Nej till krisavtal: Orimligt stora inskränkningar i medlemmarnas rättigheter

SKL och Sobona har under försommaren fört diskussioner med alla sina motparter om ett så kallat krislägesavtal, som skulle tillämpas vid till exempel naturkatastrofer, pandemier och terrordåd. Men det förslag som nu lagts fram är så långtgående att vi inte ser någon möjlighet att komma vidare. Vi kan inte sälja bort medlemmars villkor, riskera att legitimationer dras in och avsäga oss vårt fackliga inflytande.

Upprinnelsen var förra sommarens omfattande bränder, där arbetsgivarna menade att de vanliga kollektivavtalen inte fungerade så flexibelt som man hade önskat – något som vi kan ha viss förståelse för. När SKL och Sobona initierade frågan om ett särskilt kollektivavtal för allvarliga krislägen, talade man om behovet av att kunna utnyttja personal mer flexibelt och att samtidigt vara väldigt generös i ersättningarna. Vårdförbundet har ställt sig positiv till att diskutera ett krisavtal men någon reell dialog har det inte varit. Vi har fått ett förslag presenterat för oss som vi inte kan acceptera.

Trots kraftiga invändningar mot i stort sett alla utkast till skrivningar, har det inte skett några avgörande förflyttningar i det bud som vi nu sagt nej till. Att i ett svep avtala bort alla centrala och lokala kollektivavtal samt enskilda anställningsavtal gällande arbetsskyldighet, arbetstid och särskilda ersättningar kan vi bara inte gå med på.

SKL och Sobona vill att alla arbetstagare ska kunna beordras att göra vad som helst, när som helst på dygnet, i hur stor utsträckning som helst. Du skulle kunna beordras att utföra uppgifter både utanför din profession och kompetens. Vi kan aldrig acceptera att du utan att kunna säga nej, kan åläggas att göra något som kan riskera din legitimation och möjligheten att fortsätta arbeta inom ditt yrke.

Ingen hänsyn skulle tas till deltidsarbete, sänkt veckoarbetstidsmått eller om du normalt arbetar dag eller natt. Alla får med krisavtalet en veckoarbetstid på nästan 50 timmar – med möjlighet för arbetsgivaren att lägga ytterligare övertid på det.

Vila och återhämtning är av avgörande betydelse för säkerheten, både för dig och för de patienter du behandlar. Vi befarar att med många timmar utan möjlighet till ordentlig rast eller vila, så ökar risken för skador, fel och misstag. I en extremt pressad krissituation är det snarare av ännu större vikt att inte arbeta för långa pass under dygnets alla timmar. Det finns heller ingen garanti att få tillräcklig vila och återhämtning efter det att krisen är över – då ska du ju in i den ordinarie verksamheten igen, där vårdköerna med största sannolikhet växt sig ännu längre.

SKL och Sobona har uttryckt att om man gör en stor insats under en kris så ska man ersättas generöst. Men det förslag som ligger tar inte hänsyn till vare sig de fasta eller rörliga ersättningar som många har för att arbeta på obekväma arbetstider eller i särskilt krävande verksamheter. Det är orimligt och gör att det är högst tveksamt om krisersättningen ens täcker förlusten av de vanliga tilläggen.

Att vi skulle avsäga oss i stort sett allt fackligt inflytande under tiden ett krislägesavtal är aktiverat är helt uteslutet. Många medlemmar utnyttjas redan idag till bristningsgränsen, även när det bara rör sig om en “vanlig bemanningskris” i vården. Självklart måste vi som fackliga part kunna finnas där för dig även i en extrem krissituation och kunna tvista om avtalet tillämpas på ett felaktigt eller överutnyttjande sätt.

Vi är helt införstådda med att det i ett krisläge som avtalet syftar på kan uppstå situationer som inte går att förutse och att det då behövs en tydlig organisation. Men vi kan inte se att en så omfattande frihet för arbetsgivarna och nära nog inga möjligheter för vare sig individen eller de fackliga organisationerna att kunna påverka, är en framkomlig väg.

Våra yrkesgrupper är legitimerade yrkesutövare med etiska koder och agerar utifrån dessa. Om vi står inför en krissituation kommer de flesta av våra medlemmar att på ett eller annat sätt på frivilligt gå in i det arbete som behöver göras, eller att beordras in om frivilligheten inte räcker till. Men med ett skyddsnät som ditt och dina kollegors avancerade yrken kräver och med ersättningar som motsvarar er kompetens och ert ansvar.