Vikten av att få arbeta med det en brinner för

Jag heter Anette Lind, är 48 år, tvåbarnsmamma, sambo och bor i radhus. Alltså ganska ”vanlig” enligt statistiken. Förutom denna vanlighet är jag även sjuksköterska. 1992 tog jag min sjuksköterskeexamen på Röda Korsets sjuksköterskeskola, året då skolan firade 125 år, och många i min klass var uppklädda med Röda Korsets högtidsdräkt, så även jag.

Trots att vi var stolta och redo för tjänstgöring fanns det i princip inga lediga tjänster. Själv hade jag turen att vara tjänstledig från min underskötersketjänst, vilket gjorde att min arbetsgivare på medicinkliniken på Södersjukhuset sa; – ja ja vi får väl ordna ett vikariat så länge tills du hittar någon annan tjänst. Löneförhandling fanns det inget utrymme för, men jag var glad över att få 300 kronor påökt i månaden, så att studielån i alla fall kunde betalas. Månadslönen var 11900 kronor och jag var lycklig över att ha fått ett arbete som sjuksköterska.

Möjlighet till kompetensutveckling är nödvändig

I dag kan jag nästan tro att jag drömt allt detta, när verksamheterna skriker efter oss sjuksköterskor. Och tro det eller ej, själv är jag faktiskt kvar på samma medicinklinik på Södersjukhuset. Många av er tänker säkert nu: hur är det ens möjligt? Även jag själv tänkte nog lite så när jag fick detta uppdrag att skriva om mig själv- Men när jag tänker tillbaka på vad jag hunnit med och de möjligheter till utveckling jag har haft, känner jag mig nöjd och stolt över mina år. Jag har haft möjligheten att se olika specialiteter inom medicin såsom hematologi, gastroenterologi, diabetes etc. Jag har kunnat tjänstgöra dygnets alla timmar, inom både sluten- och öppenvård och kombinerat det med olika administrativa uppdrag. Då min utbildning till sjuksköterska var 2-årig har jag läst in min kandidatexamen samt i samband med att jag var studentansvarig tog jag även en magisterexamen i vårdvetenskap. Att ansvara för sjuksköterskestudenter gav mig också möjlighet till förkovring inom pedagogiken, där jag kunnat delta i olika utbildningsaktiviteter tillsammans med andra uppdragsgivare. Jag har hunnit ha fackligt uppdrag på del- och heltid vilket gett mig kunskaper om våra rättigheter och skyldigheter samt allmänbildning om arbetsrätt, organisation och mycket mer. Kunskaperna har jag idag god nytta av då jag av Vårdförbundet är utsedd till arbetstagarrepresentant i Södersjukhusets bolagsstyrelse.

Stöd från kollegor och chefer betyder så mycket

Jag har under denna tid nästan alltid haft närmaste chefer som på olika sätt stöttat mig i min utveckling. När det känts tungt har de uppmuntrat och hjälpt mig med inspiration samt gett mig lagom stora uppdrag som sporrat till utveckling. Cheferna har sett positivt på min kompetensutveckling och även uppmuntrat mig att samverka med andra uppdrag utanför arbetsplatsen t.ex. utbildningsinsatser.  De som framförallt betytt mycket för mig är alla mina arbetskollegor både då och nu, hur vi hjälpt varandra när det varit tungt och ändå kunnat skratta tillsammans.

Vikten av att få arbeta med det en brinner för

Under en tid när jag på deltid var enhetsledare i omvårdnad på en av vårdavdelningarna väcktes mitt intresse för patientsäkerhet och kvalitetsutveckling.  Ett välfungerande ledningssystem med en öppen kultur har stor betydelse för patientsäkerheten. Att vi behöver hitta teamkänsla och samverka mellan professioner för att verkligen kunna tillmötesgå patienternas olika specifika behov. Idag arbetar jag halvtid som verksamhetsutvecklare med fokus på patientsäkerhet, men har även en halvtidstjänst som adjunkt på Ersta Sköndal Bräcke högskola. Det innebär för mig en tillvaro där jag får möjlighet att kombinera de ämnen jag brinner extra mycket för. Fantastiskt nog ser båda mina arbetsgivare detta som en utmärkt kombination, vilket jag önskar fler gjorde. Sjuksköterskeyrket har ju alla möjliga utvecklingspotentialer, men viktigt att vi tar hand om varandra, ser möjligheter i våra kollegor, stöttar, inspirerar, hjälper och har kul.

Ta hand om er,

Anette Lind