är en av de mest centrala jämställdhetsreformerna i svensk rätt. Kvinnors möjlighet att själva fatta beslut om graviditet och reproduktion utgör en grundläggande förutsättning för jämställdhet och för möjligheten att påverka det egna livets inriktning. Vårdförbundet anser därför att abortlagstiftningens jämställdhetspolitiska betydelse är nära kopplad till hur stark och tillgänglig rätten till abort är i praktiken inte till om ett visst begrepp används i lag- eller föreskriftstext. Förbundet har under lång tid varit tydliga i denna fråga och det framgår också av förbundets remissvar gällande betänkandet En förändrad abortlag (SOU 2025:10).
Ett neutralt och rättssäkert begrepp såsom ”den som är gravid” i lagstiftningen förändrar inte lagens syfte eller betydelse. Det som stärker jämställdheten och kvinnors rättigheter är en stark aborträtt, ökat självbestämmande, större reproduktiv autonomi, tillgänglig abortvård och möjligheten att fatta egna beslut om graviditet och reproduktion.
Vårdförbundet anser därför att begreppet den som är gravid bör användas konsekvent i föreskrifterna.
Skyndsamhetsbegreppet
Vårdförbundet tillstyrker förslaget att vårdgivare ska ha rutiner som säkerställer att abort tillhandahålls skyndsamt. Förbundet delar bedömningen att tillgänglighet är en central förutsättning för att den lagstadgade rätten till abort ska få genomslag i praktiken.
Förbundet anser dock att skyndsamhetsbegreppet behöver förtydligas. Av konsekvensutredningen framgår att flera aktörer framhållit att skyndsamheten bör omfatta tiden redan från den första kontakten med vården och inte enbart från det att abort uttryckligen begärs. Socialstyrelsen har valt att inte närmare reglera denna fråga.
Vårdförbundet anser att det finns skäl att tydligare ange både från vilken tidpunkt skyndsamhetskravet ska gälla och vad kravet innebär i praktiken. Om begreppet lämnas öppet för tolkning finns en risk att dess innebörd varierar mellan verksamheter och över tid. Vad som bedöms vara en skyndsam handläggning kan exempelvis påverkas av bemanningssituation, tillgängliga resurser eller lokala prioriteringar. Detta riskerar att leda till ojämlik tillgång till abortvård och till att den enskildes rättigheter får olika genomslag beroende på var i landet vården söks.
Vårdförbundet anser vidare att skyndsamhetskravet bör omfatta hela vårdkedjan från den första kontakten med vården i ett abortärende. Om kravet endast tillämpas efter att ett beslut om abort har fattats finns en risk att väntetider uppstår redan innan individen fått möjlighet till information, rådgivning och medicinsk bedömning. Sådana förseningar kan påverka hela vårdprocessen och därmed begränsa den enskildes möjlighet att utöva sin rätt till självbestämmande inom lagens tidsgränser.
Förbundet bedömer därför att Socialstyrelsen bör överväga att tydligare ange hur skyndsamhetskravet ska tillämpas och att kravet bör avse hela processen från den första kontakten med vården. Detta skulle bidra till en mer jämlik tillämpning och bättre överensstämma med abortlagens intentioner om tillgänglighet, självbestämmande och god vård.
Rättsliga rådet bör bli föremål för en översyn
Vårdförbundet konstaterar att föreliggande föreskriftsförslag innehåller bestämmelser som rör ansökningar om tillstånd till abort efter graviditetsvecka 18 och avbrytande av graviditet, vilka handläggs av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor (Rättsliga rådet).
Även om föreskriftsförslaget och det uppdrag som förelåg förslaget inte omfattar översyn av rådets uppdrag eller organisation vill Vårdförbundet åter lyfta behovet av en sådan översyn som omfattar rådets funktion, sammansättning och beslutsprocess. Förbundet har under lång tid framfört att nuvarande ordning väcker frågor om transparens, rättssäkerhet och förutsebarhet.
Vårdförbundet anser att beslutsfattandet i ärenden som rör sena aborter måste präglas av öppenhet, tydliga bedömningsgrunder och en hög grad av rättssäkerhet för den enskilde. Förbundet har tidigare framhållit att rådets beslut uppfattas bygga på praxis som inte är tillräckligt transparent och att den abortsökande inte alltid får en motivering som gör beslutet fullt begripligt. Vidare saknas möjlighet att överklaga rådets beslut.
Det optimala vore en abortlagstiftning där behovet av särskilda prövningar begränsas så långt som möjligt. Den som är bäst lämpad att bedöma om det finns synnerliga skäl för en abort är i första hand den abortsökande själv. Därför har Vårdförbundet länge drivit att lagstiftningen ska stärka självbestämmandet och minska beroendet av prövningar som inskränker den enskildes autonomi.
Mot denna bakgrund har Vårdförbundet länge efterfrågat en översyn av Rättsliga rådet. En sådan översyn bör inte begränsas till rådets sammansättning eller arbetssätt utan även omfatta frågan om rådets framtida existens och funktion. I takt med att aborträtten stärks och den abortsökandes självbestämmande ges större tyngd finns det skäl att diskutera om beslut om sena aborter även fortsättningsvis ska fattas av en särskild statlig instans eller om den abortsökandes egen bedömning i större utsträckning bör vara avgörande. Den som har bäst insyn i sin livssituation, sina hälsoskäl och konsekvenserna av en graviditet är den abortsökande själv.
Straffbestämmelser
Vårdförbundet noterar att Socialstyrelsen bedömer att de ändrade straffbestämmelserna i abortlagen inte medför behov av ändringar i föreskrifterna. Förbundet har förståelse för att frågan ligger utanför ramen för myndighetens föreskriftsarbete.
Vårdförbundet vill emellertid framhålla att abort i grunden handlar om kroppslig integritet, reproduktiva rättigheter och individens självbestämmande. Förbundet har tidigare anfört att det finns skäl att se över behovet av särskilda straffbestämmelser kopplade till abort i ett land där abortvården är laglig, säker och tillgänglig.
Förbundet anser att framtida reglering på området i första hand bör utgå från ett rättighets- och folkhälsoperspektiv. Mot denna bakgrund välkomnar Vårdförbundet att frågan om straffbestämmelsernas utformning fortsatt kan bli föremål för översyn.
Samtliga föreskrifter måste stödja den nya abortlagens intentioner
Vårdförbundet tillstyrker de förändringar som syftar till att öka tillgängligheten till abortvården, inklusive möjligheterna att genomföra medicinska aborter utanför sjukvårdsinrättning. Förbundet bedömer att dessa förändringar stärker individens självbestämmande och bidrar till en mer personcentrerad vård.
Samtidigt vill Vårdförbundet framhålla vikten av att samtliga berörda myndigheter tillämpar och utvecklar sina regelverk i enlighet med den nya abortlagens syfte. Lagstiftarens intention har varit att skapa en mer tillgänglig och modern abortvård. Denna intention riskerar att motverkas om andra myndigheters föreskrifter eller tillämpningar leder till begränsningar som saknar medicinsk eller patientsäkerhetsmässig grund.
Förbundet vill särskilt uppmärksamma att det förslag läkemedelsverket lämnat gällande särreglering av mifepriston fortsatt innebär begränsningar som riskerar att minska den praktiska tillgängligheten till abortvård. I Vårdförbundets remissvar till Läkemedelsverket avseende förslag till ändring i Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS 2017:74) avstyrktes förslaget om fortsatt särreglering av mifepriston samt framhölls att den föreslagna regleringen riskerar att begränsa tillgängligheten till abortvård och motverka intentionerna bakom den nya abortlagen. Även om frågan inte kan regleras inom ramen för förevarande föreskrifter anser Vårdförbundet att det är angeläget att berörda myndigheter beaktar den nya abortlagens intentioner vid framtida normering och tillämpning.
Förbundet anser vidare att abortläkemedel bör kunna förskrivas av både barnmorskor och läkare efter individuell medicinsk bedömning och ser fram emot dialog med myndigheterna under det uppdrag som tilldelats Socialstyrelsen och Läkemedelsverket gällande att utreda förutsättningar för barnmorskor att förskriva läkemedel vid abort.
Vårdförbundet bedömer att regelutvecklingen inom abortområdet bör präglas av ett sammanhållet synsätt där samtliga berörda myndigheter verkar för ökad tillgänglighet, stärkt självbestämmande och en vård som utgår från individens behov.
Sammanfattning
Vårdförbundet tillstyrker förslaget i huvudsak men:
avstyrker användningen av begreppet kvinna som är gravid och förordar begreppet den som är gravid
anser att skyndsamhetskravet bör förtydligas, både avseende när kravet inträder och vad som ska anses utgöra en skyndsam handläggning, samt att kravet bör omfatta hela vårdprocessen från den första kontakten med vården i ett abortärende
bedömer att straffbestämmelser kopplade till abort fortsatt bör ses över ur ett rättighets- och folkhälsoperspektiv
betonar vikten av att samtliga berörda myndigheter anpassar sina regelverk så att de överensstämmer med den nya abortlagen intentioner om bland annat ökad tillgänglighet, exempelvis genom utökad förskrivningsrätt för barnmorskor
anser att en översyn av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor (Rättsliga rådet) bör genomföras
Förslag till ändringar i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:15) om abort
Vårdförbundet har beretts tillfälle att lämna synpunkter på förslaget till ändringar i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:15) om abort samt tillhörande konsekvensutredning. Vårdförbundet tillstyrker i huvudsak förslaget och bedömer att de föreslagna ändringarna bidrar till att anpassa regelverket till den nya abortlagen och stärker förutsättningarna för en god, säker och tillgänglig abortvård. Förbundet anser dock att vissa delar av föreskriftsförslaget bör revideras eller förtydligas för att bättre överensstämma med lagstiftarens intentioner. Vårdförbundet vill även framföra synpunkter avseende straffbestämmelserna, behovet av en översyn av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor (Rättsliga rådet) samt vikten av att föreskriftsregleringen utformas i överensstämmelse med intentionerna bakom den nya abortlagen.
Vårdförbundet är ett yrkesförbund som tillvaratar medlemmarnas fackliga intressen och utvecklingen av professionerna för legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Förbundet har 118 000 medlemmar, varav 92 000 är yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård. Vårdförbundet arbetar för en personcentrerad, säker och nära vård samt en jämlik hälsa.
Vårdförbundets synpunkter
Den som är gravid
Vårdförbundet avstyrker förslaget att genomgående använda formuleringen ”kvinna som är gravid” i föreskrifterna. Förbundet förordar i stället begreppet ”den som är gravid” vilket överensstämmer med betänkandet En förändrad abortlag – för en god, säker och tillgänglig abortvård (SOU 2025:10) bedömning och föreslagna terminologi.
Vårdförbundet har tidigare argumenterat för användningen av begreppet ”den som är gravid” i lagstiftningen och anser fortsatt att detta är den mest ändamålsenliga formuleringen. Begreppet är tydligt, inkluderande och rättssäkert samt säkerställer att samtliga personer som omfattas av lagstiftningen också omfattas av föreskrifternas bestämmelser.
Förbundet delar inte den uppfattningen, som framförts av andra aktörer, att användningen av begreppet ”den som är gravid” skulle minska eller försvaga abortlagstiftningens betydelse för jämställdheten och kvinnors rättigheter.
Vårdförbundet bedömer att rätten till abort är en av de mest centrala jämställdhetsreformerna i svensk rätt. Kvinnors möjlighet att själva fatta beslut om graviditet och reproduktion utgör en grundläggande förutsättning för jämställdhet och för möjligheten att påverka det egna livets inriktning. Vårdförbundet anser därför att abortlagstiftningens jämställdhetspolitiska betydelse är nära kopplad till hur stark och tillgänglig rätten till abort är i praktiken inte till om ett visst begrepp används i lag- eller föreskriftstext. Förbundet har under lång tid varit tydliga i denna fråga och det framgår också av förbundets remissvar gällande betänkandet En förändrad abortlag (SOU 2025:10).
Ett neutralt och rättssäkert begrepp såsom ”den som är gravid” i lagstiftningen förändrar inte lagens syfte eller betydelse. Det som stärker jämställdheten och kvinnors rättigheter är en stark aborträtt, ökat självbestämmande, större reproduktiv autonomi, tillgänglig abortvård och möjligheten att fatta egna beslut om graviditet och reproduktion.
Vårdförbundet anser därför att begreppet den som är gravid bör användas konsekvent i föreskrifterna.
Skyndsamhetsbegreppet
Vårdförbundet tillstyrker förslaget att vårdgivare ska ha rutiner som säkerställer att abort tillhandahålls skyndsamt. Förbundet delar bedömningen att tillgänglighet är en central förutsättning för att den lagstadgade rätten till abort ska få genomslag i praktiken.
Förbundet anser dock att skyndsamhetsbegreppet behöver förtydligas. Av konsekvensutredningen framgår att flera aktörer framhållit att skyndsamheten bör omfatta tiden redan från den första kontakten med vården och inte enbart från det att abort uttryckligen begärs. Socialstyrelsen har valt att inte närmare reglera denna fråga.
Vårdförbundet anser att det finns skäl att tydligare ange både från vilken tidpunkt skyndsamhetskravet ska gälla och vad kravet innebär i praktiken. Om begreppet lämnas öppet för tolkning finns en risk att dess innebörd varierar mellan verksamheter och över tid. Vad som bedöms vara en skyndsam handläggning kan exempelvis påverkas av bemanningssituation, tillgängliga resurser eller lokala prioriteringar. Detta riskerar att leda till ojämlik tillgång till abortvård och till att den enskildes rättigheter får olika genomslag beroende på var i landet vården söks.
Vårdförbundet anser vidare att skyndsamhetskravet bör omfatta hela vårdkedjan från den första kontakten med vården i ett abortärende. Om kravet endast tillämpas efter att ett beslut om abort har fattats finns en risk att väntetider uppstår redan innan individen fått möjlighet till information, rådgivning och medicinsk bedömning. Sådana förseningar kan påverka hela vårdprocessen och därmed begränsa den enskildes möjlighet att utöva sin rätt till självbestämmande inom lagens tidsgränser.
Förbundet bedömer därför att Socialstyrelsen bör överväga att tydligare ange hur skyndsamhetskravet ska tillämpas och att kravet bör avse hela processen från den första kontakten med vården. Detta skulle bidra till en mer jämlik tillämpning och bättre överensstämma med abortlagens intentioner om tillgänglighet, självbestämmande och god vård.
Rättsliga rådet bör bli föremål för en översyn
Vårdförbundet konstaterar att föreliggande föreskriftsförslag innehåller bestämmelser som rör ansökningar om tillstånd till abort efter graviditetsvecka 18 och avbrytande av graviditet, vilka handläggs av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor (Rättsliga rådet).
Även om föreskriftsförslaget och det uppdrag som förelåg förslaget inte omfattar översyn av rådets uppdrag eller organisation vill Vårdförbundet åter lyfta behovet av en sådan översyn som omfattar rådets funktion, sammansättning och beslutsprocess. Förbundet har under lång tid framfört att nuvarande ordning väcker frågor om transparens, rättssäkerhet och förutsebarhet.
Vårdförbundet anser att beslutsfattandet i ärenden som rör sena aborter måste präglas av öppenhet, tydliga bedömningsgrunder och en hög grad av rättssäkerhet för den enskilde. Förbundet har tidigare framhållit att rådets beslut uppfattas bygga på praxis som inte är tillräckligt transparent och att den abortsökande inte alltid får en motivering som gör beslutet fullt begripligt. Vidare saknas möjlighet att överklaga rådets beslut.
Det optimala vore en abortlagstiftning där behovet av särskilda prövningar begränsas så långt som möjligt. Den som är bäst lämpad att bedöma om det finns synnerliga skäl för en abort är i första hand den abortsökande själv. Därför har Vårdförbundet länge drivit att lagstiftningen ska stärka självbestämmandet och minska beroendet av prövningar som inskränker den enskildes autonomi.
Mot denna bakgrund har Vårdförbundet länge efterfrågat en översyn av Rättsliga rådet. En sådan översyn bör inte begränsas till rådets sammansättning eller arbetssätt utan även omfatta frågan om rådets framtida existens och funktion. I takt med att aborträtten stärks och den abortsökandes självbestämmande ges större tyngd finns det skäl att diskutera om beslut om sena aborter även fortsättningsvis ska fattas av en särskild statlig instans eller om den abortsökandes egen bedömning i större utsträckning bör vara avgörande. Den som har bäst insyn i sin livssituation, sina hälsoskäl och konsekvenserna av en graviditet är den abortsökande själv.
Straffbestämmelser
Vårdförbundet noterar att Socialstyrelsen bedömer att de ändrade straffbestämmelserna i abortlagen inte medför behov av ändringar i föreskrifterna. Förbundet har förståelse för att frågan ligger utanför ramen för myndighetens föreskriftsarbete.
Vårdförbundet vill emellertid framhålla att abort i grunden handlar om kroppslig integritet, reproduktiva rättigheter och individens självbestämmande. Förbundet har tidigare anfört att det finns skäl att se över behovet av särskilda straffbestämmelser kopplade till abort i ett land där abortvården är laglig, säker och tillgänglig.
Förbundet anser att framtida reglering på området i första hand bör utgå från ett rättighets- och folkhälsoperspektiv. Mot denna bakgrund välkomnar Vårdförbundet att frågan om straffbestämmelsernas utformning fortsatt kan bli föremål för översyn.
Samtliga föreskrifter måste stödja den nya abortlagens intentioner
Vårdförbundet tillstyrker de förändringar som syftar till att öka tillgängligheten till abortvården, inklusive möjligheterna att genomföra medicinska aborter utanför sjukvårdsinrättning. Förbundet bedömer att dessa förändringar stärker individens självbestämmande och bidrar till en mer personcentrerad vård.
Samtidigt vill Vårdförbundet framhålla vikten av att samtliga berörda myndigheter tillämpar och utvecklar sina regelverk i enlighet med den nya abortlagens syfte. Lagstiftarens intention har varit att skapa en mer tillgänglig och modern abortvård. Denna intention riskerar att motverkas om andra myndigheters föreskrifter eller tillämpningar leder till begränsningar som saknar medicinsk eller patientsäkerhetsmässig grund.
Förbundet vill särskilt uppmärksamma att det förslag läkemedelsverket lämnat gällande särreglering av mifepriston fortsatt innebär begränsningar som riskerar att minska den praktiska tillgängligheten till abortvård. I Vårdförbundets remissvar till Läkemedelsverket avseende förslag till ändring i Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS 2017:74) avstyrktes förslaget om fortsatt särreglering av mifepriston samt framhölls att den föreslagna regleringen riskerar att begränsa tillgängligheten till abortvård och motverka intentionerna bakom den nya abortlagen. Även om frågan inte kan regleras inom ramen för förevarande föreskrifter anser Vårdförbundet att det är angeläget att berörda myndigheter beaktar den nya abortlagens intentioner vid framtida normering och tillämpning.
Förbundet anser vidare att abortläkemedel bör kunna förskrivas av både barnmorskor och läkare efter individuell medicinsk bedömning och ser fram emot dialog med myndigheterna under det uppdrag som tilldelats Socialstyrelsen och Läkemedelsverket gällande att utreda förutsättningar för barnmorskor att förskriva läkemedel vid abort.
Vårdförbundet bedömer att regelutvecklingen inom abortområdet bör präglas av ett sammanhållet synsätt där samtliga berörda myndigheter verkar för ökad tillgänglighet, stärkt självbestämmande och en vård som utgår från individens behov.
Sammanfattning
Vårdförbundet tillstyrker förslaget i huvudsak men:
VÅRDFÖRBUNDET
Sophia Godau
Förbundsordförande