Öppet brev till socialförsäkringsutskottet från Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro, Kommunals ordförande Tobias Baudin och ST:s ordförande Britta Lejon.

Till Socialförsäkringsutskottet, 

I en tid när hela vårt samhälle står inför en enorm utmaning, och vi behöver en trygg socialförsäkring mer än någonsin, tvingas vi tre fackförbund, som representerar över 700 000 medlemmar, konstatera att vi har en sjukförsäkring som inte fungerar. Huvudproblemet är en regel som kom till - inte för att skapa ekonomisk trygghet för människor som blivit sjuka - utan för att sänka kostnaderna för staten. Det får absurda konsekvenser i denna särskilt osäkra tid.

Den senaste statistiken visar att 40% av de som varit sjukskrivna i 180 dagar får avslag på sin rätt till fortsatt sjukpenning. Det beror på att reglerna som Försäkringskassan har att arbeta utifrån innebär att efter 180 dagars sjukskrivning ska ersättning betalas enbart om den sjukskrivne inte bedöms kunna klara arbetsuppgifter i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. I praktiken betyder det att om den sjukskrivne, trots sin sjukdom, antas kunna klara av arbetsuppgifter hos någon annan arbetsgivare än där vederbörande är anställd, då förväntas den sjukskrivne byta jobb och har då inte rätt till sjukpenning vid fortsatt anställning hos nuvarande arbetsgivare. ”Det normalt förekommande arbetet” behöver inte ens finnas i verkligheten.Det här är en regel som skapade problem redan innan pandemin. Nu, när vi har att hantera en ny sjukdom spridd i stora delar av befolkningen, får 180-dagarsregeln förödande konsekvenser, för såväl den som blir sjuk, som för den som ska fatta beslut om sjukpenning – och även för samhället som helhet. Covid-19 är en sjukdom där många drabbade fortfarande är sjuka och arbetsoförmögna efter 180 dagar. Ingen vet om de kan förväntas återgå i arbete överhuvudtaget eller hur lång tid det kan ta innan arbetsförmågan återvänder. 

Det är ofta vårdpersonal som har gjort stora insatser under pandemin som själva har blivit smittade. De besitter också en kompetens som vården och omsorgen kommer att behöva ännu mer av i framtiden. Att då inte låta dem få hinna rehabilitera sig för en återgång till hälso- och sjukvården, liksom till omsorgen är ett ansvarslöst slöseri med mänskliga resurser. I synnerhet när vi har att göra med en sjukdom vars följdverkningar ännu inte är helt kända.

Det är viktigt att riksdagen stiftar lagar och regler som tar hänsyn till hur verkligheten ser ut. Den som nyligen har avslutat en sjukskrivning på sex månader, och som har fortsatta rehabiliteringsbehov, är inte särdeles attraktiv på arbetsmarknaden för en arbetsgivare som inte känner personen, särskilt inte i tider då det finns många arbetslösa att välja bland.

Handläggare på Försäkringskassan tvingas nu ta beslut mot bättre vetande för att följa reglerna, samtidigt som de beskylls för att vara stelbenta paragrafryttare utan förståelse för individens situation. Sjukvårds- och omsorgspersonal, som hela samhället ropar efter och med nödvändig kunskap för en god och säker vård, riskerar att bli utförsäkrade och förväntas ta andra arbeten än de som de är utbildade för. För många innebär det i praktiken arbetslöshet och är ett slöseri med kompetens.

Vi kräver att 180-dagarsregeln i rehabiliteringskedjan omedelbart tas bort. Problemet är tidsgränser som inte tar någon hänsyn till individuella rehabiliteringsbehov. Vi har sett nog med mänskligt lidande när sjukpenning dras in efter 180 dagar utan att det finns arbetsförmåga. En sådan förändringskulle ta oss ett stort kliv närmre en sjukförsäkring som också är en trygg försäkring.

Mot bakgrund av ovanstående uppmanar vi socialförsäkringsutskottets ledamöter att på torsdagens möte lyssna till 700 000 medarbetare som kräver förändring. Rösta bort 180-dagarsregeln. Rösta fram en friskare sjukförsäkring.

Sineva Ribeiro, Vårdförbundet

Tobias Baudin, Kommunal

Britta Lejon, ST