Brister i ny strålskyddslag slår mot röntgensjuksköterskor

När EU:s nya strålskyddsdirektiv ska anpassas till svenska förhållanden beskrivs läkare och tandläkare som ”strålskyddsexperter” - medan röntgensjuksköterskan inte ens är omnämnd. Vi kräver nu att den nya svenska strålskyddslagen omfattar även legitimerade röntgensjuksköterskor, skriver Sineva Ribeiro, Vårdförbundet och Kerstin Hillergård, Svensk Förening för röntgensjuksköterskor i Dagens Samhälle den 22 november.

Varje år utförs över 5,5 miljoner röntgenundersökningar i Sverige. Inom diagnostisk radiologisk verksamhet genomförs allt fler avancerade undersökningar och behandlingar som kräver höga stråldoser, vilket innebär en ökad risk för strålskador. Majoriteten av röntgenundersökningarna utförs av legitimerade röntgensjuksköterskor, vilka är nyckelpersoner för att säkra strålningssäkerheten för patienten.

Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, har på regeringens uppdrag sett över vilka krav som ställs för att Sverige ska leva upp till ett nytt strålskyddsdirektiv från EU. Bland annat poängteras där betydelsen av en hög kompetensnivå hos dem som arbetar med joniserande strålning. I EU-direktivet framgår att EU:s medlemsländer själva ska ställa krav på strålskydd och utbildning. I förslaget till nytt Strålskyddsdirektiv 2013/59 för Sverige, som föreslås träda i kraft den 1 februari 2018, beskrivs, anmärkningsvärt, inga krav för röntgensjuksköterskan.

Detta trots att en större del av landets röntgenundersökningar utförs av legitimerade röntgensjuksköterskor, som alltså är den yrkesgrupp som genomför de flesta medicinska exponeringar inom hälso- och sjukvården. Antalet avancerade undersökningar med datortomografi (DT) ökar i Sverige, med ökade stråldoser som följd och därmed också ökade risker för strålskador. Röntgensjuksköterskan är alltså en nyckelperson i arbetet för strålningssäkerhet. Yrkesgruppen har en gedigen utbildning och kunskaper att arbeta strålsäkert och därmed eliminera eller begränsa risken för oönskade strålningseffekter.

Röntgensjuksköterskor arbetar inom hela spektrumet med radiografisk metodik, strålningsfysik, strålskydd, medicinteknik, bild- och funktionsdiagnostik samt omvårdnad. En legitimerad röntgensjuksköterska arbetar självständigt med att genomföra radiologiska undersökningar och säkrar att all bestrålning av patienten är så låg som möjligt. Genomförande av undersökningar, behandlingar och omvårdnadshandlingar utgår alltid från patientens specifika behov och delaktighet.

Patienterna förväntar sig att bli undersökta av personal med rätt utbildning och kompetens. Emellertid kan brist på röntgensjuksköterskor leda till att andra yrkesgrupper, utan formella krav på utbildning i strålningsfysik, eller med enbart ”körkortsutbildning”, utföra röntgenundersökningar och medverka vid behandlingar på vissa av landets röntgenavdelningar. Detta är ett starkt skäl till att kompetensen för att använda och utlösa strålkälla inom den medicinska vården måste vara tydligt beskrivet och reglerat och att det är röntgensjuksköterskans kompetens som krävs.

Vi inom Vårdförbundet och Svensk Förening för Röntgensjuksköterskor förväntar oss att röntgensjuksköterskans roll och ansvar kommer att vara beskrivet i den svenska anpassningen av direktivet, precis såsom det är för läkare och tandläkare, och kräver att det ska regleras tydligt i samband med den nu föreslagna strålskyddslagen. I sin nuvarande form är den svenska anpassningen bristfällig. Vi bistår gärna med kunskap om yrkesgruppen för att öka förståelsen hos Strålskyddsmyndigheten!

Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet
Kerstin Hillergård, ordförande, Svensk Förening för Röntgensjuksköterskor