På vilket sätt angår personcentrerad vård mig?

Så är sommaren snart över igen och än en gång har det i media handlat om bristen på våra yrkesgrupper och att vi har valt att säga upp oss på grund av den tuffa arbetsmiljön och de förutsättningar som vi har på våra arbetsplatser. Man skriver och talar om detta som att det bara är ett problem på sommaren.

Vi som arbetar i vården gör vårt yttersta för att det ska bli bra för dem som behöver vårt professionella kunnande, både i svåra situationer och i stunder av stor glädje. Efter bästa förmåga försöker vi lösa det så bra som möjligt för att ge dem vi möter i våra professioner den bästa möjliga omvårdnaden, födseln eller undersökningen. Märker samhället hur tufft vi har det varje dag? Eller är det så att vi uppfattas som gnälliga och som att vi än en gång ropar ”vargen kommer” fast den inte gjorde det den här gången heller?

Och mitt i allt detta pratar mitt fackförbund om att vi måste ”ställa om vården” och att vi behöver jobba personcentrerat. Det fattar väl nästan vem som helst att vi inte kan prioritera just nu. …Eller kan det faktiskt, rent av, vara en del av lösningen?

Ekonomiska förutsättningar

Den situation som vi befinner oss i är kopplad till ekonomiska förutsättningar. Vi har den budget vi har och måste genomföra det uppdrag som vi fått. Hur sparar man då pengar i sjukvården? Jo, med bemanning. Det är ju trots allt en av de största och tyngsta kostnaderna inom hälso- och sjukvården. När resurserna är begränsade är det viktigt att de som finns också används på rätt sätt.  Idag arbetar vi inte konsekvent med att involvera patienten och att ta vara på personens egna resurser. Vi har en vård som inte är sammanhållen och som därför leder till många besök, hos många aktörer och som ofta resulterar i många skilda insatser.

Vårdförbundets stadga säger att en av förbundets uppgifter är att förbättra individens och kollektivets villkor och förutsättningar för yrket, liksom möjligheter till utveckling i arbetslivet. Det är just detta som jag tänker att Vårdförbundet gör när vi driver arbetet med personcentrerad vård.

Men vad är då personcentrerad vård?

Det är ett förhållningssätt och en etisk värdegrund. Den person vi möter som professionella är självbestämmande och skall ges möjlighet att vara delaktig i sin vård och behandling. Alla människor har förmågor och egna resurser som ska tillvaratas i vården, även om detta ser olika ut från person till person. Vården vi ger handlar inte bara om att ta hand om och bota utan även om att återställa hälsa och hälsa kan ju finnas trots närvaro av sjukdom.

Okej, allt det där är ju bra men återigen - hur och på vilket sätt gör detta det bättre för mig???

Etiska förhållningssätt

Om det här ska fungera måste detta etiska förhållningssätt även gälla i andra relationer på arbetsplatsen, inte bara mellan oss professionella och personen som vårdas. Vi bör också tillämpa detta i hur vi bemöter varandra som kollegor, hur jag behandlas av min chef och hur jag behandlar min chef tillbaka för den delen!

Genom att använda personens egna förmågor och resurser kan de som har störst behov också få störst hjälp. De resurser vi har att förvalta tas tillvara på ett bättre sätt. Våra kunskapsområden blir lika viktiga delar i personens vård som den medicinska kunskapen. Vi vet också idag att det finns ekonomiska vinster i att bedriva vården ur ett personcentrerat fokus, pengar som då kan användas på ett annat sätt. Förslagsvis till att förbättra arbetsvillkoren för våra yrkesgrupper!

Hälsningar

 

Gunilla George
Vice ordförande avdelning Stockholm