Vården på väg att krackelera

Efter många års erfarenhet av löneavtal kan jag verkligen känna med Kommunal och deras medlemmars oro, skriver Marita Tenggren, Vårdförbundet SU, i Göteborgs-Posten.

I 14 år har Vårdförbundets medlemmar (barnmorskor, biomedicinska analytiker, sjuksköterskor och röntgensjuksköterskor) väntat på att politikerna och Sahlgrenska Universitetssjukhusets (SU) ledning skall värdera Vårdförbundets medlemsgrupper så att vi kommer ur den ”lönediskrimineringsgrop”, som arbetsgivaren själva har definierat att vi numera sitter alldeles ensamma i. Om vi ser till 2016 års revision så har man verkligen inte arbetat med frågan.

Orimlig inställning

Vårdförbundets förtroendevalda trodde inte att det var sant när arbetsgivaren ifrågasatte våra specialistutbildningar, om de skulle räknas om man utbildats på 1970-80-talet, för då såg utbildningarna annorlunda ut. Vi frågade om arbetsgivaren tänkt att man regelbundet skulle gå om utbildningen? Svaret uteblev. Vi frågade om man krävde det av någon annan legitimerad yrkesgrupp på sjukhuset, men det gjorde man självklart inte.

Flera vårdavdelningar var redan stängda innan sommaren 2016 på grund av sjuksköterskebrist och flera av dem kommer inte att kunna öppna eller bara öppna ett fåtal platser under hösten på grund av samma brist. Trots det har sjukhusledningen mage att ge ett flertal av våra professioner ett lönepåslag på 200-400 kronor. En berättigad fråga från dessa medarbetare måste ju vara; ”vill ni att jag slutar?”.

Precis som Kommunal lyfter fram så är detta en förfärlig personalpolitik och sjukhuset blöder. Kompetenta medarbetare, alla kategorier, lämnar sjukhuset. Lösningen är inte fler utbildningsplatser utan arbetsvillkor som gör att man vill stanna.

Uppfyllda av skolan

Att ställa sin tilltro till att SU:s styrelse skulle agera i frågan känns främmande. Eftersom alla politiker i Sverige, oberoende av parti, är så uppfyllda av skolan och sittande regering har tre ministrar för skolan och en halv för hälso- och sjukvård, så kan man ju konstatera att vården inte är så högt upp på agendan.

Jag tror varken att Kommunal eller Vårdförbundet kommer att brottas med lärarnas problem, det vill säga hur arbetsgivaren skall fördela först en löneökning på 5 000 kronor till dem som är ”särskilt duktiga” och därefter 2 500–4 000 kronor till hälften av medarbetarna på enheten, utanför ordinarie lönerevision med pengar direkt ur statskassan. Ett system helt utanför den ”svenska modellen”. Men så tillhör ju varken Vårdförbundets- eller Kommunals medlemmar dem som politikerna anser har ”världens viktigaste arbete”. Så dribblandet kommer nog att pågå tills svensk sjukvård krackelerar helt.

Marita Tenggren
leg sjuksköterska och förtroendevald för Vårdförbundet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Ta del av debattartikeln i Göteborgs-Posten.