Att födas till en bister verklighet

Till sommaren är det vår tur att traditionsenligt födas fram som barnmorskor ur en ganska tilltufsad, sned och vind tygvagina. Varje termin sparkas T3:orna ut på detta sätt under barnmorskefesten och med hurraropen skrålandes är således en ny kull barnmorskor redo för arbetsmarknaden.

Av dessa är det långt ifrån alla som börjar jobba som barnmorskor. En del går tillbaka till sina jobb som sjuksköterskor, andra börjar arbeta inom bemanningsbranschen, vissa bidar sin tid. Varför då? Vill man inte börja jobba som barnmorska när man har fyra och ett halvt års akademiska studier i ryggsäcken? Det är just där skon klämmer. De fyra och ett halvt års akademiska studierna. För fyra och ett halvt års studier innebär också fyra och ett halvt års studielån för majoriteten av oss. Det skulle vara mer än berättigat med en betald specialisttjänstgöring för samtliga studenter och inte bara för ett fåtal som sedan förbinder sig att arbeta i två år på utvald klinik. I alla fall om man ser till den undersökning SCB lät göra 2016 som visade att 71 % av arbetsgivarna uppgav brist på nyexaminerade barnmorskor.

För det är inte ekonomiskt lönsamt att vidareutbilda sig. Den nyfödda kullen barnmorskor som klev ur tygvaginan nu i januari har blivit erbjudna 31500 kronor i månadslön. En lägre summa pengar än vad som trillade in på kontot när flera av oss arbetade som sjuksköterskor. Yrkesstoltheten gör att vi ryggar till: är vi inte värda mer än så? Trots Magisterexamen och en konstaterad brist på nyexaminerade barnmorskor enligt ovan. Vad sänder det ut för signaler till befolkningen? Att det inte är så viktigt med barnmorskor? Att det inte är så viktigt att vänta och föda barn? Att få stöd i sitt föräldratillblivande?

”Den hårda verkligheten” tar kål på all glädje och värdighet

Och där klämmer skon på en annan tå. Verkligheten. I en artikel i Dagens nyheter från 2017-04-18  beskrivs att barnmorskeutbildningen inte är tillräcklig för att förbereda de nya barnmorskorna för den hårda verkligheten på förlossningen. Vi anser att det är omständigheterna kring ”den hårda verkligenheten” som är problemet och inte hur vår utbildning är upplagd. Omständigheter som kan beskrivas som för få förlossningsplatser, få kollegor, orimlig arbetsmiljö som förhindrar matrast och resulterar i mensblodiga landstingsbyxor. Omständigheter som också lett till att de rutinerade och erfarna barnmorskorna inte längre orkar med ”den hårda verkligheten” och väljer att avsluta sina anställningar. Uppgifter gällande en rådande tystnadskultur ute på arbetsplatser får oss också att ställa oss frågande till den så kallade verkligheten. Så låt den hårda verkligheten bli mer mänsklig och värdig, både för vårdpersonal och patienter. Låt sakkunnigas råd och kompetens vara styrande för beslut och utveckling av vården. Ge oss chansen att utöva världens bästa jobb med den största glädjen!

Antonia Nordin, Leg. Sjuksköterska sedan 2014.
Student i termin 3 på Barnmorskeprogrammet, Karolinska Institutet.

Gabriella Carlö, Leg. Sjuksköterska sedan 2005.
Student i termin 3 på Barnmorskeprogrammet, Karolinska Institutet.

Faktaruta

För att bli barnmorska krävs först tre års studier till sjuksköterska. Därefter ska du tjänstgöra som sjuksköterska i minst ett år. Efter detta är du välkommen att söka till barnmorskeutbildningen som är ett och ett halvt år.

T3= Termin tre, det vill säga den avslutande terminen på barnmorskeprogrammet.