Infria era vallöften och höj lönerna i vården, politiker

Vårdförbundet vill ha en löneinjektion till särskilt yrkesskickliga barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Men är de ansvariga politikerna beredda att infria sina vallöften om höjda löner och förbättrade arbetsvillkor, frågar förbundets ordförande Sineva Ribeiro.

Just nu pågår en avtalsrörelse mellan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sobona de kommunala företagens arbetsgivarorganisation och Vårdförbundet om villkor för 90 000 anställda inom vård och omsorg.

Vårdförbundet vill ha en löneinjektion till särskilt yrkesskickliga barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. De som är ryggraden i vården, som är förutsättningen för att verksamheterna ska fungera och invånarna ska kunna få en god och säker vård.

Det finns inga pengar, säger SKL och Sobona. Vi säger: Upp till bevis, politiker, gör verklighet av era vallöften!

Krisen i vården är en bemanningskris – om det är vi överens med arbetsgivarna – men det är i synen på lösningarna vi skiljer oss åt. Vårt förslag kan rätta till arbetsgivarnas icke fungerande lönesättning, där den som är erfaren och särskilt yrkesskicklig bara tjänar några tusenlappar mer än den som är ny i yrket och där den största löneutvecklingen sker innan 35 års ålder.

Bristen på rätt utbildad personal är farlig för patienterna och dålig för vårdens effektivitet. Så här uttrycker en patientsäkerhetsexpert saken i Socialstyrelsens rapport Kompetensförsörjning och patientsäkerhet från 2018:

”Mönstret är tydligt: det börjar med att man tappar de erfarna sjuksköterskorna och ersätter dessa med nya, osäkra som stannar i max två år, vilket leder till att teamarbetet med läkare och annan personal blir lidande. På längre sikt slutar även de erfarna läkarna för att de inte kan stå för den kvalitet som vården håller. Det blir en ond spiral.”

Även Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) påpekar att:

”patienter och brukare utsätts för allvarliga konsekvenser och risker när det inte finns tillräckligt med personal eller personalen inte har tillräcklig kompetens”.

Vårdförbundet hade förväntat sig att SKL och Sobona skulle visa ett större engagemang för att lösa vårdens största utmaning när vi nu sitter ned vid förhandlingsbordet för första gången på åtta år. Arbetsgivarsidan är dock oerhört passiv, vilket får oss att undra vilken instruktion SKL:s styrelse har gett sin förhandlingsdelegation.

Hur vill exempelvis SKL-styrelsens ledning Anders Knape (M), Carola Gunnarsson (C) och Lena Mikko (S) att vården ska kunna behålla dessa nyckelpersoner när kommuner och regioner i många år prioriterat ned deras löneutveckling? 

Vår senaste lönekartläggning visar tydligt att våra medlemmar känner av löneglastaket redan vid 35 års ålder. Är det så de 21 regionstyrena vill att det ska vara? Är det en medveten strategi? Ansvariga politiker har länge kunnat gömma sig bakom SKL:s anonyma fasad i arbetsgivarfrågor, men nu är det dags att ni kliver fram och visar ledarskap.

Efter valet har exempelvis Centerpartiet en stark position för att kunna leverera på sina vallöften till väljarna. Partiet har inflytande över statsbudgeten via det så kallade Januariavtalet. Centerpartisten Carola Gunnarsson är första vice ordförande i SKL:s styrelse. Centerpartiet sitter med i 19 av 21 regionstyren och i 70 procent av de kommunala styrena.

I valrörelsen lyfte Centerpartiet att vården behövde insatser för att bekämpa personalbrist och vårdköer bland annat genom karriärtjänster och en särskild lönesatsning. Moderaterna lyfte förbättrade arbetsvillkor som en viktig faktor för att locka fler till vårdyrkena. Socialdemokraterna tyckte att lönerna behövde höjas, men att det bör ske i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.

Nu är vi här med konkreta förslag på lösningar på vårdkrisen. Vi är beredda att förhandla, men var är ni?

Sineva Ribeiro, förbundsordförande Vårdförbundet

 

Läs artikeln i Dagens Samhälle