Psykiatrin i länet är i kris, vad gör Vårdförbundet?

Vi i Vårdförbundet har följt den här utvecklingen och under det senaste året intensifierat våra kontakter med arbetsgivaren. Vi har haft tät kontakt med de förtroendevalda på arbetsplatserna och fått rapporter om vad som pågår där. Vi har ett tvärfackligt samarbete där vi ger varandra information och stöttning.

I kontakten med arbetsgivaren upplever vi att vi i början inte alls blev tagna på allvar, vi hade olika bilder om vad en god och säker vård är. Att det krävs en viss kompetens för att upprätthålla kvalité på vården var vi inte heller överens om. Vår uppfattning är att attityden var en aning blasé, de har haft problemen bemanning så länge att det blivit ett normaltillstånd och gränserna för vad som kan accepteras som god vård pressas hela tiden mot botten. Det var viktigare att vara av "det rätta virket" än att kan formell kompetens. Att vara rätt person på rätt plats är viktigt, men det som avsågs är vi rädd handlade nog mer om att "förstå kulturen i psykiatrin och inte klaga så mycket"

Det har varit nedåtgående spiral och vi är ändå övertygade om att ledningen för psykiatrin nu har fått upp ögonen för vad som sker. De åtgärder som krävs för att rekrytera och behålla kompetent personal ligger utom både första och andra linjens chefers mandat.

För att, i ett, akutläge locka sjuksköterskor till psykiatrin behöver de erbjuda något som ingen annan erbjuder och nu väntar vi med spänning på att kreativiteten ska flöda!

På längre sikt behöver det arbetas med kultur och attitydfrågor, att skapa en proffsig vård med kompetent personal som ställer krav på goda möjligheter till yrkesutövande., god introduktion, krav på vårdutbildning hos alla som arbetar inom slutenvården och ett ledarskap som får handla om verksamhet och inte ständigt om att leta efter personal.

Vi arbetar med frågan och vi kommer inte att ge oss!