Debatt: Tuffa förutsättningar för chefer i vård och omsorg

Verksamhetschefer i vård och omsorg är oftast kvinnor med högre utbildningsnivå som ansvar för betydligt större personalgrupper men tjänar i snitt 10 000 kronor mindre i månaden än chefer i mansdominerad teknisk verksamhet, visar ny forskning.

Chefer i vård och omsorg är klämda mellan krav och förväntningar från många olika aktörer som allmänheten, politiker, överordnande chefer, underställd personal, patienter, klienter och deras anhöriga. Cheferna ska följa övergripande riktlinjer, hålla budget, utveckla verksamheten och ge förutsättningar för medarbetarna. Vård och omsorg granskas dessutom ofta av medier.

Enhetschefer i kvinnodominerade verksamheter har i snitt 55 underställda medan motsvarande chefer i mansdominerad teknisk verksamhet i snitt har 18 underställda.

Bilden är tydlig: Chefer i kvinnodominerade verksamheter har betydligt tuffare villkor än män som är chefer i mansdominerade, visar en avhandling av Tina Forsberg Kankkunen, forskare vid Stockholms universitet och en ny avhandling "Det osynliggjorda ledarskapet" av Klara Regnö, forskare vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH.

Första linjens chefer i vård och omsorg är nästan alltid kvinnor. Många har sjuksköterskeutbildning eller är socionomer. Det administrativa stödet omkring det stora antalet medarbetare är idag minimalt. Det betyder mindre tid till att utveckla vård och omsorg.

Chefer borde istället få förutsättningar för:

  • att införa ny forskning och beprövad erfarenhet
  • att arbeta för att patienter och anhöriga tas in i det professionella vårdteamet när vården ska planeras, så kallad personcentrerad vård
  • att få tid för reflektion tillsammans med medarbetare för att utveckla vården
  • att ge god inskolning till ny personal


Forskningen visar att det är en vanlig föreställning bland politiker och höga strategiska chefer att det går att minska resurserna och ändå upprätthålla god kvalitet. Inom vård och omsorg finns krav på att ständigt nå bättre resultat med bibehållen eller minskad budget.

Det betyder att bland annat sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor förväntas leverera samma goda kvalitet året runt, dygnets alla timmar oavsett resurser.

Utsatta för hårt tryck
Chefer i människovårdande verksamheter är utsatta för hårt budgettryck och det finns liten förståelse för att det oplanerade kan inträffa. Ansvar och befogenheter följs inte åt.

I mansdominerade tekniska verksamheter, exempelvis snöröjning, finns däremot ofta extra anslag för oförutsedda händelser som att det blir vinter varje år. Närheten till den strategiska nivån gör det möjligt att omförhandla budget och på politisk nivå finns också förståelse för att förhållandena kan ändras.

Det paradoxala är att teknisk verksamhet, som är relativt förutsägbar och påtaglig, anses vara så mångskiftande och komplex att mätbara fakta inte räcker för att beskriva den. Om en chef i kvinnodominerad verksamhet inte håller budget blir hon personligen ansvarig.

Det kan istället vara så att om budgeten hålls så skärs den ner till nästa år och verksamheten blir alltmer slimmad. Det här ser vi tydliga exempel på i förlossningsvården där barnmorskor har det ytterst ansträngt eller i den låga bemanningen av sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor.

Även om villkoren är tuffa visar den nya forskningen att chefer i kvinnodominerad verksamhet trivs och känner glädje i att få använda hela sin kompetens. I samband med Kvalitetsmässan i Göteborg den här veckan sätter Vårdförbundet särskilt ljus på det osynliggjorda kvalificerade ledarskap våra tusentals medlemmar som är chefer inom hälso- och sjukvård utför varje dag.

I vår antologi Genusyrsel och Normuppror har vi ett kapitel om chefer hämtat från Klara Regnös nya forskning.

Ta budgetfixeringen på allvar
Rekryteringsbehovet av chefer i vård och omsorg är omfattande. Det är hög tid att förutsättningarna för att utveckla god och säker vård hamnar på agendan. Vården är den fråga som väljarna enligt opinionsinstitutet Novus rankar högst.

Det är dags att politiker tar frågan om vårdens organisation, de alltför slimmade verksamheterna och budgetfixeringen på allvar.

Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet