73 procent av röntgensjuksköterskorna anser att bemanningen är för låg och hela 24 procent har en högre arbetsbelastning än de kan hantera. Det råder stora skillnader mellan regionerna.
Vårdförbundet har under oktober månad låtit Novus undersöka arbetssituationen för röntgensjuksköterskor i landet. Resultaten visar att coronapandemin har gjort en redan tung arbetssituation ännu tyngre för landets röntgensjuksköterskor och det får konsekvenser. Icke-akuta, elektiva och CT-undersökningar har fått nedprioriteras, vilket ökat risken för att vissa sjukdomar, så som cancer, inte upptäcks i tid. Nu ska alla dessa uppskjutna undersökningar arbetas ifatt. Samtidigt anser 73 procent av röntgensjuksköterskorna att bemanningen är för låg och hela 24 procent har en högre arbetsbelastning än de kan hantera. Det råder stora skillnader mellan regionerna vad gäller antalet röntgensjuksköterskor/100 000 invånare. Västerbotten ligger bäst till med sina 65 röntgensjuksköterskor/100 000 invånare, medan Gotland ligger sämst till med 19/100 000, snittet i landet ligger på 37/100 000 invånare.
- Novus-undersökningen med röntgensjuksköterskor sänder en allvarlig signal till vårdens arbetsgivare och politiker. Bild- och funktionsmedicin är en grundläggande och central funktion inom diagnostik och behandling, och kräver röntgensjuksköterskor. Ansvariga i de regioner som har alldeles för låg bemanning kan inte vänta och hoppas på det bästa, säger Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet.
I Novus-undersökningen är det också avdelningarna i norr som är mest nöjda med sin arbetssituation, medan avdelningarna i öst och sydost sticker ut i negativ riktning. Vårdförbundet kräver nu snabba åtgärder från regeringen, regionerna och privata arbetsgivare för att undvika personalflykt och sjukskrivningar på grund av allt för hög arbetsbelastning, särskilt i de regioner där antalet röntgensjuksköterskor är alldeles för låg.
- Arbetssituationen var ansträngd på många håll redan innan pandemin och nu är det ännu värre. Samtidigt uppger 18 av 21 regioner att det råder brist på vår kompetens. Röntgensjuksköterskor ska inte behöva betala med sin egen hälsa för att bistå andra att bli friska. Regioner och privata vårdföretag måste säkerställa goda och säkra arbetsvillkor för att både rekrytera och behålla fler till yrket. Röntgensjuksköterskorna är för få idag och har för dålig löneutveckling, säger Madelene Meramveliotaki, leg. röntgensjuksköterska och ledamot i Vårdförbundets förbundsstyrelse.
- Röntgensjuksköterskor utför ett högteknologiskt arbete där tekniken utvecklas hela tiden. Vårdförbundet vill därför att regeringen inför en nationellt reglerad och lagstadgad specialistutbildning för röntgensjuksköterskor. Därtill måste arbetsgivarna möta upp med erfarna handledare, god introduktion, bättre arbetsvillkor och en möjlighet att utvecklas under sitt yrkesliv när nu intresset för att utbilda sig till röntgensjuksköterska ökar, säger Sineva Ribeiro.
- Röntgensjuksköterskorna har unik kompetens inom medicinsk teknik, omvårdnad och digitalisering och vill axla en nyckelroll i vårdens digitalisering, mobilitets- och teknikutveckling. Därtill kan vi bidra i omställningen till den nära vården, exempelvis genom fler mobila röntgenenheter som tas dit patienterna är. Att arbeta som röntgensjuksköterska kan vara fantastiskt, men vi är tyvärr för få idag i förhållande till behoven och det är det som sliter, säger Madelene Meramveliotaki.
Om undersökningen
Undersökningen har genomförts av Novus på uppdrag av Vårdförbundet. Syftet med undersökningen är att undersöka röntgensjuksköterskors inställning till sin arbetssituation vad gäller villkor, arbetsmiljö och utveckling av professionen. Resultaten är representativa för målgruppen.
Antal intervjuer: 736
Svarsfrekvens: 33 %
Undersökningsperiod: 7-27 oktober 2021
Resultat i korthet
76 procent upplevde att de hade en hög arbetsbelastning innan pandemin – varav 9 procent ansåg att den inte kändes hanterbar.
84 procent upplevde att de hade hög arbetsbelastning under pandemin – varav 24 procent ansåg att den inte kändes hanterbar.
Gapanalys – innan och under rådande pandemi. De som uttrycker att de har en för hög eller en mycket hög arbetsbelastning har ökat från 39 till 64 procent.
Bland dem som upplever för hög/mycket hög arbetsbelastning är det nära nio av tio (88%) som upplever fysiska eller psykiska besvär som följd av hög arbetsbelastning – vanligast är trötthet.
Drygt sex av tio (61%) ansåg att bemanningen var för låg redan innan pandemin.
Drygt sju av tio (73%) upplever att bemanningen är för låg idag.
Tre av tio (29%) upplever att de för närvarande inte kan hantera arbetsbelastningen.
En av fyra (25%) har kollegor som inte är legitimerade röntgensjuksköterskor.
Av de som svarat att det finns personal som inte är legitimerade röntgensjuksköterskor svarar över hälften (56%) att de är utbildade till undersköterskor.
Tidsbrist ses av fler som en riskfaktor än kompetensbrister i nuläget.
En av fyra (26%) menar att tidsbrist regelbundet skapar kvalitetsbrister.
Drygt tre av tio (31%) anser att avvikelserapporterna ökat.
Före pandemin - drygt fyra av tio (42%) svarar att de inte lyckats rekrytera röntgensjuksköterskor.
Under pandemin - En av tre (34%) svarar att de inte lyckats rekrytera röntgensjuksköterskor.
De som svarat att de inte lyckats rekrytera rätt utbildad personal - Nära sex av tio (56%) upplever att bristande kvalifikationer har lett till ökat ansvar.
Tre av tio (29%) anger att de fått avstå från vissa behandlingar på grund av kompetensbrist.
Ej akuta, elektiva och CT-undersökningar har behövts nedprioriteras.
- Kategorier:
- Påverkan
- Engagemang
- Röntgensjuksköterska
- Nationellt