En av Sveriges första sonografer

Tina Norström heter jag och jobbar på röntgen på Södersjukhuset. Jag började jobba som röntgenbiträde 20 år gammal, för att något år senare utbilda mig till röntgensköterska.

Jag gillade att det var både ett praktiskt "hands on" jobb samt en del teknik som snabbt gick framåt. Från handframkallning av bilder till den nu digitala världen. Det är i dag mer eller mindre ett helt annat yrke.

För cirka 15 år sedan fick jag tillfället att gå en ny uppdragsutbildning på Karolinska institutet, diagnostiskt ultraljud 60 poäng. Den var på försök. I andra länder i Europa samt Kanada och USA fanns redan yrket som sonograf. Vi var de första utbildade sonograferna i Sverige och det var inte helt självklart för oss att ta plats och börja konkurrera med läkarna som då hittills kört alla ultraljud. Det gick lite trögt i början men tillvaron i dag är en helt annan. Idag är vi ett accepterat, och som jag upplever, uppskattat inslag på röntgen hos oss. Vi har kommit en bra bit på vägen och får nu signera våra egna utlåtanden, vilket spar tid och kraft till annat för ultraljudsspecialisten. Givetvis jobbar vi tillsammans med radiologer som är specialiserade på ultraljud.

Jobbet är väldigt omväxlande och du blir aldrig färdigutbildad. Jag lär mig något nytt nästan varje dag, vilket är väldigt stimulerande. Ingen patient är heller helt omöjlig att scanna. Eftersom ultraljud inte är skadligt för patienten så lönar det sig alltid att försöka även om förutsättningarna inte alltid är optimala.

En typisk dag på jobbet börjar tidigt. Redan vid 07:00 är jag på plats och börjar titta igenom akutlistan för att se vad som hänt under kvällen och natten. Det gäller att meddela tider tidigt eftersom en del av undersökningarna kräver fasta innan vi tittar. Punktioner måste utföras akut och koagulationsprover tas inför ingreppet. Om allt stämmer och är klart så brukar jag hinna göra någon ascitestappning eller pleuratappning tidigt på morgonen. När det gäller punktioner tror jag vi ligger i framkant på SÖS. Det är inte så vanligt att man som sonograf får göra detta. Det är givetvis otroligt stimulerande att få det förtroendet.

En hel del barn körs det ultraljud på och det är i princip förstahandsvalet att börja med det vid utredningar. Jag brukar tillbringa de flesta förmiddagar med att undersöka barn. Det är båda enklare och inte så fysiskt tungt att scanna barn. Men på ett annat plan är det faktiskt svårare, du har inte alltid en så motiverad patient. Den enklaste undersökning kan bli väldigt komplicerad med ett motsträvigt barn. Tålamod och inte minst en duktig undersköterska på rummet som kan distrahera, det är guld värt. Men det är roligt att jobba med barn så förmiddagarna går väldigt fort.

Vi gör även undersökningar på neonatalen om det krävs. Vi får helt enkelt ta vår lilla apparat och rulla iväg dit och göra undersökningen på patientrummet. Det är en av fördelarna med ultraljud, att du slipper transportera patienter med stort vårdbehov. Respiratorvård, dialys och så vidare. Eftermiddagarna brukar handla om vuxenundersökningar, både vanliga ultraljud samt punktioner. Omväxlande och aldrig tråkigt.

Den här utbildningen är värd att satsa på. Men i dagsläget är den inte öppen för alla, utan det är din arbetsgivare som betalar kursen och tiden du lägger ner. Behovet måste finnas på din klinik och du måste vara utbildad röntgensköterska för att kunna söka.

Hälsningar,

Tina Norström