Klockan 15:51 börjar kvinnor jobba gratis

Lönegapet mellan kvinnor och män sedan deltider räknats om till heltider är i Sverige 14,3 procent. Omräknat i tid för en normalarbetsdag kl 8.00–17.00 innebär det att kvinnor som grupp arbetar gratis från kl 15:51. Män har betalt till klockan 17:00. Nu krävs förändring, skriver en rad organisationer och politiska kvinnoförbund tillsammans i dag.

På initiativ av Sveriges Kvinnolobby gör kvinnorörelsens organisationer, politiska kvinnoförbund och fackliga organisationer en historisk kraftsamling för jämställda löner. Vi har bildat 15:51 rörelsen för att tillsammans trycka på för att kvinnor ska ha lön hela dagen. Om lönegapet ska minska måste vi ändra strukturer i samhället. Om detta har vi en bred samsyn.

Lönegapet mellan kvinnor och män sedan deltider räknats om till heltider är i Sverige 14,3 procent. Omräknat i tid för en normalarbetsdag kl 8.00–17.00 innebär det att kvinnor som grupp arbetar gratis från kl 15:51. Män har betalt till klockan 17:00. I pengar räknat tjänar en kvinna i genomsnitt 4400 kronor mindre per månad. På ett år fattas det 52 800 kronor. Under ett 45-årigt yrkesliv blir det 2 376 000 kronor, för varje kvinna. De cirka 2,1 miljoner sysselsatta kvinnorna tjänar på ett år ungefär 111 miljarder mindre än männen.

Strukturer som upprätthåller löneskillnader genomsyrar samhället. Att se helheten ger en annan förståelse än att bara titta på enskilda faktorer. Lönegapet mellan kvinnor och män är kopplat till en segregerad arbetsmarknad. Arbetsdelningen som sådan är ett uttryck, och en förutsättning, för olika arbetsvillkor gällande avkastning på utbildning, arbetsmiljö, hel- och deltider, utvecklings- och karriärmöjligheter, anställningsvillkor och ojämställda löner. Yrken är könsuppdelade. 83 procent av alla män arbetar i, ofta små, mansdominerade yrken. Det verkar män tjäna på. 71 procent av alla kvinnor arbetar i, ofta stora, kvinnodominerade yrken. Det verkar kvinnor förlora på. En könssegregerad arbetsmarknad driver ojämställdhet. En könsintegrerad arbetsmarknad ger varje människa en större möjlighet att välja livsväg.

Ungefär 34 procent av de sysselsatta kvinnorna arbetar deltid, främst därför att deras arbeten är organiserade på det sättet. Löneutvecklingen liksom hälsan är sämre för deltidsarbetande. Tillgång till heltider är en förutsättning för kvinnors ekonomiska självständighet, medan deltid bör vara individens val. Skillnaden i deltidsarbete mellan kvinnor som inte har barn och de som har barn 0–16 år är liten, 32 respektive 36 procent. Deltidsarbetet bland män med barn 0–16 år är sex procent, och utan barn 14 procent.

Att få barn betyder alltså olika saker för kvinnor och män. Kvinnor tar ut 76 procent av föräldraledigheten. De går ofta ner i arbetstid och byter arbete i lägre utsträckning. Det påverkar lönen negativt för den enskilda kvinnan men också för alla kvinnor då arbetsgivare förväntar sig att kvinnor ska nedprioritera förvärvsarbete till förmån för uttag av föräldraförsäkring och obetalt hemarbete.

En vanlig missuppfattning är att kvinnor mest arbetar inom offentlig sektor. Det är en myt. 52 procent av den kvinnliga arbetskraften är privatanställd och andelen ökar. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är minst i kommunal sektor. Däremot är löneläget jämförelsevis lågt vilket påverkar kvinnors generella löneläge. Lönen inom en sektor eller ett yrke tenderar att vara lägre när andelen kvinnor är högre.

Ingångslöner sätts högre för män i princip i alla typer av arbeten och skillnaden ökar sedan under ett arbetsliv. Särskilda lönesatsningar har ibland temporärt minskat skillnaderna, men efter ett tag har ordningen återställts. Konjunkturinstitutet uttrycker det så att jämställda löner motverkas av mekanismer i lönebildningen. Vilka då?

Eftergymnasialt utbildade kan i framtiden få arbeta inom områden och nivåer de inte utbildat sig för. Kvinnor är redan där. Kvinnor är oftare överutbildade och män är oftare underutbildade för sina yrken. Kvinnor har en högre utbildningsnivå än män, men löneskillnaderna består. Medlingsinstitutet konstaterar att högre utbildning lönar sig sämre för kvinnor än för män.

BaErnomsorg och äldreomsorg av god kvalitet är avgörande för möjligheten till ekonomisk självständighet. Särskilt för kvinnor med kortare utbildning och lägre löner samt ensamstående föräldrar. Att arbeta deltid för att vårda barn eller föräldrar får ekonomiska konsekvenser hela livet. Pensionen bygger på lönen och den lägre värderingen av kvinnodominerat arbete tillsammans med deltidslöner innebär att kvinnors pensioner och pensionsförmögenheter ligger på mellan 80 till 90 procent av männens. Den som väljer att arbeta deltid från 40-årsåldern kan få sin pension sänkt med 25 procent.

FN:s kvinnokonvention slår fast att kvinnor har rätt till lika lön för lika och likvärdigt arbete samt lika villkor i arbetslivet. Den av regeringen tillsatta delegationen för jämställdhet i arbetslivet behöver inte göra fler kartläggningar av hur olika lön, olika villkor och olika värde ser ut. Det vet vi. Svara istället på frågan vilka mekanismer som återskapar ojämställda löner.

Kvinnors lägre lön är det mest uppenbara uttrycket för ett samhälle där kvinnor värderas lägre än män. Vi som har bildat 15:51 rörelsen kommer att driva lönefrågan tills vi når vårt mål – kvinnor ska ha betalt även mellan 15:51 och 17:00. Vad är klockan när vi har arbetat färdigt nästa år?

Christin Johansson , ordförande, Akademikerförbundet SSR
Solveig Staffas, vice ordförande, Business and Professional Women Sverige (BPW)
Gunilla Hjelm, ordförande, Centerkvinnorna
Stina Svensson, talesperson, Feministiskt Initiativ
Viviann Emanuelsson, ordförande, Forum - Kvinnor och Funktionshinder
Birgitta Wistrand, ordförande, Fredrika Bremer Förbundet
Ewa Larsson, ordförande, Gröna Kvinnor
Susanna Gideonsson, vice ordförande, Handelsanställdas förbund
Elsy Hedlund, ordförande, Internationella Kvinnoförbundet (IKF)
Kirsti Kolthoff, ordförande, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF)
Annelie Nordström, ordförande, Kommunal
Maria Fälth, ordförande, Kristdemokratiska Kvinnoförbundet
Catherine Dahlström, ordförande, Kvinnliga Akademikers Förening
Maj-Inger Klingvall, ordförande, Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor (KSAN)
Agneta Yngve, ordförande, Föreningen KvinnorKan
Wanja Lundby-Wedin,  ordförande, Landsorganisationen i Sverige (LO)
Anita Harriman, seniorkonsult, Lönelotsarna
Gunvor G Ericson, jämställdhetspolitsk talesperson, Miljöpartiet
Helena Forsberg, ordförande, Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor (Riffi)
Angela Beausang, ordförande, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks)
Lena Sommestad, ordförande, S-Kvinnor
Carina Ohlsson, ordförande, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR)
Sophia Lövgren, generalsekreterare, Sveriges Makalösa Föräldrar
Carolina Pedersen, ordförande, Swe Q Sveriges Quinnoråd
Britt Öhman, vice Ordförande, UN Women Sverige
Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken Hora eller Kuvad
Annika Strandhäll, ordförande, Vision
Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet
Josefin Brink, jämställdhetspolitisk talesperson, Vänsterpartiet
Gertrud Åström, ordförande, Sveriges Kvinnolobby