Så gör den dåliga arbetsmiljön även vårdens medarbetare sjuka

I stället är hon en av många medarbetare som bränt ut sig och blivit sjuka av den enkla anledningen att de arbetar inom vården.
– Helt plötsligt förlorade jag balanssinnet och fick en ångestattack. Så i stället för att hjälpa andra fick jag ringa min egen vårdcentral och be om hjälp själv, säger hon.
Det var den 7 september för ett och ett halvt år sedan som mattan till slut drogs undan. Som marken plötsligt försvann under hennes fötter.

Marie Karlsson hade äntligen en ledig dag när arbetsmängden de senaste månaderna plötsligt hann i kapp.

Hon hämtar andan och tar ton:

– Den här dagen var jag ute och gick, på väg till en massage för att få hjälp med återhämtningen. Då försvann plötsligt balanssinnet och det var bara att försöka ta mig hem och ringa min vårdcentral. De förklarade att det troligtvis var en akut stressreaktion och sade åt mig att stanna hemma. Så jag ringde min chef och blev sjukskriven i tre veckor och efter det trodde jag att allting var okej, att stressymptomen jag haft under en längre period i princip hade lagt sig.

Men allting var långt ifrån okej.

Den hårda arbetsbelastningen tvingade Marie Karlsson att sjukskriva sig två gånger om. Foto: Dan Lepp och privat.

Den kraftiga huvudvärken hon haft länge hade möjligtvis minskat men gjorde sig ändå påmind med jämna mellanrum. Sömnproblemen rubbade fortfarande tillvaron och minnesproblematiken spökade.

Vad någon hade sagt den ena sekunden hade Marie Karlsson ofta glömt bort den andra.

– När jag kom tillbaka till jobbet efter tre veckor visade det sig att jag plötsligt inte klarade av ljud, och inte klarade av att hantera andra människors känslor. Det blev för många sinnesintryck och jag tycktes helt ha förlorat förmågan att filtrera dem. Så det blev en jättechock att komma tillbaka till jobbet och inse det. Inse omfattningen av hur påverkad jag var, fortsätter hon.

Så i stället för att återgå till arbetet tvingades hon sjukskriva sig ytterligare en gång.

***

Veckan innan midsommar 2020 hade det plötsligt smällt till. Under fredagen före hade det gått ut ett pressmeddelande från högre ort om att alla vårdcentraler skulle börja masstesta för SARS-CoV-2 från och med måndagen, och på måndagsmorgonen kom sedan verksamhetschefen in på labbet och förklarade att provmängden nog skulle öka mot slutet av veckan.

Bättre arbetsmiljö och fler vårdplatser
Skriv på uppropet och visa ditt stöd >

Marie Karlsson, som tidigare jobbat med forskning, hade när pandemin slog till erbjudit sig att hjälpa till på den kliniska sidan på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, med PCR-diagnostiken. Det var ett självklart beslut för att kunna hjälpa kollegorna med den kraftigt utökade provmängden, men också ett beslut som skulle kosta henne mycket själv.

För ”ökad provmängd mot slutet av veckan” blev i stället ett tusental prover – samma eftermiddag.

Proverna sköljde plötsligt in i tusental. Foto: Dan Lepp

– Vi hade ingen som helst förberedelse för den anstormningen, ingen testkapacitet för att klara de mängderna, trots att vi kraftigt utökat vår verksamhet sedan februari månad. Så att utan förvarning få tusen prover i knät… Det var en enorm chock, och då var det ändå bara måndag. På tisdag kom det ju ännu mera, sedan ännu fler på onsdagen. Det blev rent av panikartat. Jag kan inte rättvist beskriva hur det var, men det var hemskt, säger Marie Karlsson.

Och det hemska tog, som vi i dag alla vet, inte slut där.

Lyssnade på radio – helt oförstående

När pressmeddelandet om fri provtagning skickades ut innan helgen var det ingen i ledningen som hade säkerställt med labb om det fanns personal, material och resurser att analysera alla prover. Och sedan, samma onsdagskväll, rapporterade dessutom Västra Götalandsregionen att kapaciteten var väldigt god på alla labb och att alla redan dagen efter skulle kunna testa sig utan några som helst restriktioner.

Marie Karlsson satt hemma, bortom utmattad, och hörde uttalandet på radio. Helt oförstående. Vadå god kapacitet? Vadå släppa på för fullt?

Och redan här, alltså bara några dagar in i det omfattande masstestandet, började den där mattan under hennes fötter försvinna.

Hon skakar på huvudet, lika uppgivet som sorgsamt.

Vi kräver bättre villkor för vårdens medarbetare!
Läs Vårdförbundets arbetsmiljörapport >

– Sanningen var ju den rakt motsatta, vi gick redan på knäna och hade ingen kapacitet. Men man bröt ihop och grät en skvätt och försökte sedan hantera nästa tusental med prover som låg i en hög. Och så påstod vår ledning att vi klarar det… Vi biomedicinska analytiker, och även alla andra inom laboratoriemedicin för den delen, blev en soptunna som man dumpade skit i när vi i stället hade behövt frågan ”klarar ni det här? Vad behöver ni?”, säger Marie Karlsson.

En hel yrkesgrupp som blev illa behandlad

Man märker tydligt att hon blir påverkad av att bara prata om detta. Att känslor väcks och att hon dras tillbaka i tiden.

– Jag och mina kollegor mådde verkligen skit då. Vi hade legat på gränsen sedan mars/april någonstans och sedan bara ökade det… När jag tänker tillbaka på det känner jag hur stresspåslaget kommer, för det börjar krypa i hela kroppen. Vi blev så fruk-tans-värt illa behandlade. Jag har fortfarande svårt att förstå hur man ens kan behandla en hel yrkesgrupp så, fortsätter hon.

När Marie Karlsson säger ”fruktansvärt” betonar hon varje stavelse och sedan berättar kroppsspråket resten. Hur dåligt hon mått, hur jobbigt allt varit, hur arg hon fortfarande är.

Det var givetvis inte bara biomedicinska analytiker som blev illa behandlade – utan vårdens alla medarbetare. Foto: Dan Lepp.

Media och ett mail blev räddningen

”Räddningen” kom dock och bottnade då dels i ett mejl till Vårdförbundet där Marie och hennes kollegor belyste det akuta läget, dels att de därefter också fick gehör av Göteborgs-Posten och genom dem fick berätta om sin helt ohållbara situation.

– Vi hade ett akut möte i lunchrummet där på torsdagseftermiddagen och det var ett totalt sammanbrott, alla vara grät. Så vi skrev ett nödmejl och bad Vårdförbundet om hjälp och när vi sedan nådde ut i media stoppades provtagningen åtminstone tillfälligt. För att vi skulle få andas, säger hon och fortsätter:

– Och när nödbromsen väl drogs fick den äntligen en effekt på Sveriges alla virologiska laboratorier. För det var ju såklart inte bara vi på Sahlgrenska som satt i den här situationen, utan det var likadant i hela Sverige.

Vårda vården – så att vi kan vårda sig
Här kan du skriva på uppropet >

För Marie Karlsson var dock skadan redan skedd. En första sjukskrivning följdes alltså av en andra sjukskrivning och några funderingar som gnagde i huvudet:

Orkar jag ta mig tillbaka till det här? Vill jag? Är det ens värt det?

För få kollegor med rätt kompetens. För många arbetsuppgifter. För mycket stress – överallt och hela tiden… Faktum är faktiskt att arbetsmiljön för vårdens medarbetare sakta men säkert håller på att utarma hela den svenska sjukvården.

Närmare 6 av 10 av Vårdförbundets medlemmar säger att ”stressen påverkar hela mitt liv”.

Över hälften konstaterar att ”stressen gör att jag funderar på att byta jobb”.

Och fler än 4 av 10 menar att ”stressen är det mest negativa med mitt jobb”.

Rent av barockt becksvarta siffror. Siffror som gör att Vårdförbundets förhandlingschef Annelie Söderberg inte kan göra mycket annat än att skaka på huvudet.

En del medarbetare kommer aldrig tillbaka

– Det här har ju varit friska yrken… På 1990-talet var vårdens medarbetare friska, men i dag är det yrken som toppar sjukskrivningarna när det gäller etisk stress, depression och utbrändhet. De jobbar övertid i alldeles för stor utsträckning, de får inte den lagstadgade dygnsvilan som de ska ha. 30 procent väljer att jobba deltid för att de inte orkar med heltidsmåttet, säger hon.

– Och vi förlorar ju faktiskt en del medarbetare inom vården som aldrig kommer tillbaka. Som byter yrke helt. Och det är uppenbarligen en trend som vi bara måste vända om vi ska kunna fortsätta erbjuda bra vård i Sverige, fortsätter Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

Annelie Söderberg och Sineva Ribeiro. Foto: Ulf Huett.

De är båda djupt ense om att arbetsmiljön på alla tänkbara sätt måste förbättras, och det ordentligt.

Mindre arbetsbelastning, fler kollegor med rätt kompetens, bättre lagda scheman, mer vila mellan passen. Med mera, med mera…

För det borde vara en självklarhet att de som arbetar med att vårda liv själva har möjligheten till ett bra liv, både på arbetet och vid sidan av. Och just nu, och även sedan länge, är det verkligen si och så med den saken.

– Det var en dålig arbetsmiljö och ansträngd situation inom vården redan innan pandemin, vilket givetvis innebär att pandemin bara ytterligare tömt energin på de som nu är kvar i verksamheterna. Jag kan tänka mig att de är extremt frustrerade över att inte bli lyssnade till på det sättet som de verkligen förtjänar, säger Annelie Söderberg och fortsätter:

– Det står nästan alltid någon i en ledande position och säger ”det funkar väldigt bra här”, trots att alla vet att det inte gör det. Så ge i stället personalen i vården bra möjligheter att utföra sitt professionella arbete, och ge dem bra förutsättningar att både orka och vilja jobba. Vi måste börja ta hand om den fantastiska kompetens som finns inom svensk sjukvård.

• Fler kollegor med rätt kompetens
• Hållbara heltider
• Hälsosam schemaläggning

Här kan du läsa mer om Vårdförbundets krav >

Sineva Ribeiro nickar och fyller i:

– Jag brukar jämföra med flyget… 3 500 patienter dör faktiskt i vårdskador varje år och det motsvarar ett antal flygkrascher, det. Men om bara ett enda flygplan skulle krascha i Sverige skulle man omedelbart undersöka hela flygsäkerheten grundligt, och där ingår förstås arbetsmiljön för piloterna. Hinner de med? Samtidigt måste våra kollegor inom vården gå till jobbet varje utan möjlighet att hinna med, utan förutsättningar att kunna göra sitt bästa, utan en ärlig chans att räcka till. Så någonting bara måste hända! Ge dem verksamheter som faktiskt fungerar att arbeta i.

***

Marie Karlsson är en av alla de som inte blivit lyssnade på och som fick höra att allt funkade trots att verkligheten var helt motsatt. En av alla de som den dåliga arbetsmiljön och stora stressen knuffade över kanten.

Men hon blev inte en av alla de som bytte yrke och föll bort. Inte än så länge i alla fall.

– Det kändes helt ofattbart där i början… Att bli försatt i en situation som innebar att vi själva tveklöst skulle bli sjuka. Och även om jag älskar mitt jobb, om jag mår så dåligt av det, är det värt det då? Inte för mig. Inte om det drabbar hela mitt liv. Jag har många gånger funderat på om jag ska byta jobb. Bara för att jag måste.

Marie Karlsson älskar sitt jobb – men hon har också lärt sig respektera sin kropps signaler.

Arbetar nästan heltid igen

Än har hon dock inte hamnat där. Efter två sjuksjukskrivningar fick hon nämligen hjälp av både en arbetsterapeut och en psykolog och började arbetsträna sig tillbaka i lugn takt. I dag arbetar hon 90 procent, om än med andra arbetsuppgifter.

– Jag har blivit medveten om vilken tur jag hade att det inte blev värre för mig. För jag lyckades ta mig tillbaka och är i dag i princip helt återställd och arbetar på samma arbetsplats. Det är jag väldigt tacksam för, säger Marie Karlsson.

Men hur känner du kring det, att själva arbetsmiljön inom vården också skördar offer?
– Jag tycker det känns så onödigt. Det är fullt möjligt att undvika, men i stället görs valet att, om och om igen, offra människor. Människor som ställer upp när det behövs, för vem ska annars göra det? Men jag tror att det är många inom vården som kommer att omvärdera det sättet att tänka efter den här pandemin.

Hon tystnar och slår ut med armarna. Fortsätter:

– Men jag har också fått en helt annan självrespekt av allt det här, sätter mig själv först utan att skämmas som jag nog gjorde tidigare. Lärt mig respektera min egen kropp och känna när det blir för mycket. För jag kan inte vara inne i det där längre, klarar inte längre av den stressiga arbetsmiljön. Jag blir sjuk, och det är faktiskt inte värt det. Mitt liv är värt så mycket mer än att bli långsiktigt sjuk på grund av mitt arbete.

Fler vårdplatser och bättre arbetsmiljö för personalen!
Visa ditt stöd genom att skriva på uppropet >