Vad är goda Villkor?

Sommaren närmar sig med stormsteg och de senaste dagarna har varit fantastiska! Solen skiner och efter en lyckad Eurovision Song Contest i Stockholm börjar staden nu ladda för Stockholm Pride i juli.

Samtidigt pågår verksamheten för våra medlemmar för fullt. Det diskuteras lön hos många arbetsgivare och Kommunal har fått ett nytt avtal som ger många av oss en känsla av undervärdering! Kanske är den känslan helt adekvat - men är goda villkor enbart lön?

Arbetsvillkor

En bra lön är absolut viktigt för mig och jag anser att våra fyra professioner är fel värderade, men vi är inte bara fel värderade utifrån vår lön utan också utifrån de villkor många av oss arbetar under. Vad har vi för arbetstid och hur förläggs den i våra scheman? Hur ser vårdmiljön ut på våra arbetsplatser, är vi rätt bemannade och gör vi rätt saker utifrån den kunskap och kompetens som vi har?

Är det här vår framtid?

Sedan en tid tillbaka har Vårdförbundet bedrivit en kampanj för bättre villkor. I den ingår två filmer som vi allt för lätt kan känna igen oss i. Nja, jag har ju kanske inte blivit inkallad än för att få ”fyra minuter i värmen” med ett utskrivet foto av min familj och jag har i och för sig inte farit runt avdelningen på rullskridskor - men nog har jag fått höra att det måste gå att jobba mer effektivt och blivit erbjuden pengar för att förskjuta min semester eller minska på antalet veckor.

Upplevelsen på många av våra arbetsplatser är att det snart inte går längre! Och snart kommer sommaren med många pass som inte är bemannade, vad erbjuds vi då? Jo återigen kommer lösningen bli att jobba mera. Vi kommer få ta extra pass och ”sälja” vår semester, samtidigt som vi måste ställa upp för patienten/brukaren/den boende och inte minst för varandra. När ska vi våga säga Nej och vad skulle det få för effekter? Om ni har läst artikeln om sjukhusskandalen i Staffordshire i Vårdfokus nr 5 så kanske ni också landar i den fasanfulla tanken; är det så långt det ska behöva gå innan beslutande politiker och ansvariga tjänstemän tar sitt ansvar och gör något aktivt åt situationen?

Frågan är om vi kan vänta? Genom att börja säga nej frivilligt och gemensamt ställa kravet om bättre förutsättningar för en hälsosam vårdmiljö tror jag att vi kan slippa den situation som inträffade i England. Ska några eller någon av oss verkligen behöva leva med att vara den som gjort ett fatalt misstag?

Möjligheter att påverka

Vi har alla möjligheten att påverka genom att diskutera, att inte acceptera och att våga säga nej. I mitt fackliga uppdrag träffar jag ofta politiker och tjänstemän inom SLL (Stockholms läns landsting) och varje gång jag får chansen påtalar jag Vårdförbundets syn på vad en god vårdmiljö är och de lösningar som vi har för att förbättra! Detta är något som alla medlemmar har möjlighet att göra på sin arbetsplats, med sin chef eller ansvarig arbetsgivare. Om vi blir många, och vi dessutom börjar säga NEJ mer, tror i alla fall jag att det blir svårt för beslutsfattarna att ignorera oss?

Hälsningar,

Gunilla George
Vice ordförande avdelning Stockholm