Mina tankar kring förtroendeuppdraget

Jag blev förtroendevald 2012 på mitt nuvarande jobb. Jag blev färdig sjuksköterska 2004 och på min andra arbetsplats började mitt intresse för fackliga frågor. Det var framför allt sjuksköterskornas olika lönenivåer som gjorde att jag ville vara med och påverka.

I samband med mina graviditeter så bytte jag jobb, från sluten vård till primärvård. När jag hade arbetat i ett par år blev jag tillfrågad om jag kunde bli förtroendevald då mina kollegor oftast vände sig till mig för att stämma av vad som är rätt eller fel gällande arbetet, arbetstider, löner osv. För mig fanns det ingen tvekan så jag tackade ja och har inte ångrat det en enda gång.

Medlemsmöte

En av de saker som jag, tillsammans med min kollega som också är förtroendevald, gör är att vi har medlemsmöten en gång i månaden på arbetsplatsen. Där stämmer vi av hur det fungerar på de olika enheterna, för leg. sjuksköterskor på mottagning och BVC, samt för distriktssköterskor och leg. biomedicinska analytiker. Det gör att vi får information om arbetsmiljön och eventuella problem. Vi pratar om kommande utvecklingssamtal samt lönesamtal, om vad man kan säga och hur man kan motivera sitt lönekrav. Dessutom är det är trevligt att ses!

Alla frågor som berör mig och mina kollegor engagerar mig, min ambition är att vår arbetsplats ska vara en plats där man mår bra och trivs med sitt arbete.

Det roligaste med uppdraget är att kunna hjälpa till med kunskap och att ta fram vilka regler som ska gälla, samt att kunna hjälpa sina kollegor. Medlemmarnas frågor berör oftast arbetsmiljön, saker som inte åtgärdas samt arbetsbördan.

Omplacering utan samverkan

För några år sedan hade vi problem med att några kollegor blev omplacerade utan att det togs upp i samverkan först. Det blev väldigt turbulent och det uppstod mycket irritation och missnöje. Detta har nu retts ut. Det vi gjorde var att alla vi fackligt anslutna träffades och pratade om situationen, sen togs det upp i samverkan där vi tillsammans kunde framföra vad våra medlemmar tyckte. I det här fallet kopplades även centrala Vårdförbundet in, vilket var en stor trygghet för mig och min kollega då vi kände ett behov av hjälp.

Som på många arbetsplatser händer det att det under vissa perioder är stor omsättning av personal. Vi har haft sådana perioder, då känns det extra bra att kunna sitta ner och prata om den orolighet som upplevs i de olika grupperna. Tillsammans är vi starkare!

Jag är väldigt nöjd med det som vi har åstadkommit på min arbetsplats. Gemenskapen vi har skapat känns bra och det är toppen att ses en gång i månad.

Med vänlig hälsning

Jenny Strandberg