Vårdförbundet 2018 – nu är det framåt som gäller

2018 var ett extra intensivt år för Vårdförbundet och det är hög tid att reflektera över året som gått. Därför träffar vi förbundsordföranden Sineva Ribeiro och förhandlingschefen Annelie Söderberg över en kopp kaffe mellan två möten. Vårdförbundet i backspegeln – ordet är fritt:

SINEVA: Kongressens budskap var tydligt: VI ÄR VÅRDEN. Det återkom i alla
motioner som lämnades in. Problemen där som vill jobba och som har kunskapen.
Vårdens förutsättningar har blivit sämre sedan vår förra kongress 2014. Det har Vårdförbundet tydligt markerat gentemot politiker och arbetsgivare.

ANNELIE: Förra årets (2018 reds. anm.) svarta rubriker i media skvallrade tydligt
om problemen. Och larmrapporterna kom inte bara från de som jobbar inom
vården. Det var också människorna som är beroende av en fungerande vård som
kom till tals.

SINEVA: Alla känner någon som inte fått bra vård. Men var ligger problemet? Ja,
inte handlar det om antalet sängplatser, den senaste tekniska utrustningen eller
nya fina avdelningar. Det finns ju ingen där som vill jobba och som har kunskapen. Vårdens förutsättningar har blivit sämre sedan vår förra kongress 2014. Det har Vårdförbundet tydligt markerat gentemot politiker och arbetsgivare.

ANNELIE: Jag känner att kongressen var en riktig injektion. Det kändes som att vi
nystartade med både det som ännu inte hunnit genomföras och fick bra kraft i allt det nya som beslutades. Som det känns nu verkar även de vi förhandlar med se att arbetsvillkoren behöver bli bättre. Men fortfarande verkar vissa tro att man kan backa sig in i framtiden.

SINEVA: När skolans arbete blev ifrågasatt efter de dåliga resultaten i PISA-undersökningarna började politikerna trycka på för att förändra. Under 2018 började
jag inse att jag skulle vilja ha en ”PISAundersökning” av vården för att skapa
tryck och opinion. Tyvärr måste man ju idag först bli sjuk för att förstå att vården inte fungerar överallt. Alla andra förväntar sig och tror att vården är bra.

ANNELIE: Det finns ytterligare utmaningar för vården, som jag tycker blev extra
tydliga under 2018. Nu kommer en helt ny generation ut i arbetslivet och det är en
generation som inte nöjer sig. De kommer att vara betydligt mer rörliga, de vill ha
en karriär och god löneutveckling, orka med att både jobba och ha ett socialt liv. Om det fortsätter vara så tufft som det är i vården just nu kommer de att söka sig bort eller helt enkelt inte välja vården alls.

SINEVA: Jag får ibland frågan från journalister när vi pratar om situationen i vården: ”Varför är de kvar?”. Jag brukar svara att ”det frågar jag mig också”. Men egentligen vet jag svaret. De som jobbar inom vården är lojala sitt yrke, arbetsplatsen och framförallt patienterna. Nu måste vi få arbetsgivarparten att se samma bild som vi för att öka vårdyrkets attraktivitet! Det är det vi började med under 2018.

ANNELIE: På kongressen hördes starka krav från medlemmarna på bättre löneutveckling. Det är därför ett av flera tydliga krav vi har nu när vi är inne i vår största avtalsrörelse på åtta år.

ANNELIE: Skillnaden i lön för den som är ny i yrket och den som är erfaren och mer
yrkesskicklig måste öka. Du måste få en god löneutveckling genom hela arbetslivet.
Idag stannar löneutvecklingen av när du är 35, för att ytterligare mattas av efter att man fyllt 45. Då har man ändå minst 20 år kvar i yrket. Det är inte rimligt – erfarenhet och kompetens måste löna sig!