"Händer det något i barnmorskefrågan, jag menar ni barnmorskor har ju ropat Vargen kommer så länge nu"

Kanske började vi barnmorskor ropa redan när vargen var valp för att vi förstod vad den skulle kunna göra som fullvuxen? Så vi motade bort valpen när den närmade sig. Ropade och väsnades igen när den som ungvarg tog sig in i hagen och rev ett får. Vi lagade stängslet, tog hand om det rivna fåret och minimerade skadorna. För varje vargangrepp har vi blivit mer desperata, stängslet är svårare att laga, fårflocken och vi är räddare än innan och oroliga för nästa attack. Men vi har fortsatt att väsnas för att skrämma bort vargen. Ta del av Emma Jonssons tal från manifestationen En annan vård är möjlig.

Jag heter Emma Jonsson, jag är sjuksköterska och barnmorska och förtroendevald för Vårdförbundet. Jag kommer att prata utifrån barnmorskeperspektiv men det jag säger går lätt att översätta till andra delar och andra yrkeskategorier inom vården.

2013 var året då barnmorskor fick nog. Barnmorskor började skrika och väsnas och varnade för att arbetsmiljön och patientsäkerheten inte längre uppfyllde kraven. Barnmorskeupproret, Nu är det nog-rörelsen startade med ett tydligt mål om att förändra vården före, under och efter förlossning. Barnmorskorna menade att vården måste utgå från de födandes behov. Antalet förlossningsplatser behövde bli fler och differentierade, alltså med olika vårdnivåer. Barnmorskekunskap behövde komma in i beslutande organ. Arbetsmiljön var ohälsosam med hög stressnivå, få raster och många som inte orkade arbeta heltid.  

I våras, 4 år senare frågade en person mig; ”Händer det något i barnmorskefrågan, jag menar ni barnmorskor har ju ropat Vargen kommer så länge nu?”

SÅ, då blir ju frågan - har vargen kommit? Det beror nog på vem en frågar. FÖR:

Hur definieras vargen? Vem definierar vargen?  När gör vargen skada? Vad är en skada? Att vargen är för nära fårhagen? När den kommit in i hagen och rivit ett får? När den dödat hela flocken?

Kanske började vi barnmorskor ropa redan när vargen var valp för att vi förstod vad den skulle kunna göra som fullvuxen? Så vi motade bort valpen när den närmade sig. Ropade och väsnades igen när den som ungvarg tog sig in i hagen och rev ett får. Vi lagade stängslet, tog hand om det rivna fåret och minimerade skadorna. För varje vargangrepp har vi blivit mer desperata, stängslet är svårare att laga, fårflocken och vi är räddare än innan och oroliga för nästa attack. Men vi har fortsatt att väsnas för att skrämma bort vargen. Vi har förmedlat våra erfarenheter av vargattackerna till fårfarmaren och markägaren, kommit med en massa förslag om hur de kan förhindra ytterligare attacker. Vi har beskyllts för att skrämmas när vi beskriver verkligheten för andra.

Förlossningsvården har debatterats och beskrivits flitigt i sommar. Ögonblicksbilder och berättelser har delats av personal och födande. Finns det någon som missat en barnmorskas blodiga byxor efter en natts arbete på förlossningen där hon bistått vid tre förlossningar och inte hunnit byta mensskydd? Eller den handskrivna lappen där det stod FULLT, FULLT, FULLT och närmaste förlossningsplats fanns i Västerås eller Eskilstuna? Eller kvinnan med hotande för tidig förlossning som fick åka till Åbo?

Från politiker- och tjänstemannahåll hörde vi i början av sommaren att ”det är en ansträngd situation men under kontroll”, ”ingen anledning till oro” och ”ingen BB-kris”. I augusti, lagom till BB-marschen, hörde vi istället ”vi gör allt vi kan, inte en sådan här sommar till” och ”nu höjer vi förlossningspengen”.

Luttrade som vi är tror vi inte på något förrän vi ser att det verkligen levereras. Det är dags nu för landstingets politiker, tjänstemän, direktörer och chefer att visa att de verkligen, verkligen menar allvar. De måste ta chansen att styra om mot en vård

  • En vård där det finns en god arbetsmiljö med rimlig arbetsbelastning och tid för återhämtning för erfarna och oerfarna och där kompetens, erfarenhet och ansvar avspeglar sig i månadslön och livslön.
  • En vård där transparens och närvarande ledarskap genomsyrar organisationen. En organisation som baserar sin verksamhet på forskning och evidens och där barnmorskor finns med i rådgivande och beslutande organ.
  • En vård som är personcentrerad och där de födandes berättelser ges plats och vikt. Då skapas utrymme för differentiering och verkliga vårdval.
  • En vård där en födande har en barnmorska och där en barnmorska har en födande.

Emma Jonsson
leg. sjuksköterska och leg. barnmorska