Vilse i vården – vardag för de kroniskt sjuka

Om vården blir personcentrerad och följer patientlagen kommer ingen patient att gå vilse i vårddjungeln, skriver Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet, Handikappförbunden och Vårdförbundet i Dagens Medicin.

Vårdens effektivitet avgörs i mötet mellan patienten och vården. Det har varit utgångspunkten i betänkandet från utredningen Effektiv vård (SOU 2016:2) under ledning av Göran Stiernstedt. Förutsättningen för att vården ska bli effektiv och till nytta är att patienten blir en del av teamet och ges möjlighet att bidra med all sin kunskap kring sin sjukdom, vård och behandling. Det är grundläggande i en personcentrerad vård och innebär att ett partnerskap utvecklas mellan vården och patienten.

Det finns i dag många goda tankar och förslag om hur vården för kroniskt och långvarigt sjuka ska effektiviseras utifrån patientens behov. Vi ser att det fortfarande är en lång väg dit. I patientlagen som trädde i kraft 2015 tydliggörs patientens ställning och rätt till en fast vårdkontakt. I en jämförelse med lagar och avtal på arbetsmarknaden är patienten ganska utelämnad.

Myndigheten för vårdanalys och Läkarförbundet har båda gjort utredningar som visar att vården har dålig kunskap om innebörden i patientlagen samt att det är få patienter som har tillgång till en fast vårdkontakt. Det finns i dag en struktur inom sjukvården som medför att ingen ska behöva ta mer ansvar för patienten än inom sitt eget specialistområde. Tvärtemot vad patientlagen föreskriver hamnar patienten då oftast långt utanför centrum. Patienten blir ett vårdobjekt, inte en människa med en eller flera sjukdomar som lever ett liv där den specifika diagnosen ofta är underordnad.

Kroniskt sjuka drabbas inte sällan av sjukdomar i andra organ till följd av grundsjukdomen som kräver insatser från andra specialiteteter. Det är oftast då som patienten bollas mellan olika vårdinstanser utan att någon tar ansvar för helheten. Patienten blir ett vilset objekt. Det finns patienter som kan vittna om att de under ett år kan ha haft ett hundratal olika vårdkontakter inom ett och samma universitetssjukhus.

Bristen på helhetssyn och ansvarstagande i vården av kroniskt sjuka är kostsamt för samhället och äventyrar patientsäkerheten. Diagnoser som kan ställas vid en vårdkontakt om man tar sig tid att lyssna på patienten kan ta månader i anspråk där flera olika specialister involveras utan att man når resultat.

Varje patient som har en kronisk sjukdom eller är långvarigt sjuk ska ha tillgång till en fast namngiven vårdkontakt. Om det är en läkare eller en sjuksköterska saknar betydelse. Patienten måste dessutom få direkt ingång till vårdteamet, bli en del av teamet och känna sig trygg med att sjukvården arbetar gränslöst utan revirtänkande. Om vården blir personcentrerad och följer patientlagen kommer ingen patient att gå vilse i vårddjungeln.

Håkan Hedman, förbundsordförande Njurförbundet, ledamot i styrgruppen Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet

Inger Ekman, professor, centrumföreståndare Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet

Stig Nyman, ordförande Handikappförbunden

Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet.

 Länk till debattartikeln i Dagens Medicin.