Vi skrattar inte

Vi ser våra chefer som timme för timme kämpar med bemanningsfrågan. Vi ser chefer som måste tacka nej till att anställa sjuksköterskor för att lönekraven inte passar in i rådande lönebild på enheten.  Det skriver Vårdförbundets Lene Lorentzen i  insändare i Skövde Allehanda och Skövde Nyheter

Att ordförande i Regionstyrelsen tycker det är roande att facken driver lönefrågan för sina medlemmar kan vi höra på Radio Skaraborg den 28 september. Utöver det ser ordförande i RS inte heller kopplingen mellan lönefrågan och neddragningen av hyrpersonal.

Vi i Vårdförbundet är å andra sidan inte roade av lönefrågan som vi dagligen ser effekten av på våra sjukhus. Vi ser våra chefer som timme för timme kämpar med bemanningsfrågan. Vi ser chefer som måste tacka nej till att anställa sjuksköterskor för att lönekraven inte passar in i rådande lönebild på enheten.

Skulle man anställa en ovan på samma lön som en mångårigt erfaren sjuksköterska riskerar man att den vana säger upp sig. Problemet är inte att den som söker anställning har så skyhöga krav att det är orimligt, det är istället så att löneutvecklingen för de med flera års erfarenhet inte följer med de senaste årens höjning av ingångslön. Till detta kommer marknadskrafterna som i dag arbetar till Vårdförbundets medlemmars fördel.

Arbetsgivarna är många som vill ha våra kompetenser och detta måste Regionen börja förstå. Precis som lönefrågan är en budgetfråga, så är alla frågor som rör sjukvården, även hyrpersonalens vara eller ej, en budgetfråga och jag kan försäkra alla att Vårdförbundet, skrattar inte.

Vi skrattar inte när politiken väljer att prolongera (förlänga) Vårdöverenskommelse 2018 (VÖK 18) utan ändringar fast det står klart för alla att den är underfinansierad med hundratals miljoner.

Vi skrattar inte när vi sitter i samverkan/MBL med arbetsgivaren och får höra om minussiffror som bara blir rödare och rödare, åtgärdspaket, åtstramningar och särskilda anställningsprövningar. Vi skrattar inte när vi förstår att vi har enheter som, bortsett från indexuppräkning, inte fått sin personalbudget justerad en enda gång under de gångna 10 åren. Att vi därför har en personalstyrka som inte är lämpad för den mängd omvårdnadsåtgärder våra patienter behöver idag.

Vi skrattar inte när det ena datorsystemet efter det andra införs utan gjorda riskbedömningar över tidsåtgång och arbetsmiljö. Vi skrattar inte när vi ser hur våra medlemmar mår i den arbetsmiljö Regionen serverar dem. Och förresten, på tal om budget, alla uteblivna raster, alla uteblivna arbetspauser, alla uteblivna toalettbesök, alla strukna flextimmar, alla innestående komptimmar och semesterdagar som inte går att få ut, alla sömnlösa nätter under beredskapspass, alla måltidsuppehåll utan övertidsersättning, alla flextimmar som skulle varit övertidsersättning, Vårdförbundets 12000 medlemmar i Västra Götalands Regionen vill gärna ha tillbaka dem nu, tack!

Lene Lorentzen Vårdförbundet