Rättigheten att äga sin tid! Rätt eller fel?

Från upprorsledare till att bli min egen chef. När jag började studera på Röda Korsets Högskola fanns det ett magiskt skimmer runt upproret och den rörelse som fanns bland sjuksköterskestudenter. Vi höll på att förändra lönesättningen och förutsättningarna för ett kvinnodominerat låglöneyrke.

Jag ville vara med! När jag en sen natt på en studentpub blivit tillfrågad om att delta i talespersonstrion för Inte under 24 000-rörelsen gick jag med eufori hem genom natten. Kunde jag axla ett sådant ansvar? Kunde verkligen jag få delta i att förändra något så viktigt som möjligheten för en rimlig lön för sjuksköterskor? För att sjuksköterskor inte skulle behöva avsluta sina liv som fattigpensionärer? Svaret blev JA! Alla vi som deltog i rörelsen skapade förändring. Vid insamlande av pengar, skrivande av brev, telefonerande till journalister och politiker, möten sena nätter och långa helger, resor genom Sverige för att elda på studenterna att ta ansvar för sin egen framtid och inte minst våra slagkraftiga manifestationer. När jag avgick som en i raden av många talespersoner sommaren 2014 hade vi tagit Almedalen och sommarsverige med storm. Vi äntrade Visbys strandremsa med siffror som gav oss mediegenomslag i alla stora medier. Bland politiska högdjur och bubbelfryntliga journalister slog vårt budskap ned. 51,1 procent av studenterna hade fått över 25 000 i ingångslön och 87,6 procent hade fått över 24 000 i ingångslön. Vi hade uppnått ett delmål. Men hade vi lyckats? Nej! Och det kommer vi nog aldrig att göra. Arbetsgivaren kommer alltid att dra åt det motsatta hållet mot vad vi vill i lönefrågan. Men vi hade satt sjukhusdirektörernas tvärsäkra lönepolicy i gungning.

Lön?

Jag sökte jobb på ett av akutsjukhusen i Stockholm och fick 25 500 kr i ingångslön. På mitt första lönesamtal fick jag en löneökning på 1,5 procent. Hade min kamp givit resultatet att jag fick en rimlig ingångslön men en förkastlig löneökning? Inte var det väl meningen att jag skulle få en sämre löneökning enbart för att min ingångslön var rimlig? Jag skrattade lite och fortsatte mitt arbete som sjuksköterska och förtroendevald. Tänkte att nästa år måste det ske en förändring. Då kommer den individuella lönesättningen även att sätta avtryck i mitt lönekuvert. Så blev nu inte fallet. Under nästa lönesamtal sa jag upp mig. Jag fick veta att löneökningen för mig skulle komma att ligga på runt 400 kr även detta år. Jag lämnade in mitt entledigande på stående fot.

År 1986 beslutades att individuell lönesättning skulle råda för Vårdförbundets medlemmar. Detta har ökat lönerna generellt men ger givetvis den svage löneförhandlaren mindre löneutrymme. Att inte kunna uttrycka sina styrkor i sitt dagliga arbete under löneförhandlingen skapar en löneskillnad som inte alltid är rättvis. Här måste Vårdförbundet stärka upp så att dessa individer inte förlorar i den styrka som kollektivet kan stå för. Genom att SKL (Sveriges kommuner och landsting) och Landstinget inte visar tillstymmelsen av intresse för att skapa förutsättningar för att jämställda löner ska råda mellan mansdominerade och kvinnodominerade yrken blir det svårt för denna arbetsgivare att behålla sjuksköterskor. I kombination med bättre arbetsmiljö, högre lön och möjligheter till utveckling hos annan arbetsgivare blir valet tillslut enkelt och den enskilde byter tillslut arbetsplats. Problematiken landar dock inte enbart på individnivå utan resulterar även i att erfarenheten som behövs inom vården skingras med vinstdrivandevindar. Förbättringsarbete och forskning inom omvårdnadsområdet blir lidande eller försvinner helt från våra akutsjukhus. Detta sänker den patientsäkerhet som så hett eftersträvas från styrande till patientföreningar.

Bemanningsföretag

Efter min uppsägning började så mitt sökande genom bemanningsföretagens erbjudanden. Lönerna varierade stort beroende på var i landet och vilket bolag jag diskuterade med. Detta är inget tips till er kollegor, detta är ett krav från min sida: Lova mig att ringa runt och ta in olika löneanbud från olika företag om du funderar på att börja som bemanningssjuksköterska. Det kan variera upp till 20 000 kr/månad beroende på vilket bemanningsföretag du ringer. Det är din skyldighet så att du inte lönedumpar den marknad som nu är vår! Kräv att få tjänstepension från dag 1 och kollektivavtal är ett måste. Sätt press på bemanningsföretagen!

Att äga sin tid.

Vi går mot möjligheten att äga vår tid än mer. Sex timmars arbetsdag införs på flera arbetsplatser i landet. Vi kan styra våra scheman genom att starta egna företag och söka arbetsgivare som vill anställa oss. Detta ger god effekt för hälsan och vårt sociala liv vid sidan om arbetslivet. Är det då förkastligt att minska sin arbetstid, höja sin lön genom att bli sin egen arbetsgivare och äga sitt liv? Jag hade så gärna velat att arbetsgivaren Landstinget gett oss möjligheten att stanna med god arbetsmiljö och en slagkraftig lön på arbetsmarknaden. Men de ger oss inte den möjligheten.

Som legitimerad sjuksköterska ska du fråga dig några saker. Föddes jag till världen för att hålla uppe landstingspolitikernas skrämmande budgetförslag? Är det mitt ansvar att låta arbetsgivarna fortsätta slippa undan sitt ansvar att ge oss en dräglig arbetsmiljö? När kommer politikerna att förstå att med den fortsatta finansieringen av stödstrumpor för 6000 kronor paret och styrningen av ekonomin till att slå ut nybyggda väggar inte gagnar patientsäkerheten, vår arbetsmiljö och det samhälle som vi alla lever i och behöver stöd av. Tills det görs och de börjar lyssna på oss tänker jag äga min egen tid. Det ger patientsäkerhet i mitt dagliga arbete, det ger god hälsa för mig, det ger mig en god lönebild och att jag slipper stå med mössan i handen när jag går i pension.

Lycka till där ute i hopp om att vi snart är starkast tillsammans och inte individuellt.

Martin Höjman
Legitimerad Sjuksköterska