Dagbok från Etiopien och LIN-projektet.

Det sista av de sex afrikanska länderna som är med i LIN-projektet Vårdförbundet och ICN (International Council of Nurses ) genomför med SIDA-pengar via U2U (Union to Union). Vi samarbetar med sjuksköterskeorganisationerna NNA (National Nurse Acoccioation) i Etiopien, Malavi, Swaziland, Zambia, Uganda och Lesotho. Huvudmålet är att stärka unga kvinnors ledarskap och på så vis hjälpa de olika NNAs skapa en bättre fackförening/acociation.

Avdelning Västra Götalands ordförande, Anne Karin Höglund, skriver dagbok från sin resa till Etiopien.

30 augusti

"Äntligen är vi på väg till Etiopien. Lesley från ICN (International Council of Nurses ), Lis (från Vårdförbundets nationella kansli) och jag (som är projektansvarig i Vårdförbundets fadderavdelning Västra Götaland) har haft Skype-möte och planerat den kommande veckan.

Etiopien har den minsta och sämst fungerande NNA av de länderna vi arbetar med. En del av LIN-tanken är att det land vi besöker organiserar utbildningsveckan med stöd av oss. Det har inte varit helt lätt att samarbeta med de andra länderna, men Etiopien tar priset. Det dröjer alltid länge innan det kommer svar på våra mail, om det kommer alls, och ibland verkar det som om ingen har fattat vad vi frågar efter.

Sista exemplet strul var listan på deltagarna och deras passkopior. Lis behöver få dem i god tid, eftersom hon bokar allas resor. Efter flera påstötningar kom äntligen listan från Etiopien, men då visade det sig att det var flera män än kvinnor i gruppen. Trots påpekande att det inte var ok, så vet jag inte riktigt hur det blir.

När vi startade projektet var det ett problem att alla ville skicka flest manliga sjuksköterskor. Alla övriga länder har dock ändrat sig när vi förklarat att könsfördelningen i gruppen skulle spegla den i deras organisation. Vi har sagt att minst 50% (unga) kvinnor var en förutsättning för att över huvud taget delta i projektet. Blir spännande att se hur fördelningen blir den här veckan och hur det eventuellt påverkar utbildningen.

31 augusti

I går när jag så smått skulle börja packa fick jag se att på min biljett från Turkish Airlains stod det "Lugage 30K"

Tidigare resor har det alltid varit "23K  x 2" . Problemet är att jag ska packa en del skrymmande material och det vore enklare med två väskor på 15 kg än en på 30 kg.

I dag när jag kontaktade resebyrån fick jag veta att två väskor var ok, men den jag pratade med påpekade att mitt mellannamn inte stod med på flygbiljetten. Pass och biljett var alltså olika. Han skulle kolla upp om det gick bra eller om jag behövde boka om biljetten, men han har inte hört av sig igen, så nu går jag här och packar och funderar på om jag kommer "fastna" i Istanbul där vi mellanlandar och om jag överhuvudtaget kommer iväg.

1 september

På eftermiddagen i dag fick jag meddelande att min flygbiljett är ok. Så nu är det bara att packa färdigt och försöka sova några timmar innan jag ska ge mig iväg. Jag har kollat vädret i Addis Ababa de senaste veckorna, och eftersom där är regnperiod ser där ut att vara kallt och vått. Långbyxor och tröjor åker alltså med. Vi hade ju ett snöoväder i Lesotho, så det är lika bra att vara beredd.

Lis och jag ska mötas i Istanbul och åka vidare tillsammans. Det är bara att hoppas att mobilerna fungerar där, så vi hittar varandra.

4 september

Nu sitter jag på mitt hotellrum i Addis Ababa och solen håller på att gå ner. En fantastisk röd solnedgång och det är första dagen sedan vi anlände som det inte har regnat på eftermiddagen. Jag bor på sjätte våningen och ser ut över staden och de mjukt rundade fjälltoppar i bakgrunden.

Hotellrummen är stora och någotsånär rena, och jag har ännu inte sett några kackerlackor eller andra "odjur" på rummet. Det ända jag kan klaga på är att det bara finns kallvatten i badrummet. Där finns både jacuzzi och massage-duschkabin, men bara riktigt iskallt vatten.

Resan hit gick bra och nu har Makholu, vår facilitator från Lesotho, som har varit med oss under hela projektet, och Lesley anlänt. Vi har finplanerat veckan, pratat med den som är konferensvärd på hotellet och även hunnit med en sväng på en lokal hantverksmarknad. Det mesta är billigt och speciellt läderarbetena är mycket välgjorda.

Efter det har Lesley fått ett mejl från NNA där de beklagar att två av de som skulle hålla i ett programpass inte dyker upp, i alla fall inte på den dag och tid som det är planerat. Det innebär att vi fått planera om efter att vi fått kopierat upp programmet till alla deltagarna.

Usch vad jag känner mig gnällig! Nu är det snart läggdax och sängen är så hård att det är som att ligga på ett tunt liggunderlag på ett brädgolv, alltså rätt obekvämt.

Men, i morgon ska vi träffa alla glada och förväntansfulla sjuksköterskekollegor och det ska i alla fall bli jättekul!

5 september

Efter en morgon med många glada återseenden har det varit en arbetssam dag för alla i LIN-projektet. Utöver de fyra som varit med under alla tre åren, är det ytterligare tio nya deltagare från både Uganda och Etiopien.

Dagen började och avslutades med bön och sång. Därefter fortsatte vi med en snabb sammanfattning av LIN-projektet och vad det står för. Därefter körde vi några namnlekar och intervju med presentation av en ny kollega inför hela gruppen. Det är bra att kunna använda "scoutmetoden". Många skratt och gott samarbetet gör att jag ser framemot resten av veckan.

Efter genomgång av programmet för veckan började arbetet. Det var föreläsning och grupparbeten och förhandlingsövningar. Åter igen kom scoutkunskapen till nytta. Det finns oändligt många sätt att dela en grupp i smågrupper, allt från storleksordning till ögonfärg eller att helt enkelt räkna in dem.

När Makholu sammanfattade dagen var alla nöjda och taggade inför resten av veckan.

Viket skyddsombud som helst skulle ha begär ett ögonblickligt skyddstopp. Vi fönstershoppade och tog var sin smoothie på ett matställe med nästan bara ungdomar. Där fanns pizza, hamburgare, mackor och massor av milkshakes, smoothies och andra glassdrinkar. Det var en stor skillnad mellan de välklädda gästerna och byggnadsarbetarna utanför på gatorna som jobbade tungt med bara enkla hjälpmedel, mestadels med handkraft.

I varje gathörn finns det skoputsare som har fullt upp att göra. Eftersom det byggs överallt är gatorna och trottoarerna leriga och håliga. Där det finns plats är det små plåtskjul som säljer frukt, cigaretter, telefonkort och andra småsaker. Trots att det säljs cigaretter överallt, har jag inte sett någon röka utomhus, så jag skulle tro att det är förbjudet,  precis som det var i Liberia när jag jobbade där.

När vi kom tillbaka till hotellet hade Lesley just anlänt , det hade strulat med pengarna, men gått att lösa. Det är tur att hon är en van förhandlare och rätt bestämd.

Vi satte oss och gick genom de ändringar vi fått göra i programmet, på grund av folk som inte kunnat komma och att det är fastedag på onsdag. Vi plockade också fram "cases" att använda i morgondagens förhandlingsförberedelser. Vid åttatiden var vi någotsånär klara och kunde gå och ta en sen middag. Det visade sig vara ungefär samma buffé som serverades till lunch. Inte särskilt spännande, men vi blev mätta.

 

När jag kom tillbaka till rummet försökte jag komma ut på nätet men misslyckades som vanligt. Det är bara korta stunder i taget som WIFI fungerar så det gäller att ha lite tur om man ska få iväg mejl eller komma ut på nätet. Stora dokument och bilder är nästan omöjligt att ladda upp och skicka,  och nu gick strömmen så det är tur jag har en ficklampa. Det brukar inte vara strömavbrott så länge i taget, men nu är det ju i alla fall läggdags.

6 september

Efter en frukost med omelett, söt bulle och melon, apelsin och papaya är det dags att gå till konferensrummet – dagens program är först Makholu som pratar ledarskap och sin resa till chefsposten hon har i dag, chef nurse i Lesotho. Efter det håller ENA-teamet en lektion i kommunikation. Vi går också genom det grupparbetet som ska göras med sjuksköterskornas etiska kod som grund. Gruppen delas i fyra och varje grupp skall diskutera ett etiskt dilemma utifrån "sin" del av den etiska koden. Redovisning fredag förmiddag så det blir nog lite kvällsarbete. Det blir också ett pass med "public speaking" innan vi avslutar vid tre-tiden.

Resten av dagen blir det tid för förberedelser i de olikas grupperna. Under tiden grupperna arbetade åkte vi handledare en "sväng på stan". Vi besökte en skinnmarknad med snygga, billiga jackor, väskor, plånböcker och liknande. Vi var också på en traditionell marknad med tyger, kläder, schalar och träarbeten.

I stan ligger smoggen tjock och trafiken är tät. Trots det går tiggare mellan bilarna och det känns hemskt sorgligt att se mammor med små barn, invalida och missbildade som ber om en slant. Det är verkligen stor kontraster i Addis Ababa.

7 september

I dag är första dagen det inte har regnat. På förmiddagen fick vi alla lyssna till ENA-presidenten Tefesa Bekele som berättade om ENA och hur de är organiserade. Han har också bjudit in en från Ministry of Health som berättar om de stora utfordringar som finns inom hälsosektorn och om samarbetet med ENA. När jag pratade med henne i pausen berättade hon att hon är sjuksköterska i grunden och att hon varit i Malmö på en utbildning/konferens. Efter "tea-brake" blir det en övning med "hissprat" , alltså att presentera ett tema inför gruppen utan förberedelse. Många skratt och riktigt roligt att se att en del som varit jättetysta i början, nu började "höja rösten".

På eftermiddagen var det dags för en kulturell utflykt. Vi besökte två intressanta museer och fick både se vår" anmor" Lucy och mycket annat intressant – allt ifrån dinosuarieskelett till Haile Selassis hem. Sedan "hem" till hotellet och en sen middag innan vi träffades i utbildningsteamet och gick genom dagen och morgondagen.

8 september

I dag är den roligaste dagen på hela utbildningen. Deltagarna är indelade i förhandlingsgrupper och växlar mellan att vara arbetsgivare och anställda. De har fått sina cases tidigare och har planerat olika förhandlingsstrategier. Åter igen får vi se hur de som var mycket lågmälda och blyga i början nu ta för sig, men, det är fortfarande så att det är många män som blir förhandlingsledare. Kritiken efter varje framträdande är konstruktiv och positiv. Det svåra är att bryta när tiden är ute i de flesta fall vill parterna fortsätta förhandlingen. Alla argumenterar verkligen väl för sin sak.

9 september

Sista dagen. När vi startar dagen är den allmänna känslan att veckan har gått alldeles för fort. Det känns lite trögt i början, men med lite sång och skratt blir allt så mycke lättare. Vi har kvar redovisningen av de etiska dilemmana som grupperna valt ut för att jobba med den etiska koden för sjuksköterskor. Det blir både abortfrågor, anställnings- och utbildningsfrågor  och förhållningssätt till kollegor, övriga anställda och patienter. Livliga diskussioner och de kulturella skillnaderna mellan landen blev tydliga. Spännande att lyssna till!

Makholu sammanfattar det hela på ett bra sätt. Det är en himla tur att vi har med en med loklakunskap i teamet, annars hade vi nog "trampat i klaveret" många gånger, även om vi kanske gjort det nu också, utan att vara medvetna om det.

Allt avslutas med högtidlig diplom- och presentutdelning. Verkligen "kiss and cry".

På eftermiddagen gjorde vi en utvärdering av veckan och börjar planera för en avslutande workshop i Johannesburg i november. Den blir troligen med The Advisary Board och de fyra teamansvariga från de sex länderna. Dessutom kommer troligen någon från U2U med.

Nu är det snart dags att bestämma om/hur vi ska gå vidare med LIN. Det enda vi är rimligt säkra på är att det är bättre att jobba med ett eller två länder i taget. 2017 blir ett avslutnings-/planeringsår. Sedan får vi se vad som händer. Det är stora ändringar i ICN. Lesley går i pension och det är oklart hur/om hennes tjänst ska tillsättas igen. Det är inte heller klart vad som krävs för att vi ska få finansiering till ett nytt projekt från SIDA via U2U. Men en sak är säkert, både deltagarna och vi i utbildningsteamet har lärt oss massor av det här projektet och haft roligt tillsammans".

/Anne Karin