Tankar från hammocken

Vimpel Sverigeflagg över ett växthus

Sakta gungande i skuggan av blodboken. Tankarna flyger.... tänker jobb.... vad är nyttan med Vårdförbundet egentligen? Vill jag gå tillbaka till jobbet som ombudsman igen efter semestern?


Det har varit ett tungt år. Ibland har jag känt mig uppgiven då framgångar lyst med sin frånvaro, precis som solen en mulen dag. Vi jobbar för medlemmarna. Självklart! Syns det? Ger det resultat? Vem bedömmer resultatet och kan man få surdegsbröd att smaka sockerbulle? 

Tar fram kalendern för att hjälpa minnet. Där finns både stort och smått,  kollektivt och enskilt, framgång och bakslag. Bläddrar och ser fler framgångar än bakslag, faktiskt. Fast det är ju inte många som ser min kalender.  

Här, sjuksköterskan som jag under nästa 3 år haft kontakt med angående pension och som efter centrala och lokala förhandlingar, lobbyarbete och utredningar till sist landade i att hon får 4000 kronor varje månad i tjänstepension i stället för 100 kronor. Ja ni läser rätt, ett unikt fall men ack så viktigt! Envetet hålla fast vid en uppfattning, fantasi, strategi och förhandling gav resultat!

Och här, sjuksköterskan som skulle varnas av kommunen för ett misstag som man sedan länge rett ut och åtgärdat. Fy på sig kommunen. Både saken och tidsfaktorn var till vår medlems fördel så den varningen fick kommunen snällt ta tillbaka!  

Ett enskilt ärende till. Arbetsgivaren sade upp vår medlem felaktigt efter bara en kort tids anställning. Vi ville att anställningen skulle bestå men nix, då fick arbetsgivaren betala 200 000 kr till vår medlem. Svider nog för Arbetsgivaren, men plåster på såren för vår medlem. 

Sen har vi konflikten på arbetsplatsen som resulterade i en överenskommelse om avslut. Som medlare och mellanhand när saker måste lösas. Kloka bedömningar av alternativ, inte för att det finns något exakt rätt eller fel utan för att bedömma rimligheter. Inte ge råd utan bra underlag för medlemmen att fatta beslut på. Nåja, lite förhandlingsteknik, ge och ta och inte blotta allt. Kanske ska jag ta och lära mej spela Bridge?! 

Jag bläddrar vidare och ser löneskulden som förhandlades bort. Semesterersättningen som försvann men som kom tillrätta. Anmälan till IVO som kändes olustig först men med ett välavvägt konkret svar blev en reprimand till arbetsgivaren i stället. Föräldraledighet som nekades men korrigerades. Verksamhetsövergångar och diskrimineringsärenden.  

Jovisst gör vi skillnad i Vårdförbundet. Ibland är lösningen ett telefonsamtal bort, ibland tar det flera år. För den enskilda medlemmen jobbar vi reaktivt med att se till att överenskommelser lag och avtal följs. Med förändring av kollektivavtal tar det tid.

Ibland glömmer man var och när det började, vad vi egentligen ville och varför. Under tiden vi jobbar med avtalsutveckling eller tar initiativ till nya avtal jobbar alla medlemmar på i den nu gällande verkligheten. Utan lojala medlemmar hade våra strategier inte hållit! Min uppfattning om Vårdförbundets uppdrag är att förändringar i kollektivavtalen skall gynna kollektivet. Det ger ibland konsekvenser för några medlemmar som upplever sig missgynnade. Oj så mycket skäll jag fått genom åren på grund av detta. Jag tänker att det egentligen handlar om att dessa medlemmar haft fördelar som inte medlemmar i allmänhet kunnat ta del av eller som inte upplever förbättringen lika mycket som kollektivet i övrigt.

Totalt sett har vi nått stora framgångar. Arbetstidsförkortning är ett sätt att få löneutrymme. Om arbetsmarknadens ”märke" ligger på sådär 2% om året för löneökningar så har vi i senaste avtalet med SKL dessutom fått ut värdet av minst 8 timlöner i månaden så där runt 1500 kr i form av kortare arbetstid. Nänä, inte på individ men på kollektivet! Det är ju 5%! Inte illa för att vara svensk arbetsmarknad!  

I Skåne fick vi med Region Skåne ytterligare arbetstidsförkortning på kollektivet. Så ja, Vårdförbundet gör skillnad och jag är värd semester! 

Jag börjar nästan längta tillbaka till jobbet som ombudsman där jag tillsammans med mina kollegor varje dag får utmaningar som vi löser tillsammans. Genom att korsbefrukta varandras tankar kan vi hitta framgång. Genom att uppmuntra varandra blir vi modiga och uthålliga!  

Och du medlem - Vi jobbar för dig!

Janet Parmvi
Förbundsombudsman, enhet syd
janet.parmvi@vardforbundet.se