När Sverige nu stärker sin beredskap för kris och krig pekas förlossningsvård ut som samhällsviktig – men abortvård, tillgång till preventivmedel och vård efter sexuellt våld lyser med sin frånvaro. Det riskerar att göra kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar till en rättighet som bara gäller i fredstid. Nu är det hög tid att beslutsfattare i kommuner och regioner gör denna rätt till en självklar del av Sveriges beredskap.
Debattartikel införd i Dagens samhälle 2026-09-28
När samhället prövas som hårdast avslöjas också vilka rättigheter vi är beredda att försvara. I diskussionen om Sveriges kris-, katastrof- och krigsberedskap handlar det ofta om bränsle, elförsörjning, transporter och robust infrastruktur. Det är viktiga frågor. Men mitt i planeringen av vår gemensamma säkerhet finns ett påfallande tomrum: kvinnors rätt till sin egen kropp.
Just nu stärker Sverige sin beredskap för kris och krig. I propositionen ”Hälso- och sjukvårdens beredskap” slås fast att vård som är nödvändig för liv och hälsa ska kunna upprätthållas även under höjd beredskap och krig, och förlossningsvården lyfts särskilt fram. Trots det saknas skrivningar om tillgång till abort, preventivmedel och vård efter sexuellt våld. Eftersom regionernas och kommunernas ansvar för hälso- och sjukvården kvarstår även i kris och krig måste beredskapen också omfatta kvinnors hälsa och säkerhet. Annars riskerar vi att bygga ett totalförsvar med en farlig blind fläck där kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa lämnas utanför planeringen.
Krig och kriser påverkar inte bara samhällsfunktioner. De påverkar också människors möjlighet att bestämma över sina egna liv. Att kunna bestämma om och när du vill bli gravid är i kris, krig och katastrof en fråga om liv och död.
Graviditeter, oavsett om de är önskade eller inte, väntar inte ut krig. Varken förlossningar eller aborter kan pausas tills samhället fungerar igen. Tvärtom.
Vi vet att sexuellt våld används systematiskt i väpnade konflikter. FN har verifierat över 51 000 fall av konfliktrelaterat sexuellt våld det senaste decenniet och mörkertalet är sannolikt enormt. Under 2023 ökade de verifierade fallen med 50 procent jämfört med året innan. Nästan alla drabbade var kvinnor och flickor.
Bakom varje siffra finns en människa. En tonårsflicka som blivit gravid efter en våldtäkt. En kvinna som inte vågar gå igenom en graviditet eftersom sjukvården omkring henne har kollapsat. En mamma som vet att hennes egen hälsa inte klarar ännu en graviditet.
Ska deras rätt att bestämma över sin egen kropp upphöra när krisen och kriget är här? Det får aldrig bli svaret. Sexuell och reproduktiv hälsa måste vara en självklar del av Sveriges beredskap. Om samhället planerar för att människor ska kunna få traumavård, intensivvård och förlossningsvård i krig måste det också planera för att kvinnor ska kunna få tillgång till abort, preventivmedel och vård efter sexuella övergrepp.
För Vårdförbundet är kraven tydliga. Beslutsfattare i regering, regioner och kommuner bör integrera sexuella och reproduktiva rättigheter i beredskapsarbetet. Det innebär att:
- Planera för att reproduktiv hälsa fungerar även när annan hälso- och sjukvård måste ställas om.
- Säkra kompetensförsörjningen av barnmorskor.
- Garantera tillgång till graviditetsvård, förlossningsvård, preventivmedel, säker abort samt vård efter sexuella övergrepp.
- Erkänna sexuella och reproduktiva rättigheter som en del av Sveriges säkerhetspolitik.
Om rätten till abort bara gäller när samhället fungerar normalt är den inte fullt ut skyddad. Det är i kris, krig och katastrof som den kan vara som mest avgörande för kvinnors liv.
Sophia Godau
Förbundsordförande för Vårdförbundet