#nustickerdettill – nolltolerans mot sexuella trakasserier

I vågen av Metoo har även kvinnlig vårdpersonal startat ett eget upprop under #nustickerdettill. Jag själv är en av den som har undertecknat den. Vågen av arbetsplatsupprop under #metoo har visat omfattningen av sexuella trakasserier.

Även om långt ifrån alla är så grova som våldtäkt, är det mängden av sexuella anspelningar, övergrepp, ovälkomna kommentarer och beröringar som utgör det stora problemet. Det visar att en som kvinna ständigt behöver vara medveten om det och förhålla sig till det.

Det kan vara svårt att hantera enskilda händelser. Jag själv har blivit utsatt av bland annat ovälkomna beröringar av en läkare när jag fortfarande var väldigt ny på en arbetsplats. Det var innan jag själv blev förtroendevald och jag hade svårt att veta hur jag skulle hantera detta. Men den där obehagliga känslan fanns där och försvann först när personen bytte arbetsplats.

Vad kan jag som förtroendevald göra?

Som förtroendevald och skyddsombud ser jag det som uppgift att direkt säga ifrån. Det är självklart att det gäller både sexistiska och rasistiska kommentarer, men också till exempel homofobiska. Vi som yrkesförbund ska utkräva NOLLTOLERANS mot sexuella trakasserier, även om de anses vara ”små”. Det är oacceptabelt att anspelningar och trakasserier bagatelliseras som ”inte så farliga”. Jag försöker vara tydligt med att kollegor alltid kan komma till mig med frågor eller problem. Just för att det kan vara svårt att gå med anklagelser mot kollegor direkt till chefen, i synnerhet om de är någonstans i gråzonen. Samtidigt är det ändå viktig att komma ihåg att det är arbetsgivarens skyldighet att skapa god arbetsmiljö. Det krävs att handlingsplaner finns på arbetsplatserna och vi som är förtroendevalda ska självklart bli involverade i utformningen. Har du inte en handlingsplan på din arbetsplats? Ta gärna upp frågan på ett samverkansmöte.

Arbetsmiljöproblem kan se olika ut

Det finns flera punkter som behöver tas hänsyn till. Ensamarbete innebär extra utsatthet, som att arbeta sena kvällar eller natt, eller i andras hem som inom hemsjukvården. Men jag menar att även stressen och högt arbetstempo för att hinna med så mycket som möjligt under en arbetsdag, bidrar till osäker arbetsmiljö. Hur ofta är det inte att en missar att skriva avvikelser när en inte hinner med under arbetstid? I en pressad arbetssituation finns denna risk även när det gäller sexuella trakasserier.

#nustickerdettill har gett en bild av omfattningen. Samtidigt finns det en fortsatt tystnad och svårigheter med att säga ifrån. Arbetsplatser där cheferna är aktiva mot hierarkier, där alla yrkesgrupper respekteras för sin kompetens och där man motverkar vattentäta skott mellan yrkena, skapar en större trygghet att direkt kunna larma om eventuella missförhållanden.

Önskvärt skulle vara att det fanns särskilda utbildningar för förtroendevalda. Det kan behövas en konkret lathund, så att inte den enskilda förtroendevalda på sin arbetsplats står med frågan i handen: Vad gör jag nu? - när en medlem berättar om ett övergrepp. Det känns angeläget att detta kommer igång. Det är vi förtroendevalda och yrkesförbundet i sin helhet som får se till att diskussionen och kunskapen som kommit fram med Metoo inte faller i glömska.

Katja Raetz
Specialistsjuksköterska
Förtroendevald och skyddsombud Jordbro VC