Förändring behövs på alla nivåer

Allt fler kommuner och landsting beslutar om att införa personcentrerad vård. Det är bra. Men det kräver också förändringar av hur vården styrs, leds och samordnas.

Ingen är gladare än jag över att det nu finns en bred politisk vilja att vården ska vara personcentrerad. På många håll där man börjat arbeta personcentrerat så är det medlemmar i Vårdförbundet som tagit initiativ till utvecklingen. Men det är inte möjligt att driva igenom så genomgripande förändringar bara genom att vi ändrar våra arbetssätt. Förändringar behövs både på politisk nivå och förvaltningsnivå.

Våra möjligheter att utveckla begränsas bland annat av hur arbetsgivarna väljer att organisera vårt arbete, hur ersättningssystemen fungerar och vad politiker bestämmer ska mätas och utvärderas.

Gränser för organisation och ekonomi gör det svårt att samarbeta mellan olika vårdgivare på det sätt som bäst gynnar patienterna. De styrsystem som används motverkar den helhetssyn som behövs för att vi ska kunna göra det allra bästa arbetet.

Vi ser att en stor del av resurserna går till ett ganska litet antal patienter som har komplexa behov. Men istället för att kunna möta varje person med en helhetslösning så är vårt uppdrag, och det vi får ersättning för, att leverera ett antal osammanhängande insatser. Många svårt sjuka personer och många sköra äldre hamnar mellan stolarna.

Det gör att många av oss som arbetar i vården har dåliga möjligheter att arbeta i enlighet med vår yrkesetik och vår inre kompass. Det skapar samvetsstress och ohälsa hos oss och drabbar patienterna. Sammantaget innebär det ett stort slöseri med våra gemensamma mänskliga och ekonomiska resurser.

 ”Låt proffsen vara proffs”, är Socialdemokraternas nya slogan om välfärden. Vi välkomnar intentionen att vår kunskap och erfarenhet ska användas på bästa sätt. Men samtidigt ser vi att politiker saknar insikt om sin egen roll som uppdragsgivare och för att beskriva de gemensamma målen med vår välfärd.

Vi tar gärna ansvar för att utveckla! Men vi saknar i många fall stöd från beslutsfattarna. På de ställen där vårdens uppdragsgivare också förändrar sina egna arbetssätt har vi sett att det finns mycket goda förutsättningar att nå stora framgångar med personcentrerad vård.

Det är dags nu att politiker och tjänstemän på alla nivåer ser att de beslut som fattas om utveckling och förändring även rör dem själva och deras sätt att styra, leda och samordna.