Workshop i Ramallah och ambulanssjukvården i Palestina

Vårdförbundet har sedan 2007 ett solidariskt projekt, ekonomiskt finansierat av Union to Union före detta LO-TCOs biståndsnämnd, tillsammans med PNMA (Palestinian Nursing and Midwifery Assosiation). Vårdförbundet stöttar dem på olika sätt i att bygga upp sin fackförening. Allt startade med en förfrågan från en israelisk sjuksköterska och har nu resulterat i att de har blivit upptagna i ICN och ICM [1-2].

Jag vill börja med att säga att jag inte kommer lägga några politiska värderingar utan bara skriva om det jag sett, upplevt och fått berättat för mig.

Nu skall jag försöka mig på en summering av senaste uppdraget i Palestina. Denna gång var vi (Carina Hansen och Maria Hallén) där i sju dagar vilket gjorde att vi hann med mycket mer än sist. Förutom alla berikande möten och workshopen känns det väldigt bra att ha hjälpt till med att etablera en närmare kontakt mellan PNMA och Tala El-Yousef på svenska konsulatet men också att vi återupptagit kontakten med UNFPA (United Nations Population Fund där Sida är en av de stora givarna). Båda dessa kontakter kan leda till möjligheter för PNMA i framtiden.

Workshop i Ramallah

Veckan började med en två dagars (fredag och lördag) workshop i Ramallah med tema ledarskap. Deltagarna kom från olika städer och byar på Västbanken och bodde på Red Cresent Center (Röda Halvmånen) där workshopen hölls. Som jag skrev i förra rapporten är det svårt att planera aktiviteter fullt ut eftersom man aldrig kan vara helt säker på att deltagarna kan ta sig från sitt hem till platsen för aktiviteten. PNMA måste inkludera säkerhet och extra tid för resor när de planerar sina utbildningar och aktiviteter med anledning av ockupationen [3-4] och vid workshops bokar PNMA alltid boende för deltagarna av just den anledningen.

Dagarna var oerhört inspirerande både innehållsmässigt men också de individuella mötena med deltagarna. Föreläsningar och grupparbeten hölls av Vårdförbundet, PNMA och hälsoministeriet där vi berörde ämnen som delegering, konflikthantering, kommunikation, fortbildning mm, allt kring temat ledarskap. Utvärderingen visade att deltagarna var mycket nöjda och hade fått med sig verktyg att arbeta med på sin arbetsplats.

Ambulanssjukvården i Palestina

Under tiden jag har varit i Palestina har jag lagt märke till att jag nästan enbart sett ambulanser från Röda Halvmånen. Min iakttagelse blev bekräftad av Sulaiman som förklarade att vissa sjukhus har en eller kanske två ambulanser men att det är Röda Halvmånen som är den organisation som bedriver ambulanssjukvården i Palestina. De har tillstånd att röra sig på hela Västbanken vilket sjukhusens ambulanser inte har. Tyvärr meddelar Sulaiman också att avtalet som slutits mellan Israel och Röda Halvmånen inte alltid följs vilket leder till att ambulanser inte kan ta sig från en plats till en annan utan att bland annat bli stoppade i checkpoints med förödande konsekvenser för patienterna som far illa och ibland också dör samt våld och trakasserier mot ambulanspersonalen[5].

Möte på svenska konsulatet

Eftersom vår kontakt på svenska konsulatet slutat bokade vi in ett möte med Tala El-Yousef som arbetar med att kartlägga hälso- och sjukvården i Palestina. Vi hade tre syften med mötet, upprätthålla en god kontakt då de är positiva till samarbetet mellan Vårdförbundet och PNMA, undersöka möjligheten att få hjälp med tillstånd att komma in i Gaza och för PNMA att etablera en tätare kontakt med svenska konsulatet.  

Det bästa med mötet, som jag ser det, var kontaktskapandet mellan PNMA och svenska konsulatet som nu skall se över möjligheterna att samarbeta i framtiden. När det kom till att ta sig in i Gaza meddelar Tala att representanter från Sverige har haft svårt att få olika typer av tillstånd från Israel sedan erkännandet av Palestina 2014 - konsulatets medarbetare får normalt inte tillstånden som behövs [6].

Anledningen till att vi vill in i Gaza är för att stärka de sjuksköterskor och barnmorskor som arbetar där och ge dem samma möjlighet till internutbildning från PNMA som de som lever och jobbar på Västbanken eftersom PNMA inte heller har möjlighet att resa in i Gaza.

Vi går från konsulatet med en positiv känsla inför framtida samarbete. Vi tar kontakt med UNFPA för att få hjälp med att komma in i Gaza och vi får snabbt ett positivt svar om att de gärna vill ha ett samarbete och kommer försöka hjälpa oss. Nu får tiden utvisa om det kommer lyckas denna gång.

En dag på två av de största sjukhusen i Hebron

På väg till Hebron slås jag av att ju närmare vi kommer ju fler israeliska militärer och poliser ser jag och det är en annan stämning i staden än de andra städer jag hittills varit i på Västbanken. Hebron ligger i area C, area C innebär att Israel kontrollerar området militärt och polisiärt [3].

Mohammad Mousa Manasra, lokal representant för PNMA, visade oss runt på ett privat och ett statligt sjukhus. Det statliga sjukhuset har ett flöde på ca 400 patienter per dygn till akutmottagningen (till ytan hälften så stor som SÖS akutmottagning för er som vet hur den ser ut) till drygt 200 vårdplatser. Det privata sjukhusets akutmottagning har ca 150 patienter per dygn till ca 200 vårdplatser.

Jag hade förmånen att få se akutmottagningen, neonatalavdelningen och dialysen på det statliga sjukhuset och på det privata såg jag förlossningen, BB och PCI-lab.

Eftersom jag själv jobbar på en kardiologavdelning måste jag erkänna att det var extra trevligt att besöka PCI-labbet och se en vård jag är väl bekant med.

Avtal, organisation och utbildning

Arbetstidsmåttet på det statliga sjukhuset är 36 timmar/vecka med delad dag- och nattjänst, medan det privata har 42timmar/vecka med delad dag- och nattjänst. Det tycks också vara normen i Palestina, vare sig vården drivs i privat eller statligt regi, att det alltid finns en chefssjuksköterska för hela sjukhuset som arbetar tätt med resten av ledningen, givetvis finns det också på avdelningsnivå. De jag träffade blev mycket överraskade över att det inte är en självklarhet i Sverige. I dagsläget finns det två typer av sjuksköterska, en med kandidatexamen samt en som benämns praktisk sjuksköterska med en tvåårig utbildning på gymnasienivå. PNMA jobbar för att den senare skall försvinna då studier visar att överlevnad hos patienter och grad av utbildning hos sjuksköterskor korrelerar.

Både den svenska och den palestinska sjukvården står inför stora utmaningar där många av problemen är lika, så som bristen på specialistsjuksköterskor och barnmorskor. De kollegor jag träffar på sjukhusen och på workshopen understryker dock den väsentliga skillnaden: -Vi arbetar och lever under ockupation.

Ideér för framtiden: Stresshantering, Pedagogisk mötesteknik, AST, Magnetsjukhus. Dessa ämnesområden efterlyser kollegor inom PNMA, vilka vi kommer arbeta vidare med.

Vid penna

Carina Hansen
Styrelseledamot
Avdelning Stockholm

Referenslista

1: http://www.icn.ch/members/palestine/  
2: http://www.internationalmidwives.org/our-members/associations-world-map.html  
3: http://www.ochaopt.org/location/area-c
4: http://www.btselem.org/about_btselem  
5: https://www.palestinercs.org/reports/16-08-30-10-05-40PRCSOperationalUpdateEn50.pdf  
6: http://www.ochaopt.org/content/decline-number-palestinians-leaving-gaza-including-humanitarian-staff-and-patients