Regionernas dumsnåla lönepolitik orsakar vårdköer och ökade hyrkostnader

Dagens Medicin uppmärksammar i en artikel den 9 oktober att hyrkostnaderna i vården fortsätter att öka och allra snabbast ökar kostnaderna för sjuksköterskor. I artikeln säger Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi och tidigare ordförande för Arbetsmarknadsekonomiska rådet, att lönerna skulle behöva höjas med flera procentenheter under flera års tid för att komma till rätta med bristen på sjuksköterskor. Vårdförbundet delar den uppfattningen och uppmanar regionerna att leva upp till vårt nya kollektivavtal - och börja nu.

Den offentliga vården misslyckas återigen med att minska kostnaderna för inhyrd personal och det beror på att kostnaderna för sjuksköterskor från bemanningsföretag fortsätter att öka (17 procent). Det är inte särskilt svårt att begripa varför, när en erfaren sjuksköterska som lämnar den offentligt drivna vården kan förbättra sin lön rejält, få större inflytande över sin arbetstid och slippa bli tvångsinkallad. Prislappen för detta betalas dock inte av bemanningsföretagen, utan av kommuner och regioner, när de hyr tillbaka samma personal för att täcka hålen efter de som lämnat. Det blir ett slags vårdens moment 22, där de som bäst behövs i vården lämnar för bemanningsföretag för att lönen och villkoren är för dåliga, vilket i sin tur leder till att den ordinarie verksamheten tappar erfarna och kunniga medarbetare som behövs för att fortsätta utveckla en effektiv och bra vård. Ett slöseri, om man så vill.

Bemanningsföretag behövs för att täcka upp vid bemanningstoppar, tillfällig frånvaro med mera och vi har många medlemmar som arbetar där. En god och säker vård i världsklass kan dock inte bygga på tillfällig personal. Nu kan vi se den ena desperata åtgärden efter den andra från regionerna, så som hyrstopp, sänkta kompetenskrav och olagliga direktupphandlingar för att klara dagen. Insatserna är kortsiktiga och riskerar att göra vården både sämre och dyrare. Regionerna måste bli bättre på att prioritera vårdens resurser dit de gör störst nytta utifrån hur vården fungerar, både om man vill korta vårdköer och minska sitt beroende av inhyrd personal och då är löneutvecklingen viktig. Här är några möjliga sätt att finansiera en nödvändig lönesatsning:

  • Statsbidrag. Medarbetarmiljarderna kan enligt överenskommelsen med SKL användas till att ”attrahera, behålla och utveckla medarbetare inom hälso- och sjukvården”. Lönesatsningar på särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor är en given åtgärd för att uppnå det.
  • Prioritera om. Vår genomgång av regionernas personalstatistik visar att regionerna prioriterat annan personal framför sjuksköterskor. Exempelvis har den administrativa personalen ökat med 16 procent sedan 2013 (drygt 6600 årsarbetare), utan att vi kan se att vården förbättrats. De handlar om flera miljarder kronor som kunde använts till en god löneutveckling för vårdens nyckelpersonal.
  • Större budget. 53 procent kan tänka sig betala mer i skatt om pengarna öronmärks till högre lön för vårdpersonal, enligt en opinionsundersökning gjord 2018 av Novus på uppdrag av Vårdförbundet

Regionerna kommer inte att kunna korta vårdköer med fler administratörer, utan det behövs rätt vårdkompetens på rätt plats. Det kan göras genom att hyra in kompetens dyrt, eller att patienterna får vänta i kö eller slussas runt. Kompetensväxling, på det sätt som den genomförs idag, betyder egentligen betyder sänkta kompetenskrav, ger ökad risk för både infektioner och vårdskador, vilket är både dyrt, farligt och helt enkelt dumsnålt. Satsa istället på det som gör skillnad på riktigt: bra lön och villkor för de barnmorskor, biomedicinska analytiker, sjuksköterskor och röntgensjuksköterskor som får vården att fungera! Regionpolitiker, det är ni som har makten över vilken vård ni ska ge era invånare. Använd den klokt.

Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet

Läs debattartikeln från Dagens Medicin här 

Läs artikeln från Dagens Medicin den 9 oktober här