Tystnadsplikt och sekretess

Reglerna om tystnadsplikt och sekretess finns för att skydda patientens personliga integritet. Att inte lämna ut uppgifter om patienten till obehöriga är en viktig förutsättning för förtroendet för vården.

Regelverket om tystnadsplikt och sekretess i vården är omfattande och komplicerat. Det kan vara svårt att få en överblick över vad som gäller. Här tar vi bara upp huvuddragen i regelverken och några av de vanligaste frågorna kring tystnadsplikt och sekretess.

Har du specifika frågor om tystnadsplikt och sekretess, kontakta alltid Vårdförbundet Direkt som kan sätta dig i kontakt med en av Vårdförbundets jurister.

Regelverket

Tystnadsplikt och sekretess i vården regleras i två olika lagar beroende på om verksamheten är allmän (offentlig) eller enskild (privat).
För allmän verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen, OSL. Det finns också en förordning kopplad till OSL, offentlighets- och sekretessförordningen, OSF.
För enskild verksamhet gäller 6 kap. 12-16 §§ i patientsäkerhetslagen, PSL. I PSL finns också bestämmelser i 6 kap. 15 § som gäller för all vård, både allmän och enskild. Även om reglerna ser olika ut för allmän och enskild verksamhet ska det i princip inte vara någon skillnad på integritetsskyddet.

Regler av intresse för sekretess och tystnadsplikt finns också i socialtjänstlagen, patientdatalagen och brottsbalken.

Vad menas med sekretess?

Sekretess innebär förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen, skriftligen eller på något annat sätt.

Det handlar inte bara om dokumenterade uppgifter, utan även alla andra typer av uppgifter som är av personlig art. Allt man ser, hör eller på annat sätt får reda på i yrkesutövningen och som kan betraktas som privata uppgifter om enskilda patienter, eller närstående till patienter, omfattas av sekretess.

När det gäller sekretess till skydd för enskild i allmän hälso- och sjukvård, får uppgifter om enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden bara lämnas ut, om det är helt klart att den det gäller eller någon närstående till den enskilde, inte lider men om uppgiften lämnas.

Med begreppet "men" avses ett mer påtagligt obehag. Bedömningen om men måste alltid utgå från den enskilde individens egen upplevelse. Det förutsätter normalt att man ska fråga patienten om hen samtycker till att uppgifter lämnas ut.

Det finns inga formella krav på hur ett samtycke ska utformas. Det räcker om det är muntligt. Samtycket ska dock dokumenteras i patientjournalen.

I enskild vård talar man om tystnadsplikt. Hälso- och sjukvårdspersonal får inte obehörigen röja vad hen i sin verksamhet fått veta om den enskildes hälsotillstånd eller personliga förhållanden.

Patienten har normalt rätt att själv ta del av sin egen information och sin egen journal. Det är endast i undantagssituationer man kan begränsa patientens rätt att ta del av journalen.

Om man lämnar ut uppgifter som omfattas av sekretess kan man åtalas och dömas för brott mot tystnadsplikt.

För vilka gäller sekretessen och hur länge?

Sekretessen gäller för all personal och för alla uppdragstagare som deltar i vårdarbetet. Den gäller även för administrativ personal, personal som ansvarar för teknisk utrustning samt för tolkar.
Sekretessen gäller även för den som på grund av sin utbildning deltar i vårdarbetet. Däremot gäller den inte för elever som endast besöker vården i studiesyfte.
Sekretessen gäller även sedan anställningen eller uppdraget har avslutats.

Vårdförbundet Direkt

Kontakta Vårdförbundet Direkt för att få personlig rådgivning i frågor om din anställning och lön, ditt yrke och medlemskap.

Vårdnadshavares rätt till insyn

Vårdnadshavaren har i regel rätt att ta del av uppgifter rörande underåriga. Men vårdnadshavare ska i takt med den underåriges stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Underåriga har rätt till sekretess gentemot vårdnadshavare om det kan antas att den unge skulle lida betydande men om uppgiften röjs till vårdnadshavaren.

Sekretessbrytande bestämmelser

Sekretess är huvudregeln, men det finns en rad undantag:

Anmälnings- och rapporteringsskyldigheter

I vissa situationer finns, trots regler om sekretess och tystnadsplikt, en anmälnings- och rapporteringsskyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal. Vissa bestämmelser gäller enbart inom vården, medan andra gäller för alla i samhället.

Några exempel på anmälnings- och rapporteringsskyldigheter:
• De som är verksamma inom hälso- och sjukvården är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa, se 14 kap 1 § socialtjänstlagen. Man är som vårdpersonal också skyldig att till socialnämnden lämna alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

• Socialtjänsten och Statens institutionsstyrelse ska genast rapportera om de uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för missförhållande som rör den som får eller kan komma ifråga för insatser inom verksamheten, se 14 kap. socialtjänstlagen.

• Vårdgivare ska till Inspektionen för vård och omsorg anmäla händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Anmälan ska göras snarast efter det att händelsen har inträffat (Lex Maria).

• Om någon har drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av annan allvarlig skada än vårdskada till följd av säkerhetsbrister i vården, ska vårdgivaren eller enheten snarast anmäla detta till Inspektionen för vård och omsorg.

• Det finns också ett flertal anmälnings- och rapporteringsskyldigheter avseende missbruk, smittskydd, körkort med mera.

• Alla medborgare har en lagreglerad skyldighet att avslöja/anmäla vissa allvarliga brott som är pågående eller förestående (Brottsbalken 23 kap. 6 §). Bestämmelsen avser endast de grövsta brotten som exempel mord, dråp, grov misshandel, rån och högförräderi. Om brottet redan har begåtts har man inte längre någon skyldighet att avslöja det.

Fler exempel då sekretess kan brytas

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd.

Detta gäller i särskilt angivna situationer och oberoende av samtycke av den enskilde om den enskilde:
• inte har fyllt 18 år,
• har ett pågående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel eller
• tvångsvårdas enligt LPT eller LRV.
Detsamma gäller uppgifter om gravid person eller någon närstående till denne, om uppgiften behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.
Sekretess hindrar inte heller att uppgifter som behövs för nödvändig vård, omsorg, behandling, eller annat stöd lämnas från den allmänna vården till annan, allmänt eller enskilt bedriven vård, eller socialtjänst i de situationer där den enskilde inte kan ge sitt samtycke på grund av sitt hälsotillstånd eller av andra skäl.

Uppgifter om brott

I några situationer får man (frivilligt) lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess och tystnadsplikt. Detta gäller till exempel vid misstanke om vissa brott till brottsutredande myndigheter som polis och åklagare.

De situationer det kan vara fråga om är:
• Om den som utsatts för brottet är underårig och det är fråga om ett brott som till exempel mord, dråp, misshandel, vållande till annans död, olaga frihetsberövande, olaga tvång, våldtäkt med mera, eller om det är fråga könsstympning. Observera att det ska vara fråga om ett begånget brott. I dessa situationer har man således inte någon skyldighet att anmäla till polis, däremot kan man ha skyldighet att anmäla till socialnämnden enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen.

• Om den som utsatts för brott är vuxen ska det vara fråga om ett begånget brott där lägsta straff är fängelse i ett år (till exempel grov misshandel, olaga frihetsberövande, mord, dråp, våldtäkt, mordbrand, rån). Man kan också lämna uppgifter om försök till brott där det inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år (till exempel mord, dråp, människorov, våldtäkt).

• Förhindra förestående eller pågående rattfylleri.

• Om man själv som vårdpersonal utsatts för ett brott.

• Det är inte straffbart att bryta mot lagen om det är nödvändigt för att avvärja överhängande fara för liv, hälsa eller värdefull egendom, 24 kap. 4 § brottsbalken. Det kan alltså vara försvarligt att lämna ut uppgifter till polisen även om det är ett förestående brott som inte har fullbordats.

Upplysningar till myndigheter

Även om det råder tystnadsplikt och sekretess har man som hälso- och sjukvårdspersonal i vissa fall skyldighet att lämna upplysningar till olika myndigheter (6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen ).
Detta gäller sådana uppgifter som:

• huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om uppgifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten eller Skatteverket (man ska bara svara ja eller nej på frågan),

• behövs i verksamhet för personskydd för riksdagens ledamöter, statschefen och övriga medlemmar av kungahuset, statsråd, statssekreterare och kabinettssekreterare, om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av Säkerhetspolisen,

• behövs för en rättsmedicinsk undersökning,

• Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet,

• behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande från högskoleutbildning eller polisprogrammet, eller

• behövs för prövning av någons lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation enligt taxitrafiklagen.

Om vårdpersonalens namn

Uppgifter om namn på dem som är anställda vid myndigheter (landsting, kommuner, staten) är offentliga. Namnen kan inte sekretessbeläggas.

Enligt offentlighets- och sekretessförordningen omfattas däremot uppgifter om hälso- och sjukvårdspersonals hemadress, hemtelefonnummer, personnummer med mera av sekretess hos de myndigheter som svarar för personaladministrativ verksamhet.

Att vittna vid domstol

Det är en medborgerlig skyldighet att vittna. I dessa fall viker i regel tystnadsplikten. Men det finns undantag.

Läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, med flera och deras biträden får enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken inte vittna om uppgifter som de anförtrotts eller fått veta i sin yrkesutövning (vad de hört eller sett i egenskap av privatpersoner är de dock skyldiga att vittna om). De är skyldiga att vittna, men får inte utfrågas av domstolen om omständigheter som omfattas av tystnadsplikten (så kallat frågeförbud). Detta gäller även om förhandlingen hålls inom stängda dörrar.

Biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor uppräknas inte i bestämmelsen om frågeförbud i rättegångsbalken.

Det är inte någon skillnad beträffande frågeförbudet om man är verksam i allmän eller enskild tjänst.

Den angivna personalen får dock vittna om den till vars förmån sekretessen gäller, samtycker till vittnesförhör.

Det finns också en skyldighet att vittna trots sekretess och frågeförbud om det är fråga om ett brottmål där minimistraffet är ett års fängelse eller om det handlar om försök till brott där minimistraffet är fängelse i två år.

Detsamma gäller om brottet riktas mot någon som inte fyllt arton år och brottet avser något av de brott som uppräknas i 3, 4 och 6 kap. brottsbalken eller könsstympning.

Man är som vårdpersonal också skyldig att vittna på begäran av socialnämnd i vissa mål om skydd för barn. Det kan till exempel röra mål om förbud för en person att ta emot andras barn i sitt hem, adoption och vård av unga enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

En situation där det ibland kan bli aktuellt med vittnesförhör för vårdpersonal är vid vårdnadstvister mellan föräldrar. Om vårdpersonal kallas in för att höras om barnet är det viktigt att känna till att man endast får vittna om vårdnadshavaren har lämnat sitt samtycke. Om föräldrarna har gemensam vårdnad måste båda föräldrarna lämna samtycke.

Inre sekretess

Frågan om utbyte av uppgifter inom en myndighet eller inom en verksamhet regleras i patientdatalagen, PdL.

Den som arbetar hos en vårdgivare får bara ta del av dokumenterade uppgifter om en patient om hen deltar i vården av patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete. Om man olovligen läser en datajournal kan man bli åtalad och dömd för dataintrång (Brottsbalken 4 kap. 9).