Att börja i rätt ände

Vården behöver specialistutbildade sjuksköterskor. Men utbildning kostar och vem ska betala? Sjuksköterskor vill vara med och utveckla vården – men det krävs bättre villkor för att göra det möjligt.

Sedan länge råder brist på specialistutbildade sjuksköterskor inom flera områden. Det är förstås inte bra. Efter att ha tagit sin grundexamen och arbetat ett tag är det inte tillräckligt många som tar steget att åter sätta sig på skolbänken. För många ser livssituationen inte så ut, att det går att klara sig på de studielån som erbjuds via CSN. Med små barn i hemmet kan det bli svårt att kombinera studier med det dagliga livet, speciellt om det finns ett tvång att jobba extra för att kunna försörja familjen under tiden.

Inom ett flertal landsting erbjuds ibland möjligheten till lön under den tid som specialistutbildningen tar. Det är något som i grunden är positivt. Mindre positivt är det kontrakt som sjuksköterskan måste skriva under för att erhålla lönen under kompetensutvecklingen. Kontrakten är utformade på olika sätt i olika landsting, gemensamt för många av dem är att sjuksköterskan efter avslutad specialistutbildning binder sig att stanna kvar inom samma landsting under ett antal år.

Den fråga vi behöver ställa oss är vad är det som gör att vi har brist på specialistutbildade? Varför är det inte fler som väljer att gå en specialistutbildning? Vad är det som gör att en sjuksköterska på en IVA avdelning i Stockholm inte stannar mer än sju år? 

Att skapa bättre förutsättningar för sjuksköterskan att kunna gå en specialistutbildning är positivt. Men varför anser sig arbetsgivare vara tvungna att med hot hålla kvar sin personal? Hur stor är risken att jag inte stannar kvar i landstinget efter utbildningen? Vad är det som gör att arbetsgivaren inte tror sig kunna behålla den som genomgått en specialistutbildning. En tillräckligt attraktiv arbetsgivare kan tillförsäkra sig duktiga och kompetenta arbetsgivare med helt andra medel.

Vården är en kunskapsintensiv verksamhet med stora behov av ständig påfyllnad. För detta krävs en grundläggande planering för att tillgodose befolkningens behov av en god vård.

För sjuksköterskan är det viktigt att det finns en arbetsorganisation där jag kan använda min nya kunskap och att jag får lön för mitt bidrag för verksamhetens resultat.

Bra anställningsvillkor och en rättvis lön är bättre metoder för att fler ska välja en specialistutbildning. Att konkurrera med andra landsting eller övriga aktörer inom vårdsektorn med skäliga löner och god verksamhet torde vara mycket mer värt än att bara knyta anställda till att stanna kvar hos arbetsgivaren.

Arbetsgivaren borde fråga sig vilken lönenivå man är beredd att gå upp till för att få tillgodogöra sig den nyförvärvade kunskapen. Inom de flesta andra yrkeskategorier anses kompetensutveckling och fortbildning vara en del av arbetet och vara viktigt för verksamheten. Detta borde också vara den bild som landstingen kännetecknas av. 

Vården behöver specialistutbildade sjuksköterskor. Sjuksköterskor vill vara med och utveckla vården – men det krävs bättre villkor för att göra det möjligt.

Det vore att börja i rätt ände.