En annan vård är möjlig – starka ord som berör

I söndags, den 3:e september var det slut på rean. Vårdpersonal och intresseorganisationer samlades på Sergels torg för att visa att det räcker nu, samt ge förslag på hur vården kan förändras, att ”En annan vård är möjlig”.

Det var en tapper skara som blåste i visselpipor, gungade till Sambombas trummor, lyssnade på tal och vittnesmål från vården och höll en tyst minut för de som fått betala för vården med sitt liv eller med en skada.

Lena Kullman berättade ur ett patient-anhörigperspektiv om hur det blir när vården sviker och hur det drabbat hennes son och familj. En oerhört stark berättelse. Professor Yngve Gustavsson lyfte äldresjukvården och då framför allt den äldre kvinnans situation. Vi fick också höra sjuksköterskan Torun Carrfors vittna om sjuksköterskors samvetsstress när de inte kan ge den vård som den vårdsökande behöver. När de inte har tid att hjälpa den närstående att vårda den vårdbehövande eller när de känner att de inte har den erfarenhet och kompetens som behövs för att bedriva en patientsäker vård. Torun vittnade också om hur hon känner att det finns möjligheter till en annan vård.

Av läkaren Darius Barimani fick vi bland annat höra om hur bristen på goda arbetsvillkor skapar brist på sjuksköterskor och stängda vårdplatser och hur det i sin tur leder till skador för patienter. Katja Raetz, Kevin Thompson, Ulla-Karin Nyberg och jag Emma Jonsson var andra som delade med sig av erfarenheter och upplevelser från bland annat Kommunals medlemmar, från psykiatrin och förlossningsvården. Avdelning Stockholms vice ordförande Gunilla George avslutade med en mycket talande liknelse från flyget där passagerarna uppmanas att förse sig själva med syrgasmasken innan de börjar hjälpa andra. Inom sjukvården har vi just nu inga syrgasmasker, fastän vi har tryckfall i kabinen och ändå förväntas vi hjälpa andra.

Jag önskar verkligen att ni alla hade kunnat höra talen som med kraft och känsla förmedlade ett sådant engagemang och en vilja att göra annorlunda. Vi är så många som inte vill ge upp, som vill göra skillnad. Ju fler vi är, desto bättre kan vi också hjälpas åt att bära varandra när någon inte orkar.

Slutligen vill jag tacka Lotta Dickman, Päivi Vilkkavaara och Tommy Lundholm som såg till att manifestationen blev av!

Emma Jonsson
Förtroendevald, leg. sjuksköterska och leg. barnmorska