Låt sjuksköterskor få betald vidareutbildning

På samma sätt som läkare kan göra sin specialistutbildning och samtidigt få lön måste samma möjligheter ges till sjuksköterskor. Av flera skäl går allt färre i dag vidare med en specialistutbildning och kompetensbristen i vården hotar att bli allvarlig, skriver bland andra Mathias Nordahl (C) och Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet på GöteborgsPostens debattsida idag.

Inför valet 2010 presenterade Alliansens vårdgrupp, där centerpartisten och riksdagsmannen Kenneth Johansson ingår, ett förslag om att förbättra tillgången av specialistutbildade sjuksköterskor genom att bland annat ge någon form av ersättning under studietiden. Detta kom dock inte med i Alliansens gemensamma valplattform och fortfarande saknas budgeterade anslag för detta.

Specialistsjuksköterskor är den yrkesgrupp, som efter avslutad treårig sjuksköterske- och kandidatexamen på universitet eller högskola och en tids yrkeserfarenhet som legitimerad sjuksköterska, väljer att läsa minst 60 högskolepoäng inom något av 11 områden (anestesi, intensivvård, operation, ambulans, kirurgisk vård, medicinsk vård, onkologisk vård, psykiatri, vård av äldre, hälso- och sjukvård för barn och unga eller distriktssköterska) och avlägger magisterexamen inom detta ämne.

Syftet är att öka kompetensen i verksamheten, utveckla vården, öka säkerheten, förhindra och lindra lidande och leverera en god vård. Att det råder en stor brist på specialistsjuksköterskor är känt i riksdag, regering och media, men att dagens brist är ett allvarligt hot mot patientsäkerheten talas det tyst om.

Enligt Socialstyrelsen har antalet specialistsjuksköterskor minskat från 65 procent år 1995 till 48 procent år 2008, och minskningen ser ut att fortsätta. Varför är det så?

Vårdförbundet, det TCO-anslutna yrkesförbundet för legitimerade sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker, ser flera uppenbara orsaker varför alldeles för få sjuksköterskor specialistutbildar sig:

Till skillnad från specialistläkarutbildningen genomförs inte utbildningen med lön, vilket innebär att sjuksköterskan för det allra mesta måste ta studielån.Idag finns inte alltid specifika ansvarsområden till de som har specialistkunskap. Skillnaden i lön är mycket liten och det tar lång tid att tjäna in vad det kostat att specialistutbilda sig.

Ett räkneexempel som utgår från att en sjuksköterska är 24 år gammal när han/hon börjar arbeta efter specialistutbildningen och pensionerar sig vid 65 års ålder visar att det inte lönar sig att innan pension utbilda sig till t.ex. skolsköterska eller specialistsjuksköterska med inriktning mot vård av äldre. Företagssköterske-, intensivvård- och barnmorskeutbildningarna är de mest lönsamma och lönar sig efter 12 års heltidsarbete. Läkare får betalt under både allmän- och specialisttjänstgöringen samtidigt som sjuksköterskor alltid får höra att det saknas pengar till vidareutbildning. Varför denna prioritering?

Handlar det om vårdens gamla hierarkier och synen på att vetenskapsområdet medicin som någonting "viktigare" än kunskapsområdet omvårdnad och vårdvetenskap? Man frågar sig också om det har något att göra med att 92 procent av alla sjuksköterskor i Sverige är kvinnor?

Det finns konkreta exempel på hur specialistutbildningarna lönar sig för samhället som vårdcoacherna i Stockholms Läns Landsting (SLL) som sparar miljarder åt landstinget. Fler specialistutbildade sjuksköterskor gör vården mer effektiv och säker genom att tidigt kunna identifiera risker för vårdskador och bidra till minskad dödlighet men framför allt ett minskat lidande för den enskilde.

För att även här försöka konkretisera så kan vi nämna att över 100000 personer årligen skadas i vården (motsvarande cirka 9 procent av alla patienter i sjukhusvård), varav 3000 dör till följd av sina vårdskador. Detta står för ungefär 20 procent av den totala sjukvårdsbudgeten.

Vi kan även nämna det självklara – att med en ökad kompetens inom t.ex. äldrevården kan man minska lidandet för den mest vårdkrävande samhällsgruppen. Idag har bara 17 procent av sjuksköterskorna inom svensk äldrevård någon form av specialistutbildning, och enbart 2 procent har en specialistutbildning med inriktning mot vård av äldre.

Detta är oacceptabelt. Det är inte alls ovanligt med patienter på äldreboenden som serveras sötsaker trots diabetes på grund av att personalen saknar tillräckliga kunskaper om blodsocker, åldringar som blir undernärda och svälter på grund av att personalen saknar kompetens i nutrition, ej genomgångna medicinlistor som ger äldre fel mediciner och svåra trycksår på grund av att personalen saknar adekvat kunskap.

Vårdens utgångspunkt är och skall alltid vara individen och dennes behov. Sedan 2011 gäller en ny patientsäkerhetslag som kräver att vårdgivaren (landsting, stat, kommuner och privata aktörer) måste vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att patienter drabbas av vårdskador. En av dessa åtgärder måste vara att säkerställa att personalen har rätt kompetens.

Det är vårdens huvudmän som har ansvar för att ändra på detta. De måste göra en genomgång av vilken kompetens som krävs, och då måste det bli möjligt att genomföra en specialistutbildning inom ramen för en anställning. För att detta ska ske måste de politiska initiativen komma från nationell nivå, det räcker inte med att bara införa fler inspektioner.

En undersökning visar att Sahlgrenska Universitetssjukhuset inte ens vet hur många specialister de har anställda. Karolinska Universitetssjukhuset är nere i 38% medan Akademiska Sjukhuset i Uppsala bara har 36 procent. Det är ungefär halva behovet som uppskattas till minst 70 procent.

För att vi ska kunna vara trygga i att det fortsättningsvis är barnmorskor som förlöser, att det är narkossköterskor som söver och att det är operationssköterskor som finns vid operationer måste vi handla nu! Vi måste säkra att rätt kompetenser kommer ut i samhället. Detta måste ske med betalda utbildningar och en säkerhet i att det faktiskt efter avslutad utbildning väntar en ny, specifik befattning där kunskapen kommer verksamheten till godo.

Vi som centerpartister måste göra allt vi kan för att påverka Alliansen att säkra betalda specialistutbildningar för att god vård ska bli tillgänglig för alla.

Det handlar i slutändan om liv och livskvalitet.

Mathias Nordahl (C), distriktsordförande CUF Göteborg
Karin Greenberg (C), regionfullmäktigeledamot
Sineva Ribeiro, förbundsordförande Vårdförbundet