Vi är vården! – Reflektioner från kongressen

Jag kom hem för ett och ett halvt dygn sedan, håller på att packa upp. Plockar upp luntan med beslutsunderlag och tilläggsyrkanden. Bläddrar lite i den och ser mina anteckningar om bifall och avslag, hur jag ställt mig och kongressen beslutat. Tankar far genom huvudet.

Tog vi rätt beslut? Har vi lagt grunden rätt för vägen framåt de närmaste fyra åren? Kan jag stå för det här? Har jag företrätt medlemmarna som inte var där på bästa sätt?

När jag blev nominerad till kongressombud tänkte jag att "Wow, det här blir ju kul! Om jag blir vald." Jag blev vald. Nomineringar till förbundsstyrelse, avtalsråd med mera började trilla in, likaså motioner. När slutdatum kom hade över 200 motioner skickats in. Över 200!!! Vilket engagemang! Vilken vilja att vara med att påverka och förändra och vilken tro på den demokratiska processen! Otroligt häftigt!

Hur förbereder en sig och vad vill medlemmar?

Jag frågade runt bland de som varit med förr: hur är det, vad händer, hur går det till? Svaren löd: roligt, häftigt, intensivt. Debatt, jämkningar, beslut. Jag frågade runt bland medlemmar vad som är deras viktigaste frågor för de kommande åren. De vanligaste svaren var: villkoren, lönen och möjligheten att utöva sitt yrke på det sätt en lärt sig och på så sätt bidra till en säker vård.

Möjligheten att påverka var stor

När sedan handlingarna kom ut insåg jag hur mycket det var att läsa in!!! Inte bara de 200 motionerna utan även förbundsstyrelsens svar och motivering till bifall eller avslag till varenda motion. Dessutom ett antal propositioner från förbundsstyrelsen som ska staka ut vägen framåt. Jag slås av att det verkligen finns en chans att påverka. Vilken medlem som helst har kunnat skicka in en motion om vilket ämne som helst och förbundsstyrelsen har svarat på varenda en.

Jag fortsätter uppackningen och tar upp pärmen med kongresshandlingarna som är fulla av post-it-lappar. Jag har läst och tänkt, funderat och noterat, läst igen och markerat. Nu lägger jag dem bredvid luntan med beslutsunderlag och jämför ursprung med det som blev. En del beslut blev enligt förbundsstyrelsens förslag, en del blev annorlunda. Jag ser att det har gått att påverka. En hel dag vandrade vi runt på olika påverkanstorg där alla ombud kunde läsa alla inkomna propositioner och motioner sorterade efter olika rubriker. Utifrån dessa utformades olika tilläggsyrkanden. Vissa jämkades ihop, vissa motionärer och ombud emellan, vissa med förbundsstyrelsen som fanns närvarande. Alla ombud hade också möjlighet att sätta gröna klistermärken på de motioner/yrkanden som en särskilt ville lyfta. Detta gällde också för förbundsstyrelsens propositioner och svar på motionerna. De följande två dagarna ägnades åt beslut där yrkanden inom samma område ställdes mot varandra och sedan mot det som utkristalliserats som huvudförslag. Huvudförslag kunde vara förbundsstyrelsens förslag eller ett framvaskat tilläggsyrkande.

Det som slår mig så här efteråt är att det finns möjlighet för varje enskild medlem som engagerar sig att påverka det stora förbund som är Vårdförbundet. Det är riktigt häftigt!

Vad kom vi fram till?

Vårdförbundet ska vara ett växande medlemscentrerat förbund och de närmaste fyra åren ska vi prioritera arbetsmiljö och ett hållbart yrkesliv med bra villkor, lön, löneutveckling, karriärvägar samt utveckla vården och göra den säker. Därför att det har vi bestämt. På kongressen i maj 2018. Du som är medlem och du som är förtroendevald, tillsammans med våra kollegor är vi vården. Tillsammans är vi starka. Och vi kan bli ännu starkare. Om vi blir ännu fler. Vi är vården!

Emma Jonsson
Styrelseledamot & stolt medlem i Vårdförbundet