Emma - vår nya ordförande

Närbild på Emma Klingvall, nyvald ordförande i avdelning Östergötland

På årsmötet den 29 september valdes Emma Klingvall till avdelningens nya ordförande. Här berättar Emma om vem hon är och vad hennes tankar om vården idag.

Jag heter Emma Klingvall och har min bakgrund som specialistsjuksköterska i kirurgisk vård på kirurgkliniken US i Linköping. Sedan förra året har jag arbetat med postoperativa patienter på Uppvakningsavdelningen på Vrinnevisjukhuset i min hemstad Norrköping. Under alla mina 10 år som sjuksköterska har jag varit fackligt aktiv, först som förtroendevald på CKOC och därefter i avdelningsstyrelsen. Sedan en månad tillbaka har jag det hedersamma uppdraget att få vara ordförande här i Östergötland.

Vi är i dagsläget 5405 medlemmar i avdelningen, majoriteten är yrkesverksamma men även icke yrkesverksamma, studenter och pensionärer. Vi är yrkesskickliga, kunniga, engagerade och brinner för arbetet, för patienterna och för kollegorna och tar ett stort samhällsansvar. Vi är vården.
Medlemmarna i Östergötland tänjer sig åt alla håll och kanter för sina kollegor, arbetsgivaren och framför allt patienterna, medborgarna. Vi tar på oss fler arbetsuppgifter med dålig ersättning, arbetar övertid för att hinna med, i en allt mer pressad situation. Jag vill inte se fler medlemmar som inte orkar arbeta heltid utan väljer att gå ner i tid, eller som blir sjukskrivna på grund av alla stress, inte minst samvetsstress. Vi ska ha villkor för ett hållbart yrkesliv. Kanske ända tills vi är 69 år? För att klara av detta krävs vila och återhämtning. För vad händer med all kompetens och erfarenhet ute i vården när arbetsbelastningen känns ohållbar och uppgifterna hopar sig? Vi måste få utvecklas i våra olika professioner och specialiseringar för att kunna driva vården framåt.

Vi vet att hög kunskapsnivå och kompetens leder till mindre morbiditet och mortalitet.
Vårdförbundet består till majoriteten av kvinnor och alla i vår grupp drabbas av den snedfördelade lönebilden som finns i samhället och som drabbar kvinnodominerade yrken. Arbetsgivarna måste lägga resurser på en löneutveckling som ger en livslön lika hög som den som blir i likvärdiga mansdominerade yrken. Dålig löneutveckling i kombination med en tuffare arbetsmiljö som leder till att många inte orkar arbeta heltid leder till usel pension. Vi ska inte vara fattigpensionärer när vi går i pension. För mig är nycklarna självklara: villkor för ett hållbart yrkesliv och en jämställd lön.
Hälso- och sjukvården behöver erfaren, kompetent personal. Vi är den personalen. Vi är vården.