Sjukvårdsmottagning för hemlösa

Jag heter Ola och jobbar på Pelarbacken, en sjukvårdsmottagning för hemlösa som drivs av Ersta sjukhus. Pelarbacken är en mottagning som erbjuder hemlösa personer i Stockholms län, sjukvård i form av allmänmedicin, fotvård, psykiatri och tandvård. Allt samlat under samma tak.

Vi har också mobil sjukvård som kan söka upp patienter där de befinner sig, på allt ifrån illegala campingar till boenden. Mottagningen är belägen i närheten av Medborgarplatsen. Jag kan nog påstå att vi jobbar med de personer i samhället som få klarar av att hjälpa på grund av hemlöshet i kombination med missbruk och/eller psykisk sjukdom. Vi försöker jobba som team i ”case mangement-anda”, då alla kontakter med övrig sjukvård och myndigheter är skadad eller obefintlig.

Jag jobbar mest i det mobila sjukvårdsteamet och så en dag i veckan inne på mottagningen med bedömningar på den allmänmedicinska delen. Pelarbacken har valt att jobba med öppen mottagning till största del när det gäller somatik. Lite som en närakut med generösa drop-in-tider. Det är stor variation på patienternas problem, en del vill ha en Alvedon för huvudvärk, andra har allvarliga infektioner som egentligen kräver akutsjukvård. Många av våra patienter vill till varje pris undvika akuten och vi får då göra vårt bästa i öppenvården. 80-90 % har missbruksproblematik och då är inläggning inte att tänka på, då hälsan sällan är prioriterad. Många patienter ser missbruket som en identitet och har i dagsläget inga planer på att sluta.

De sjukaste patienterna har ofta ett omätbart CRP eller socker. När mätaren inte visar HHH (omätbart) är vi nöjda. Trösklarna blir lägre, inte för att vi är hemmablinda, mer för att patienter inte skulle söka vård alls om vi skulle ha för höga ribbor och för många pekpinnar. En sak i taget. Vi provar antibiotika oralt först. Kom tillbaka i morgon för ny bedömning. Att ha is i magen är viktigt men att samtidigt veta när det faktiskt inte finns några andra alternativ än transport till en akutmottagning. De här patienterna har ofta en stark integritet samtidigt som ”jaget” är ganska svagt. Där träder vi in och hjälper till, ofta med att tänka ”rätt” eller att lotsa till rätt mottagning på de stora sjukhusen. Samtidigt måste vi acceptera att vård faktiskt är frivilligt. Det är ofta vi läser i sammanhållen journal att patienten avvek, då det tog för lång tid på akuten.

Jag känner mig stolt över vår verksamhet och tycker att vi faktiskt är väldigt professionella i bemötandet av de patienter som mycket ofta uppfattas som svåra och stökiga, vilket på andra ställen kan leda till att de inte får den vård de behöver. Grundtanken är ju att alla i samhället ska ha lika rätt till vård, oavsett missbruk, psykiatrisk problematik eller social utsatthet. För vår patientgrupp är vårdbesöken kostnadsfria och saknas ekonomiska medel kan vi även hjälpa till med kostnader för läkemedel. Dessa två saker är en förutsättning för att verksamheten ska fungera. Jag tycker mitt jobb är superkul mesta delen av tiden. Vi får ofta uppskattning av patienterna, men ibland träffar man på riktigt trasiga människor med öden som jag aldrig skulle kunna identifiera mig med eller ens förstå att de är sanna. Då är det svårt. Men vi stöttar varandra i personalgruppen och har handledning regelbundet. Detta gör att vi orkar.

Ola Larsson
Leg. sjuksköterska