Dåliga villkor för sjuksköterskor äventyrar livsviktig dialysvård

Om ingen förändring sker är vi tillbaka till situationen som rådde under 1970-talet då njurläkarna fick välja vem som skulle få leva och vem som skulle dö, skriver Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet och Håkan Hedman, ordförande Njurförbundet, i en debattartikel.

En av tio svenskar har nedsatt njurfunktion. Trots det, är det få som känner till njurarnas alla olika livsviktiga funktioner.

Nära 4 000 svenskar har dialys på grund av att deras egna njurar har slutat att fungera. Under en 20-årsperiod har antalet dialyspatienter mer än fördubblats. Det är få njursjuka som har chans till en njurtransplantation. Ungefär fyra femtedelar av dialyspopulationen bedöms sakna medicinska förutsättningar för att kunna transplanteras, oftast på grund av hög ålder och andra sjukdomar.

Behandlingstiden för bloddialys, så kallad golden standard, är tre gånger per vecka, 4–5 timmar per gång. Fler dialystillfällen, exempelvis varje dag, upplever en del patienter som det optimala och som ger dem högst livs-kvalitet. Det kan jämföras med våra egna njurar som aldrig gör några uppehåll.

Nu är det något allvarligt som sker och som kan förändra situationen för landets dialyspatienter. Vid Karolinska universitetssjukhuset har många erfarna dialyssjuksköterskor slutat sina tjänster utan att man kunnat återbesätta alla vakanser. I Göteborg råder en liknande situation där 27 sjuksköterskor, i vissa fall med mer än 30 års dialyserfarenhet, har slutat vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Det finns likartade situationer på andra håll i hela landet.

Dialys skiljer sig från annan sjukvård eftersom patienten utan uppehåll måste få sin behandling regelbundet, år ut och år in, tills livet tar slut. Detta ställer stora krav på resurser och kontinuitet samt att vårdgivaren utvecklar vården och utgår från ett personcentrerat synsätt och ser dialys¬patienten som sin partner. Den akuta bristen på dialyssjuksköterskor vid landets dialysavdelningar är ett allvarligt hot mot patientsäkerheten och patienternas förutsättningar att kunna leva ett normalt liv utanför sjukhusmiljön.

När personal säger upp sina tjänster på grund av dålig arbetsmiljö, utebliven löneutveckling, stress eller vantrivsel åligger det arbetsgivaren att utreda orsakerna och rätta till dessa.
Dåligt ledarskap, brister i arbetsmiljön tillsammans med oförståelse är sannolika skäl till att erfarna sjuksköterskor flyr landets dialysmottagningar. Beslutsfattarna måste vakna och inse att dialysverksamheten tillhör prioriteringsgrupp 1.

Förutsättningen för god dialys är att det finns motiverad och er¬faren vårdpersonal. Dessa måste ges kompetensutveckling, lön och arbetsvillkor som står i paritet med ett avancerat arbete inom sjukvården.

Om ingen förändring sker är vi tillbaka till situationen som rådde under 1970-talet då njurläkarna fick välja vem som skulle få leva och vem som skulle dö. Njurförbundet och Vårdförbundet är allvarligt oroade över att patientsäkerheten kan vara hotad. Det är dags för sjukvårdspolitiker att förstärka resurserna till njursjukvården för att återställa en god vård för patienterna och goda villkor för dialyssjuksköterskor.

Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet
Håkan Hedman, ordförande Njurförbundet