Delegeringar, är det vägen framåt?

Är det bara i mitt huvud som det blir kortslutning, när bemanningsbristen ska ”lösas” med att utöka användandet av delegeringar inom vården?

Med snabbutbildningar av vårdens legitimerade yrkesgrupper, utan koppling till forskning och akademin. Med arbetsgivares ständiga extraersättningar till oss för att tillfälligt lösa julen, sommaren och ja, näst intill varenda dag året runt. Och när vi ändå nämner bemanningsbristen, skulle den ens finnas om våra professioner erbjöds goda villkor? Är det inte så att många av oss som flyr till andra yrken, gör det för att det är ohållbart att stanna kvar?

I mitt uppdrag som förtroendevald och ordförande i avdelning Stockholm, kan jag inte låta bli att reflektera över de frågor och utmaningar som vi som medlemmar och förtroendevalda i Vårdförbundet står inför. Under alla år som jag varit aktiv, har de aktuella utmaningarna i stort varit desamma. Det handlar om rätt bemanning, schyssta villkor och möjlighet till reflektion och utveckling. Den förändring jag ändå ser är att det som för några år sedan endast berörde en mindre grupp medlemmar, idag berör allt fler och de som inte berörs är näst intill ett undantag. Jag ser en stor fara i att det normaliseras, i en allt mer ohållbar situation.

Delegeringar enligt läkemedelsföreskriften

Socialstyrelsens nya läkemedelsföreskrift förändrar förutsättningarna för delegering. Syftet med den nya föreskriften är, enligt Socialstyrelsen, att göra läkemedelshanteringen säkrare. Av vårdgivarens rutiner ska det framgå i vilka situationer och under vilka förutsättningar som delegering är förenligt med en god och säker vård. Enligt den nya föreskriften ska den som får en delegering ha dokumenterade kunskaper om hantering av läkemedel och de risker som är förenade med hanteringen. Av rutinerna ska det framgå vilken kompetens och kunskap som krävs för den som får en delegering.

Detta kommer att gälla för alla typer av verksamheter förutom ambulansverksamhet. Inom kommunerna har detta funnits länge, så den stora förändring kommer främst att ske för dig som finns inom sjukhusen. Det blir extremt viktigt att vi gemensamt ser till att syftet med föreskriften efterlevs och att rutinerna som ska tas fram verkligen blir framtagna och att de blir säkra! Vi ser redan idag exempel på arbetsgivare som påbörjat delegering till undersköterskor. Detta sker på röntgen på Södersjukhuset och innebär att undersköterskor idag sätter PVK och ger kontrastmedel med läkare närvarande. Vårdförbundet har både lokalt och centralt påpekat att detta inte är korrekt, men arbetsgivaren hävdar att det handlar om kompetenshöjningar för undersköterskor. Vi fortsätter hävda att det enbart är ett sätt att undkomma den brist på befintliga röntgensjuksköterskor som idag finns där.

Ska 2018 bli året då politiker och arbetsgivare tar sitt ansvar?

Istället för att i grunden åtgärda vårdens problem, så görs diverse försök att lösa den så kallade bristen på Vårdförbundets professioner. Lösningar är av olika fiffiga slag, ofta redan väl beprövade och som inte inneburit några riktiga förändringar. Ändå så presenteras de på nytt.

Låt 2018 bli året då politiker och arbetsgivare ta sitt ansvar på riktigt. Vi har ett valår framför oss, så vår fackliga kamp behöver fortsätta. Vi behöver påverka politiker och vi behöver turas om att ta täten för att lyckas få till de förändringar som behövs. Vårdförbundet kommer ständigt fortsätta kräva svar och bättring av politiker, tjänstemän och arbetsgivare.

Nu så här i slutet av året hoppas jag att vi tillsammans jobbar för att skapa reella förändring, så våra villkor och förutsättningar att få göra just det som du och jag utbildat oss till, blir den nya vardagen. Med dessa funderingar önskar jag dig en skön jul och ett riktigt gott nytt år och avslutar med en önskan om goda villkor och förutsättningar för just dig på din arbetsplats i Stockholm!

Tveka inte att ta kontakta med oss, vi finns för dig året runt! Vårdförbundet Direkt 0771-420 420.

Gunilla George