Radikal omställning krävs i vården

Vården är i behov av en radikal omställning. Det som krävs är en tydlig gemensam färdriktning – och alla aktörer måste ta ansvar för att styra åt det hållet. Här lyfter vi fram sex viktiga förändringar för en personcentrerad vård och jämlik hälsa.

Frågan om vårdens styrning är aktuellare än någonsin. Det kan tyckas självklart att färdriktning och styrning hänger ihop, men den kopplingen saknar vi i debatten i dag.

Dessutom ställs ofta olika intressen mot varandra. Vi menar att det inte behöver finnas någon motsättning mellan vad som gynnar professionerna och vad som gynnar patienten, så länge vi har en tydlig gemensam riktning för vårdens omställning.

Trots att Sverige generellt sett har en vård av hög kvalitet så finns systematiska problem som drabbar såväl patienter som personal. Vård och omsorg håller inte samman för varje patient. Befolkningens hälsa är inte jämlik. Patienten har små möjligheter till inflytande över sin egen vård. Dess­utom finns stora brister i arbetsmiljön för vårdens personal.

Om vi ska kunna nå en långsiktigt hållbar verksamhet behövs en genomgripande förändring av vårdens styrning. Och vi menar att alla i vården har ett ansvar för styrningen: med­arbetare, chefer, tjänstemän och ­politiker i landsting, kommuner och på nationell nivå.

Personcentrerad vård utgår från hur personens hela livssituation ser
 ut – varje patient ses som en person, inte en dia­gnos. Evidensen växer sig allt starkare för att personcentrerad vård skapar en bättre resursanvändning och gör resultaten bättre för både patienter och personal. Det har lett till ett inriktningsbeslut från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, om att personcentrerad vård ska införas brett inom vården.

Vi är övertygade om att en utveckling mot en personcentrerad vård är den rätta vägen att gå och vi är beredda att ta vårt ansvar för det. Men vi ­behöver uppbackning från besluts­fattarna för att kunna bidra till att SKL:s beslut blir verklighet.

I dag begränsas utvecklingsutrymmet 
i vården bland annat av hur ersättnings-
systemen fungerar och av att kostnad och produktion står i fokus i mätning och uppföljning. Dessutom saknas uppdrag och incitament för sam­arbete mellan olika vårdgivare och med andra som är viktiga för patienten. De styrsystem som används i dag motverkar den helhetssyn som behövs för att alla vårdens yrkesgrupper ska kunna göra det allra bästa arbetet.

En omställning till personcentrerad vård kräver en genomgripande förändring av våra förhållningssätt, så att en maktförskjutning sker från organisationen till personen som behöver ­insatserna.

Här lyfter vi fram sex viktiga förändringar som kan styra mot en personcentrerad vård och jämlik hälsa i befolkningen.

1. Definiera vårdens uppdrag och kompensera för jämlik hälsa. Hur upp­draget till huvudmännen och till
verksamheterna utformas är helt avgörande för vilket resultat man kan uppnå. Det behövs en tydligt uttalad politisk riktning för personcentrerad vård och jämlik hälsa. En kontinuerlig och öppen dialog med befolkningen ger ökad kunskap om hur människor själva beskriver sina behov och sin ­situation. Uppföljningsparametrar som speglar jämlikhet i hälsa gör det möjligt att följa utvecklingen.

2. Samskapande
 på alla nivåer. Vården ska utformas 
gemensamt i teamet där patienter/brukare och närstående har en självklar plats. Varje person ska ha inflytande
i planering och
genomförande av den egna vården. 
Kunskap och erfarenhet som finns hos patienter och närstående ska tas till­vara på ett systematiskt sätt i vårdens utveckling.

3. Sammanhållen vård och omsorg för personer med komplexa behov. Vårdens huvudmän ska ha ett uttalat ansvar för att vården håller samman. Ingen patient ska riskera att hamna mellan stolarna. Hur övergången ­mellan olika vårdgivare ska gå till avgörs bäst genom att patienter och närstående själva får beskriva hur deras behov ser ut.

4. Grundtrygghet i det ekonomiska systemet. De ekonomiska ersätt-
ningssystemen ska ge grundläg-
gande för­utsättningar för jämlik
hälsa och personcentrerad vård. Det kräver att effekter mäts under längre 
perioder än budgetåret. 
Ersättningen ska utgå från 
de behov och 
resurser som finns hos befolkningen i området.

5. Uppföljning 
i dialog. Upp­följningen ska använda dialogen som sitt främsta verktyg. I dialogen ska patienter/brukare, närstående, medarbetare och fackliga organisationer delta. Patientnämnden är en viktig källa av berättelser om vården som kan användas mycket mer kraftfullt i utvecklings­arbetet.

6. Samverkan för hållbarhet. Det är viktigt att se sambanden mellan arbetsmiljö, arbetsvillkor, vårdens utformning och såväl ekonomiska som mänskliga resultat. Samarbetet mellan medarbetare och chef, och mellan 
arbetsgivare och fackliga organisationer, skapar framgångsrika och håll­bara lösningar i det dagliga arbetet.

Alla vinner på personcentrerad vård, men effekterna blir allra störst för dem som har de största behoven – personer med multisjuklighet, lång­varig sjukdom och/eller med omfattande funktionsnedsättning.

Det är framför allt för dessa som den traditionella vården inte fungerar. Med en långsiktig och målinriktad styrning kan vi tillsammans ta viktiga steg mot en välfungerande, hållbar och resurseffektiv vård som leder mot det gemensamma målet: en jämlik hälsa i befolkningen.

Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet
Inger Ros, förbundsordförande Riksförbundet HjärtLung