Blivande mammor skickas runt i Sverige – vem tar ett nationellt ansvar?

Vissa landsting försöker förmå gravida kvinnor att söka sig till ett annat landsting inför förlossningen. Att på detta sätt bolla blivande mammor hit och dit är oacceptabelt. Vem tar ett nationellt ansvar?

Bristen på barnmorskor är ett generellt problem och inför sommaren väljer landstingen olika nödlösningar. Våra medlemmar vittnar om stor oro. Vissa landsting försöker lämna över sitt ansvar till andra och hoppas att gravida kvinnor ska söka sig till ett annat landsting inför förlossningen.

Akademiska sjukhuset i Uppsala uppmanar på sin egen webbplats kvinnor att söka sig någon annanstans. Gärna i samband med semester om det finns en sommarstuga i släkten. Men i exempelvis Visby låter man hälsa att där drar man ner på verksamheten över sommaren. Det finns ingen kapacitet att ta emot alla semestrande som inte kan föda där de bor.

Att på detta sätt bolla blivande mammor hit och dit är oacceptabelt. Vi undrar om det ens är förenligt med Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, att ge dessa uppmaningar och råd. I HSL står klart och tydligt:

"Varje landsting ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta i landstinget".

För varje enskild kvinna får också dessa avvisningar till andra sjukhus och även andra landsting stora konsekvenser. En födande kvinna behöver i lugn och ro gå in i sitt värkarbete. En situation då det känsliga hormonspelet som driver födseln vidare kan störas. Att få plats på det sjukhus där man har en förväntan att föda, på rimligt avstånd hemifrån borde vara en självklar rättighet vid de fåtal tillfällen i livet en kvinna föder barn.

I Hälso- och sjukvårdslagen är formuleringen helt klar; vården ska vara lätt tillgänglig och bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Den ska tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården. Hur är det då möjligt att vården kan organiseras på ett sätt som gör att den här bristsituationen fått uppstå?

Arbetsgivare i hela landet använder olika mer eller mindre kreativa lösningar för att lyckas hålla verksamheten igång. Förutom extra betalning för uppskjutna semestrar och olika typer av avtal för att ta extra pass utöver sin ordinarie tjänstgöring bemannas avdelningar i kris med fler undersköterskor och sjuksköterskor i syfte att upprätthålla verksamheten i brist på barnmorskor.

Barnmorskans specifika kunskap gör dock att de inte går att ersätta. Det gör att kvinnan får minskad tillgång till den omvårdnad en barnmorska kan ge. Vården ska ges på lika villkor enligt HSL men under dessa förutsättningar blir det ett lotteri var den födande kvinnan hamnar och vem hon möter.

På Akademiska sjukhuset har barnmorskor begärt 5 000 kronor i lönepåslag utifrån några av landets lägsta barnmorskelöner. Arbetsgivaren valde att inte tillmötesgå barnmorskornas krav med följden att ett trettiotal barnmorskor sa upp sig. Det har inneburit att man nu inför sommaren är tvungen att göra en kapacitetssänkning med 40 procent med följden att kvinnor kommer att behöva avvisas till närliggande landsting som redan är överbelastade.

Upsala Nya Tidning har tagit fram siffror som visar att detta innebär extra kostnader för landstinget i Uppsala med 300 000 kronor per obesatt barnmorsketjänst. Det är tio gånger mer än vad en barnmorska tjänar. Är det rimligt?

På Förlossningskliniken och BB i Norrköping har ledningen uppmanat barnmorskorna att ta extra pass för att täcka bemanningsluckor utöver de 100 procent de redan ska arbeta under semesterperioden. De har sagt nej till detta eftersom de anser att patientsäkerheten äventyras om de blir alltför utmattade och inte klarar att hålla sin professionella nivå.

Att ta professionellt ansvar borde vara en självklarhet men istället för att visa förståelse för det hotar arbetsgivaren med att riva upp all semester som redan är beviljad om barnmorskor inte löser bemanningsproblemen genom att ta på sig extrapass.

I en annan landsända Borås har förlossningskliniken fortfarande flera hundra pass där barnmorskor saknas på förlossningen och BB. Där har de närmaste cheferna tagit sitt ansvar och sagt ifrån sig sitt arbetsmiljöansvar.

I Göteborg ser det ännu värre ut med hundratals bemanningsluckor. Vi står återigen inför en sommar där många barnmorskor i landet kommer att slita för att göra sitt yttersta för att ge trygg och säker vård. Barnmorskor är redan nu med i Försäkringskassans senaste statistik över yrkesgrupper som blir sjuka allt oftare.

Vi ser det här som en genusfråga. Det är kvinnor som föder barn och det är mestadels kvinnor som är barnmorskor. Hur kan man behandla födande kvinnor och en legitimerad, professionell välutbildad yrkeskår på det här sättet? Barnmorskor har ett stort medicinskt ansvar vid varje enskild förlossning. De har ansvar för två liv; både kvinnans och barnets. Men vem tar ett helhetsansvar för kvaliteten i förlossningsvården i Sverige? Landstingen i vårt land har abdikerat från sitt ansvar och ingen tycks heller ta ett övergripande ansvar för samarbetet mellan olika landsting/regioner. Är det den enskilda barnmorskan som ska ta ansvar när något allvarligt händer? Barnmorskor har larmat om en förlossningsvård i kris i snart två år.

Förlossningsvård är bassjukvård. Den ska fungera överallt. Det är dags att ta ett nationellt ansvar för förlossningsvården. Vi kräver svar från ansvariga politiker och makthavare.

Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet
Eva Nordlund, vice ordförande Barnmorskeförbundet